Ett öppet och dynamiskt samhälle kännetecknas bl a av att möjligheterna till utveckling och framåtskridande inte hämmas av förekomsten av återhållande och dämpande faktorer som t.ex. otidsenliga och föråldrade lagar, stelbenta och rigida regelverk och myndighetsstrukturer.
Land skall med lag byggas och det är ofrånkomligt att det i ett modernt och komplext samhälle med tiden skapas en svårgenomtränglig snårskog av lagar, författningar, förordningar och föreskrifter som ibland har spelat ut sin roll, ibland framstår som kontraproduktiva, ibland är felaktiga, missvisande, verkningslösa eller överflödiga. Kort sagt – utvecklingen och tidsandan har sedan länge hunnit förbi regeln ifråga, men denna är – formellt sett – ännu i kraft.
Sverige behöver en bättre tillväxt och flera naturliga, okonstlade jobb. För detta krävs också ett allmänt bättre tillväxtklimat, en ”bördigare” jordmån för entreprenörer, innovatörer, nyföretagare och idérika, arbetsvilliga entusiaster m fl. Men regelverken, en del av jordmånen, bromsar inte sällan de initiala ansatserna eller hämmar i onödan en fortsatt positiv utveckling och expansion. Men självfallet existerar även på andra områden regelverk av olika slag som inte längre fyller någon rimlig eller vettig funktion.
Alla medborgare är givetvis betjänta av så adekvata, tidsanpassade, klara och entydiga lagar som möjligt i enlighet med den allmänt rådande rättsuppfattningen och rättskänslan. I den andan har självfallet riksdagen, som landets högsta lagstiftande församling, ett särskilt ansvar att också föregå med gott exempel.
Lika viktigt som det är att stifta nya lagar i takt med samhällets förändringar borde det vara att gallra ut föråldrade, överspelade och uttjänta lagar, förordningar och bestämmelser. Av detta skäl bör en permanent avregleringsdelegation inrättas i form av ett ekonomiskt/juridiskt expertorgan åt regeringen med årlig rapporteringsskyldighet också till riksdagen. Delegationens uppgift bör bl a vara att fortlöpande och systematiskt inventera regel- och författningssamlingar, ge regeringen förslag och råd rörande sådana lagar som regeringen kan föreslå riksdagen besluta att upphäva. När det på motsvarande sätt gäller förordningar och bestämmelser – som på bemyndigande av regeringen utfärdats av underställda verk och myndigheter – förutsätts avregleringsdelegationen också här arbeta som inspirations- och rådgivningsorgan åt regeringen. Delegationen bör verka som självständigt organ inom Statsrådsberedningen med ett effektivt, mindre kansli.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortlöpande utmönstring av föråldrade och uttjänta lagar, myndighetsförordningar o.d.,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till Regeringskansliet knyta en delegation som rådgivande organ till regeringen i avregleringsfrågor.
|
Henrik S Järrel (m) |