Det tycks idag råda ganska stor enighet om nödvändigheten att satsa på småföretagandet. Att de mindre företagen ska kunna utvecklas med möjlighet att anställa fler är av stor betydelse, inte minst för kvinnorna. Kvinnoarbetslösheten har på senare år blivit ett allt större problem eftersom deras huvudsakliga arbetsmarknad – den offentliga sektorn – är i vikande. Det är därför viktigt att allt fler kvinnor förmås att starta och driva egen verksamhet.
Det är också viktigt att de kvinnor som är egenföretagare – eller som vill bli det – ska kunna se framtiden an med tillförsikt. Trots många vackra ord om företagande, bl.a. i regeringsförklaringen, där det sägs att ”ett ökat småföretagande är en sund utveckling som ytterligare ska stärkas...”, är det tyvärr många hinder i vägen för ett framgångsrikt småföretagande. Vi vill i denna motion påtala några av hindren på vägen och ange vägar för ett ökat småföretagande, inte minst bland kvinnorna.
Regeringen har fortsatt den satsning på starta eget-bidrag och kvinnliga företagarlån genom ALMI som inleddes av den borgerliga regeringen, liksom satsningen på kooperativa företag, vilket är positivt. Det viktigaste är emellertid ett allmänt positivt företagsklimat. Där återstår mycket att göra.
När det gäller ALMI:s verksamhet förefaller det fortfarande vara så, att största delen av stödet går till manligt företagande. Det är åtminstone svårt att utläsa det verkliga utfallet eftersom någon könsuppdelad statistik inte förs. Vi anser därför att en sådan bör införas.
Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i företagandet. För att underlätta och stimulera till nyföretagande krävs även förenklingar av regelverken. Vad som gäller för storföretag gäller inte alltid för ensam- eller småföretagaren.
Det måste generellt bli enklare att bli företagare. Det bör räcka med en anmälan på en enkel blankett.
Inom arbetsrätten finns ett 15‑tal olika lagar. Det är ett för småföretagaren tungt regelverk att behärska. Lagarna är skrivna för alla företag oberoende av storlek och antal anställda. Socialförsäkringssystemet och mycket av arbetsmiljölagen är uppbyggda från ett löntagarperspektiv och är inte anpassade till små företag.
Lagen om anställningsskydd (LAS) uppfattas av många småföretagare som ohanterlig och avskräcker många. Den och andra lagar begränsar deras handlingsfrihet och utvecklingsmöjlighet och en ökad tveksamhet att nyanställa blir följden.
Vissa förändringar av LAS har gjorts som en följd av förhandlingar mellan regeringen och Centerpartiet. Turordningsreglerna – ” sist in–först ut” – är dock oförändrade, även om möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal ökat något. Parterna är emellertid beroende av de centrala fackorganisationernas välvilja. Manöverutrymmet för småföretag som saknar kollektivavtal har minskat och det finns inga möjligheter att teckna enskilda avtal mellan den anställde och företaget, vilket borde vara en självklarhet i ett modernt arbetsliv.
Vi beklagar starkt att de små positiva förändringar av arbetsrätten som gjordes under den borgerliga regeringen revs upp och anser att arbetsrätten bör bli föremål för en genomgripande översyn, inte minst för att öka flexibiliteten i en ny tid med en helt ny arbetsmarknad.
När det gäller arbetstider anser många kvinnor av ekonomiska skäl att det är viktigare med flexiblare arbetstider än en generellt förkortad arbetstid. Inom småföretagen, där avstånden är korta mellan företagare och anställda brukar det vara lätt att komma överens om arbetstider som passar båda parter.
Regeringen har nu äntligen föreslagit att den förlängda sjuklöneperioden från två till fyra veckor ska upphöra fr o m april 1998. Vi välkomnar att detta dråpslag mot de små företagen och mot dem som står utanför arbetsmarknaden kommer att upphöra. Vi anser dock att beslutet bör träda i kraft redan den 1 januari 1998, eftersom beslutet har haft och kommer att ha så skadliga effekter under den kvarstående tiden.
Möjligheterna för de små företagen att teckna försäkring mot ökade kostnader p.g.a. arbetsgivaransvaret för anställda bör också förbättras och förbilligas.
Fåmansföretagaren är diskriminerad även i ett aktiebolag. Reglerna för fåmansbolagen måste jämställas med reglerna för de större företagen, t.ex. när det gäller skatten på kapital. Idag måste framgångsrika fåmansföretag redovisa en utdelning över ca 16 procent på inkomst av kapital som inkomst av tjänst med skattesatser ända upp till 60–70 procent. Detta stimulerar sannerligen inte aktiva, framgångsrika småföretagare!
Av budgetpropositionen framgår att beskattningen av fåmansföretagen är föremål för en översyn. Det är alldeles nödvändigt att regeringen snarast kommer med förslag till riksdagen i denna fråga.
Det måste också bli lättare för fåmansföretagen att få tillgång till riskkapital utan att behöva gå i personlig borgen och sätta hela sin och familjens trygghet på spel.
Dubbelbeskattningen bör avskaffas för all företagsamhet.
Momsreglerna bör förenklas. Idag kan småföretagaren knappast klara sin redovisning utan experthjälp. Skattebelastningen för småföretagen bör minskas generellt och innehålla gynnsammare avskrivningsregler.
Det finns gott om riskkapital hos investmentbolag och fonder men det finns en benägenhet att satsa på traditionella verksamheter, framförallt i tillverkningsindustrin. Kvinnor har ofta svårt att få respons för nya och annorlunda affärsidéer. De flesta nya företag som startas av kvinnor är tjänsteproducerande företag. Detta medför att tillgången på riskkapital till denna sektor inte är lika stor. Företagen växer därför långsammare eller startas inte överhuvudtaget. Många kvinnor upplever sig inte heller bli tagna på allvar och har därigenom svårt att få tillgång till riskkapital.
Vi anser att riskkapitalbolagen i ökad utsträckning bör inriktas på de nya företagsformer som startas. Delar av det riskkapital som idag finns bör speciellt riktas till tjänsteproducerande företag inom nya verksamheter.
I riskkapitalbolagen bör personer som har erfarenhet av ensam- eller småföretagande ingå, gärna kvinnor.
Det finns för- och nackdelar med alla former av företagande. Kvinnor startar gärna i liten skala och väljer ofta att starta sitt företag som enskild näringsverksamhet. Kvinnor attraheras också av kooperativa företagsformer.
Samhällsstödet, lagstiftningen och även finansiärer förutsätter oftast aktiebolag eller handelsbolag. Vissa åtgärder och stöd är destinerade till aktiebolag. Kvinnor tar genom att välja enskild näringsverksamhet eller ekonomisk förening som företagsform ofta en större personlig risk. Om dessa företagsformer negligeras i den förda näringspolitiken snedvrids bilden av företagandet.
Vi anser att stödet från samhället ska vara neutralt till olika företagsformer och ha lånesystem som inte missgynnar någon företagsform. Regler bör införas som gör det möjligt – liksom för aktiebolag – att begränsa företagarens risk.
Under den borgerliga regeringsperioden ökades möjligheterna för vård- och omsorgspersonal att bedriva egen verksamhet. Fri etableringsrätt infördes t.ex. för läkare och sjukgymnaster och möjligheten att införa friskolor öppnades. Ålderdomshem, sjukhem och daghem öppnades för entreprenader i många kommuner. Detta var mycket positivt för kvinnor, som därigenom kunde bli föregångare som entreprenörer och utveckla positiva idéer inom sina verksamhetsområden. Sedan Socialdemokraterna kommit till makten har många av dessa möjligheter inom vård och omsorg stävjats genom ”återställare” och friskolorna står nu inför nedläggningshot.
Vi anser att den verksamhet som idag helt bedrivs inom offentliga monopol åter bör öppnas för småföretagande, såväl i entreprenadform som i eget företagande.
De flesta är ense om att den privata tjänstesektorn är en utvecklingsbransch. Det gäller inte minst tjänster i hemmen. Det finns flera förslag framlagda vad gäller möjligheten till öppnandet av en sådan tjänstesektor. Det kan t.ex. gälla avdragsrätt för utförda tjänster eller befrielse från moms. Vi beklagar den snedvridna ”pigdebatten”, som är djupt kränkande för kvinnor, eftersom det gäller arbete som i alla tider har utförts av kvinnor. Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen kan satsa på ROT-bidrag för arbete med ett hus men inte kan tänka sig någon form av offentlig subvention för arbete inom ett hus. Detta är kränkande för kvinnor. Nu tycks frågan äntligen bli föremål för en utredning, men det kommer tyvärr att dröja alltför länge innan idag arbetslösa kan erbjudas denna form av arbete.
Vi anser att en privat tjänstesektor för arbete i hemmen snarast bör komma till stånd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ALMI:s statistik avseende stöd till företagen bör vara könsuppdelad,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare,
att riksdagen begär förslag om en genomgripande översyn av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen beslutar att den förlängda sjuklönen bör upphöra redan fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund av arbetsgivaransvaret bör förbättras,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen snarast bör inkomma med förslag till riksdagen om förbättrade villkor för fåmansföretagen,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dubbelbeskattningen helt bör avskaffas,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enklare momsregler och minskad skattebelastning för småföretagen,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande företag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det offentliga stödet till olika företagsformer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delar av den verksamhet som i dag bedrivs inom offentliga monopol, bör öppnas för egenföretagande och entreprenader,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en privat tjänstesektor för arbete i hemmen snarast bör komma till stånd.3
|
Gullan Lindblad (m) |
|
|
Barbro Westerholm (fp) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
1 Yrkande 3 hänvisat till AU.
2 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SfU.
3 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till FiU.
4 Yrkandena 8 och 13 hänvisade till SkU.