Vid byggande av ett hållbart energisystem kommer solenergin att utgöra en viktig del. Ändå nämns inte solvärmen i diskussionen om den svenska energiomställningen, med dess intentioner att minska koldioxidutsläppen samtidigt som kärnkraften skall avvecklas. Att det statliga stödet, som funnits i olika former sedan 70-talet, dessutom nu tagits bort är mycket negativt för branschens utveckling. Stödet har på ett effektivt sätt medverkat till att svensk solvärme blivit världsledande.
En orsak till att solvärmen satts på undantag i den senaste energiuppgörelsen är att fokusering skett på åtgärder som förbättrar elbalansen. Dit anses inte en satsning på solvärme höra, då det i dag finns gott om billig el sommartid i Norden. Felet med ett sådant resonemang är att det gäller i dag (om man bortser ifrån att det är en myt) och inte i morgon när avvecklingen väl påbörjas. Danmark, som även under sommarhalvåret använder sin kolkondenskraft, skulle självklart istället satsa på solvärmen (detta stöds av Danish Energy Agency). Om man kan utnyttja komparativa fördelar i ett nordiskt eller europeiskt perspektiv, är det lättare att få ett hållbart energisystem i Sverige samtidigt som det gynnar omkringliggande länder.
Solfångartekniken har utvecklats under flera decennier och är idag en enkel, hållbar och driftsäker teknik. Det finns i huvudsak tre marknadssektorer:
– Mindre solvärmesystem för villor
– Solvärmesystem med takintegrerade solfångare för flerbostadshus
– Större solvärmesystem med markplacerade solfångare i anslutning till gruppcentraler i fjärrvärmesystem.
Idag är solvärmen lönsam inom vissa nischmarknader. För att bli kommersiell måste kostnaderna reduceras ytterligare. För detta krävs fortsatt teknikutveckling men det viktigaste är att få upp volymen. Det ger den största kostnadssänkningen. I dag är volymen bara ca 10 000 kvm per år med en hantverksmässig produktion.
Att bygga solfångare och sätta solvärmesystem har blivit något av en folkrörelse under senaste decenniet. Speciellt är denna rörelse aktiv ute på landsbygden och i närheten av orter, där byggare och kunskap redan finns. Genom cirkelverksamhet och självbyggeri har många egnahemsägare kraftig kunnat sänka sina energikostnader. Investeringsbidragen har de senaste åren legat på 25% (för att tidigare varit högre), men är nu helt borta. Detta har fått den framsynta energibyggarrörelsen att helt ”gå i dvala” på sina håll. Bidraget var det incitament som skapade extra intresse för långsiktig och mindre sårbar energiförsörjning.
Försäljning av hela anläggningar eller anläggningar mer eller mindre i byggsats skulle kunna vara 2–3 ggr större än idag, om den var lika spridd över hela landet. Att utvidga marknaden skulle vara av stor betydelse för branschens överlevnad och utveckling – och för möjligheterna att sänka kostnaderna.
Med rimliga satsningar kan solvärmen svara för 3–5 TWh i Sveriges energibalans om 15–25 år (enligt SEAS). För att nå det krävs ett politiskt beslut som anger vilken mängd solvärme, t ex 3 TWh, vi skall ha i den nationella energibalansen vid t ex år 2010.
Miljöpartiet menar att solvärmen kan bli en viktig del av ett svensk hållbart energisystem, men då måste tekniken och marknaden få möjlighet att utvecklas.
För att solvärmen skall kunna fasas in i och bli den viktiga del i energibalansen, som vi menar att den skall vara, krävs:
En långsiktig målsättning för det svenska energisystemet som ger stabila spelregler och konkreta mål att arbeta mot
Utbildning och spridning av information för att visa möjligheterna med solvärme och för att ge beslutsfattare rätt underlag för beslut
Skapa förutsättningar för solvärmen att konkurrera på lika villkor med övriga energislag genom att införa en miljöbonus för solvärmen.
Energisystemet är den största bidragande orsaken till dagens stora miljöproblem. Växthuseffekten, försurning, övergödning och utsläpp av tungmetaller är till stora delar ett resultat av förbränning av fossila bränslen. Radioaktivt kärnbränsleavfall med krav på säker förvaring i 100 000-tals år är ett svårt och ännu olöst problem. Kärnkraften bär också ständigt riskerna för nya reaktorhaverier, påverkan på den biologiska mångfalden mm. Alla får vi vara med att via skattsedeln betala dessa miljöproblem – för att inte tala om den växande miljöskulden och vad vi lämnar över till kommande generationer. Dagens miljöskatter utgör bara en bråkdel av de verkliga och långsiktiga kostnaderna för samhället (se Biobränslekommissionen 1992, Thomas Sterner). Detta kan tolkas som att alla energislag mer eller mindre blir subventionerade till den dagen de miljörelaterade energiskatterna höjs till den verkliga samhällskostnaden.
Solvärmen, som mycket begränsat påverkar miljön, har nu ett sämre konkurrensläge än andra energislag, vilket gör att en form av miljöbonus är motiverad för solvärmen.
Miljöpartiet föreslår en miljöbonus för solvärmen. Den borde inte vara särskilt kontroversiell med tanke på att det är inhemska produkter med ett stort förädlingsvärde, vilket innebär att så mycket som hälften av investeringskostnaden för en anläggning kan vara skatt i olika former. Om solvärmen i drift kostar 90 öre/kWh är alltså en rejäl del av detta skatt, trots att någon särskild energiskatt inte tas ut på solvärme. En ökning av användningen av solvärme skulle öka statens inkomster trots införandet av en miljöbonus. Det är särskilt tydligt i en situation som idag med en betydande arbetslöshet. En rimlig nivå på miljöbonusen torde ligga i storleksordningen 10–15 öre/kWh.
Ex: Om kostnaden för solvärmeanläggningen är 45 000 kr (enligt Boverket är detta snittkostnaden på den vanligaste typen av anläggningar, 12,5 kvm), livslängden beräknas till 20 år och energiutbytet till 400 kWh per kvadratmeter och år, ger detta ett utbyte från anläggningen under dess livstid på ca 100 000 kWh (12,5 x 20 x 400). En miljöbonus borde då vara av storleken 10 000–15 000 kr.
Boverket kunde vara en lämplig myndighet att administrera miljöbonusen, eftersom det har erfarenheter från tidigare investeringsbidrag till solvärme. Olika former för miljöbonus är tänkbara, t.ex. ett investeringsstöd såsom tidigare skett. En annan möjlighet som kan övervägas är en momsåterbetalning vid inköpstillfället. Den skulle i så fall för anläggningen som kostar 45 000 kr motsvara 9 000 kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild miljöbonus för solvärme enligt vad som anförts i motionen.
|
Per Lager (mp) |
|
|
Eva Goës (mp) |
Thomas Julin (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
Gotab, Stockholm 1997