En väl fungerande konkurrens är en nödvändig förutsättning för en gynnsam utveckling av en marknadsekonomi som den svenska. Eftersom det ständigt förekommer försök till konkurrensbegränsningar till nackdel för konsumenterna är det en viktig uppgift för samhället att motverka skadliga inskränkningar av konkurrensen. Sverige har sedan länge valt att öppna sin ekonomi för konkurrens från utlandet. Vi har i många internationella sammanhang verkat för frihandel, och vårt näringsliv har därigenom både blivit utsatt för hårdare konkurrens och erbjudits nya möjligheter att konkurrera i andra länder. Vårt medlemskap i EU innebär stora förändringar av konkurrenssituationen i Sverige, och vi kan vänta än större förändringar i framtiden.
Som redskap för att konkurrensen skall fungera tillfredsställande har vi bland annat konkurrenslagen och Konkurrensverket. Med tanke på de starka producentintressen som ständigt försöker begränsa konkurrensen behövs det såväl en kraftfull lagstiftning som en stark myndighet. Att konkurrenslagen och Konkurrensverket möter en så stark kritik beror bland annat på att de har i uppgift att i konsumenternas intresse utmana starka krafter i samhälle och affärsliv.
Konkurrenslagen fick sin nuvarande utformning den 1 juli 1993. För framtiden måste både konkurrenslagen och myndighetsorganisationen anpassas och utvecklas för att möta nya förutsättningar. Konkurrenslagsutredningen (SOU 1997:20) har haft till uppgift att kartlägga och sammanställa erfarenheter av lagens utformning, tillämpning och administrativt förfarande under lagens första tre år.
Utredningen anser dock att det egentligen är omöjligt att utvärdera den svenska konkurrenslagen. Inget land har gjort någon samlad ekonomisk och rättslig utvärdering av en nationell konkurrenslag. Utredningen hävdar att det är tvivelaktigt om det överhuvudtaget finns några ekonomisk-vetenskapliga metoder att mäta effekten av konkurrenslagar. Utredningen anser att en samhällsekonomisk utvärdering bara kan göras på lång sikt men att också detta är förenat med betydande svårigheter.
Att Konkurrenslagsutredningen anser sin egen analys vara ytterst ofullkomlig ger dock ingen anledning till politisk passivitet i dessa frågor. Det finns skäl att föra in konkurrensfrågorna i ett bredare samhällsperspektiv. Vad som talar för det bredare perspektivet är att konkurrens till varje pris i flera fall kan innebära samhällsekonomiska kostnader och onödiga välfärdsförluster.
Enligt LO:s uppfattning måste Konkurrensverkets verksamhetsinstruktion ändras så ”att den inte ger utrymme för tolkningar som bidrar till att välfärdsutvecklingen hindras”. LO-förbundet SEKO (Facket för Service och Kommunikation) för fram idén om att ersätta det nuvarande Konkurrensverket med ett Effektivitetsverk som har mera av helhetssyn på konkurrens, effektivitet och välfärd. Enligt min mening har Konkurrensverket i flera fall givit uttryck för en alltför snäv syn på de frågor som ligger inom dess område. Ofta tycks det inte ha någon betydelse för verket om en avreglering leder till sämre service för medborgarna, ökad ekonomisk brottslighet eller sämre arbetsmiljö. Jag skall här ge några exempel på hur agerandet från Konkurrensverket och dess tjänstemän har skadat förtroendet för verkets inställning till viktiga samhällsproblem.
Under rubriken ”Lyckad avreglering av flyget” informerar Konkurrensverket i september 1996 om en rapport som på verkets uppdrag skrivits av fil. dr Mats Bergman. Både rubriken och ingressen innehåller starkt subjektiva värderingar som förringar de problem som följde av flygets avreglering. De resenärer som fått färre avgångar och högre biljettpriser som följd av avregleringen har knappast anledning att godta de beskäftiga påståendena och den överslätande tonen. Själva grundrapporten var däremot inte komprometterad av en önskan att framställa avregleringen som nästan odelat positiv.
I en rapport från maj 1996 menar Konkurrensverket att landstingens tvätterier har en klar konkurrensfördel genom att de utan konkurrens kan avsätta större delen av sin volym till en kund och samtidigt får bedriva verksamhet på öppna marknaden. Men verket nöjer sig inte med att kräva att landstingen skall upphandla tvätteritjänster enligt lagen om offentlig upphandling. På vaga grunder föreslår man utan vidare att landstingen på lång sikt bör sälja sina tvätteribolag.
Att alla kommunala bolag bör avvecklas är ett annat politiskt uttalande som en tjänsteman på verket har gjort och som var särskilt anmärkningsvärt eftersom det var så dåligt underbyggt.
Enligt Konkurrensverket är det negativt att Vattenfall och Sydkraft svarar för så mycket som tre fjärdedelar av Sveriges elproduktion. Verket har en rad förslag för att komma till rätta med detta. Ett av förslagen är att Vattenfall skall delas upp i flera fristående bolag. Utan att ta ställning till om förslaget är bra eller inte, infinner sig genast frågan varför uppdelning endast föreslås för Vattenfall, ägt av det allmänna, men inte för det privatägda Sydkraft.
I ett yttrande över NUTEK:s rapport ”Teletjänster och IT-användning i Sverige” avvisas NUTEK:s förslag om att den som önskar utan större kostnader skall kunna byta sitt teleabonnemang mot ett ISDN-abonnemang. (ISDN innebär att flera tjänster – tal, data och rörliga bilder – kan överföras via en och samma teleledning.) Att öka tillgängligheten till ISDN för konsumenterna skulle dock enligt Konkurrensverket förstärka Telias dominans på telemarknaden. Märkligt nog anser verket att det inte går att belägga att det verkligen finns behov av ökad tillgänglighet till ISDN. Här får inte bara konsumentintresset utan också användningen av ny effektiv teknik stå tillbaka för Konkurrensverkets rigida tillämpning av konkurrenslagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla Konkurrensverket till en myndighet med ett bredare perspektiv på konkurrens, effektivitet och välfärd.
|
Jan Bergqvist (s) |