2 Riktlinjer för energipolitiken
2.1 Energipolitikens mål
2.2 Kärnkraften
2.3 Atomansvarighet
2.4 Klimatpolitiken inom energiområdet
2.5 Energipolitiskt motiverade internationella insatser
2.6 Energibeskattningen
3 Ny energimyndighet
4 Programmet för ett uthålligt energisystem
5 Bidrag för att minska elanvändningen
6 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor
6.1 Bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
6.2 Bidrag till investeringar i vindkraftverk
6.3 Bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft
7 Åtgärder för effektivare energianvändning
8 Energiforskning, Bidrag till Energiteknikfonden och Introduktion av
ny energiteknik
9 Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige
10 Slutförvaringen av utbränt kärnbränsle
11 Hemställan
Kristdemokraterna tog under förra mandatperioden initiativet till tillsättandet av Energikommissionen. Vår strävan i kommissionsarbetet och sedermera i partiöverläggningarna om energipolitiken var att åstadkomma breda politiska uppgörelser och långsiktigt stabila spelregler för aktörerna på energimarknaden. Utgångspunkten var att genom eleffektivisering och utveckling och infasning av förnybar elproduktion kunna fasa ut kärnkraft och så småningom också energisystem som bygger på fossila bränslen.
I partiöverläggningarna om energipolitiken växte det fram en insikt om hur en balanserad omställning av energisystemet skulle kunna genomföras. En utgångspunkt var att samla största möjliga parlamentariska majoritet bakom ett beslut där också näringsliv, fackförbund och de som skall arbeta aktivt med de förnybara bränslena, skogsägare och lantbrukare, skulle involveras. Vidare var principen att tillföra el baserat på förnybara bränslen och elsparande/effektivisering motsvarande en reaktor innan avställningen skulle påbörjas. Fossila bränslen skulle inte tillföras systemet. Målet var ett omställningarbete syftande till att bygga det ekologiskt uthålliga energisystemet utan drastiska prisförändringar, risk för elbrist och därmed ytterligare påfrestningar på välfärd och sysselsättning.
I ett sent skede av partiöverläggningarna bytte regeringen fot och lämnade de principer som dittills varit bärande. Dessa ersattes med en överenskommelse om att en reaktor skall stängas av och ersättas med fossilbränslen. Uppgörelsen har splittrat nationen i energifrågan med fortsatt osäkerhet om villkoren på energimarknaden som följd. Avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser är total. De samhällsekonomiska följderna är svåröverskådliga.
Från kristdemokratiskt håll beklagar vi denna händelseutveckling på ett för Sveriges ekonomi, miljö, sysselsättning och företagande så centralt område som energipolitiken.
Långsiktigt skall Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På så sätt byggs det ekologiskt uthålliga energisystemet.
Industri och hushåll skall tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser.
Utfasningen av såväl fossila bränslen som kärnkraft ur energisystemet är den stora energipolitiska utmaning som vårt land står inför. Strävan skall vara att möjliggöra en successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom att el sparas bort och el från förnybara energikällor tillkommer. Fossila bränslen skall också kunna ersättas av förnybara bränslen när det gäller uppvärmning.
Vår uppfattning är att den första kärnkraftsreaktorn kan fasas ut när vi tillfört och/eller sparat bort motsvarande el. Tillförseln ska baseras på förnybar elproduktion. Olika lösningar för hur man praktiskt kan stänga av reaktorer finns. Vid partiöverläggningarna om energipolitiken genomfördes inte en mer omfattande analys av de olika vägarna: lagstiftning, ägardirektiv för att stänga en statligt ägd reaktor, ekonomiska styrmedel eller en förhandlingslösning med berörda kraftföretag. Istället hastades ett beslut fram som är en mix av dessa olika handlingsalternativ, en mix som kan leda till ett misslyckande vad gäller omställningen av energisystemet.
Att fatta beslut om att stänga en reaktor utan att veta hur det ska gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det får och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför är en äventyrlig politik, en oansvarig politik.
Kring förslag om förändringar av atomansvarighetslagen råder stor politisk enighet. Att anläggningshavarnas ersättningsskyldighet ska utökas har varit ett kristdemokratiskt krav under lång tid. Vi avvaktar regeringens proposition i denna fråga och lägger nu därför inga egna preciserade förslag.
Avsaknaden av ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram från regeringens sida är anmärkningsvärd. De ökade koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är det allt överskuggande stora miljöhotet mot vårt jordklot. Regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen bidrar nu dessvärre till en negativ utveckling vad gäller växthuseffekten. Genom att medvetet planera för ökade koldioxidutsläpp och därmed också medvetet bryta de internationella åtaganden Sverige gjort vad gäller koldioxidutsläppen gör regeringen ett allvarligt missgrepp.
I den årliga miljörapporten ”Tillståndet i världen 97” beskrivs på ett utförligt sätt konsekvenserna om vi inte får hejd på fossilförbränningen, därmed följande koldioxidutsläpp och en fortsatt ökad medeltemperatur på jordklotet. Man räknar med en fortsatt medeltemperaturförhöjning på 1–3,5 grader de närmaste 100 åren med fortsatta föroreningar av lufthavet. Det innebär att havsytan kommer att stiga. Oväder som orkaner blir vanligare och dessutom med ökad styrka. Över hela världen kommer vädret att bli mer extremt; torka, översvämningar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av effekter av dessa klimatförändringar kan göras lång.
För att förhindra en sådan utveckling måste alla länder, också Sverige, ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid och snabbt minska desamma. Att gå i motsatt riktning, öka koldioxidutsläppen, är definitivt att skicka fel signaler ut i världen. Varken inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp utan tvärtom måste ett kraftfullt handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energiproduktionen som transportsektorn, begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och lagring av koldioxid. Det är nu helt nödvändigt att ett nationellt klimatpolitiskt handlingsprogram upprättas, antas och genomförs. Regeringen bör för riksdagen presentera ett sådant förslag.
Det är utmärkt att regeringen engagerar sig i internationellt samarbete för att minska koldioxidutsläppen. Än större trovärdighet skulle Sverige ha om vi själva följde internationella åtaganden och satsade på att minska våra egna utsläpp, något som den energipolitiska uppgörelsen nu omöjliggjort.
Mer effektiva insatser efterlyses för en samlad energipolitik rörande Östersjöområdet. Det handlar såväl om intensifierade ansträngningar för att göra kärnkraftsproduktionen i Litauen och Ryssland säkrare som att arbeta långsiktigt med att skapa förutsättningar för dessa länder att byta energisystem, bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen.
Centralt för energibeskattningen är att de energislag som innebär miljöpåfrestningar på ett tydligare sätt ska bära dessa kostnader. Den förnybara energi- och elproduktionen måste få ekonomiska incitament för att långsiktigt kunna stå för en växande andel av Sveriges energiförsörjning.
Regeringens förslag till inrättande av ny samlad energimyndighet följer vad kristdemokraterna tidigare föreslagit.
Huvuddragen i själva omställningsprogrammet har vi kristdemokrater tidigare instämt i även om vi haft ändringsförslag i vissa delar.
Kristdemokraterna motsätter sig i princip inte den föreslagna satsningen på åtgärder för att minska elanvändningen. Däremot föredrar vi avdragsmodellen framför bidragsmodellen för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och för installation av anordning för värmeackumulering. I de fall avdrag ej är möjligt bör bidragsprincipen tillämpas. Vad gäller bidrag till installation av effektvakt hade det varit önskvärt med en noggrannare redovisning för en bedömning av det realiserbara i detta förslag.
De pilotprojekt för fjärrvärmeutbyggnad som det nu arbetas med är ett bra sätt att få beslutsunderlag vad gäller fortsatta överväganden avseende fjärrvärmeutbyggnad.
En metod för att minska elanvändningen är att finna ett system som premierar ”nega-watt-arbete”, d v s tillskapa ekonomiska incitament som stimulerar elbolag och leverantörer att hjälpa hushåll och industrier att spara el. Ju mer man får konsumenterna att spara, ju mer premieras de som levererar el. Regeringen bör till riksdagen komma med förslag som kan stimulera en sådan process.
Ett annat område som inte berörs i regeringens förslag är möjligheten att installera solpaneler för att på så sätt spara elvärme. Utöver investeringsstödet till vattenburet värmesystem kan det i dessa fall krävas ytterligare insatser för att få fart på verksamheten. Regeringen bör till riksdagen redovisa sådana förslag.
Sammantaget föreslår vi ett tillskott för investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft med 30 miljoner kronor för 1998 och med 150 miljoner kronor för perioden 1998–2002.
Principiellt motsätter vi oss inte den beslutade satsningen. Dock bör snarast upprättas en särskild miljökonsekvensanalys av kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Uttaget måste givetvis ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden också fortsättningsvis garanteras.
Riksdagens beslut att sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 procent till 15 procent anser vi vara en felaktig signal när vi skall få till stånd en massiv vindkraftsutbyggnad. Investeringsbidraget bör vara på 25 procent. Begränsningen av stödet till anläggningar på lägst 200 kW är också en felsignal som inte är ägnat att stimulera den småskaliga kraftproduktionen. Denna begränsning borde upphävas.
För att en ordentlig vindkraftsutbyggnad ska komma till stånd måste statsmakterna peka med hela handen. Det innebär att regeringen bör till riksdagen komma med förslag till förändringar i lagstiftning och regelverk som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige. Detta givetvis med fortsatta miljöhänsyn.
Vi föreslår en höjning av investeringsstödet gällande vindkraft och i konsekvens med det att investeringsstödet till småskalig vattenkraft skall vara 25 procent.
Det under våren beslutade programmets anslag för information måste användas på ett optimalt sätt. För att det inte skall användas på ett felaktigt sätt bör det ges tydliga anvisningar så att de som är direkt involverade i arbetet med effektivare energianvändning och som bäst bör kunna bedöma användningsområde, får del av anslaget. Det är framförallt två grupper det handlar om: fastighetsförvaltare och liknande yrkesgrupper som praktiskt i sin yrkesverksamhet har att genomföra åtgärder som leder till effektivare energianvändning, samt organisationer som SERO (Sveriges energiföreningars riksorganisation) och motsvarande som har att informera mer brett om att rikta in samhället mot ett ekologiskt uthålligt energisystem.
För samtliga program delar vi regeringens principiella uppfattning. En ökad tonvikt på samarbetet kring Östersjön är dock önskvärd. Likaså vill vi betona nödvändigheten av demonstrationsanläggningar för att i full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen.
Vi vill särskilt betona att en fortsatt framgångsvis utveckling av solceller kan bli av betydelse för energiförsörjningen i Sverige. En kraftig sänkning av kostnaderna för solceller i kombination med genombrott inom batteritekniken kan komma att förändra delar av energitillförseln och ge nya möjligheter till decentraliserad elproduktion.
Också värmepumpstekniken kan utvecklas så att mer av spillvärme kan tas tillvara. Det är väsentligt att redan etablerade tekniker får möjlighet att via vidareutveckling få starkare möjligheter att bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.
Vid samma tidpunkt som energiuppgörelsen med de tre partierna var ett faktum kom helt plötsligt ett besked till Malmö Energi AB om tillstånd att uppföra en naturgaseldad kombicykelanläggning. Detta efter att man i åtta års tid förgäves sökt få detta tillstånd. Eftersom man inte fått något tillstånd på denna långa tid har man istället bl a byggt en ny biobränslebaserad fjärrvärmecentral. En satsning på en gaskombianläggning skulle nu i realiteten innebära att man skulle ersätta biobränslen med fossilgas. Detta är en politik som är ett direkt hot mot strävan att ställa om energisystemet till det ekologiskt hållbara.
Det är helt uppenbart att regeringen nu avser att storskaligt satsa på naturgas – eller riktigare benämnt fossilgas – för att ersätta kärnkraft. Man har nu också gett tillstånd för Göteborg Energi AB om ett naturgaseldat kraftvärmeverk. Det var dock inte på detta sätt som kärnkraft skulle ersättas, vare sig enligt folkomröstningens linje 1, 2 eller 3. Detta är ett klart brott mot folkomröstningens resultat. För vår del motsätter vi oss bestämt sådana satsningar och yrkar på att regeringen ska återta de tillstånd som givits Malmö Energi AB och Göteborgs Energi AB avseende naturgaseldade kraftverk.
Den särskilda delegation som nu tillsätts för Sydsverige synes med den politik vi kristdemokrater pläderar för vara obehövlig varför vi föreslår att delegationen avvecklas. De särskilda insatser som kan komma att behövas för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan hanteras av Energimyndigheten. De särskilda medel som är avsatta för delegationens verksamhet dras in. Det innebär en kostnadsbesparing med 180 miljoner kronor för 1998. Då är det inräknat avvecklingskostnader för redan påbörjad verksamhet och att kvarvarande medel kan överföras till Energimyndigheten för dess insatser på detta område.
Enligt planerna skall utbränt kärnbränsle slutförvaras i berg. Omfattande undersökningar för lokalisering av detta slutförvar har redan genomförts. Kommunala folkomröstningar har så här långt sagt nej till fortsatta förstudier om lokalisering i de aktuella kommunerna.
Frågan är om detta är rätt väg att gå för att finna en lösning på slutförvarsfrågan. På senare tid har man också allt mer börjat diskutera möjligheten av att i en framtid kunna omhänderta detta avfall på ett bättre och säkrare sätt. Att då avhända sig denna möjlighet genom att göra avfallet oåtkomligt kan vara förhastat. Vi föreslår därför ett 10-årigt moratorium innan beslut fattas om hur kärnavfallet slutligen skall omhändertas. Under tiden skall alternativa lösningar undersökas och ytterligare forskning kring denna fråga initieras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationellt som internationellt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska elanvändningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljökonsekvensanalys om effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,
att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om investeringsbidrag för vindkraft och småskalig vattenkraft,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på anslaget för information och utbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av teknik för framtidens energisystem,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av Delegationen för åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återta tillstånden för naturgaseldade kraftverk i Malmö och Göteborg,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt omhändertagande av kärnavfall,1
att riksdagen med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslagsändring |
|
B 2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor |
215 000 |
+ 30 000 |
|
B 9 Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige |
200 000 |
- 180 000 |
|
Totalt |
415 000 |
- 150 000 |
|
Dan Ericsson (kd) |
||
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
|
Göran Hägglund (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
|
Michael Stjernström (kd) |
Ulf Björklund (kd) |
|
1 Yrkande 11 hänvisat till JoU.