Sverige deltar i Cassiniprojektet som innebär att man sänder upp en raket, Titan IV, till Saturnus och månen Titan. Cassinisonden kommer att snurra runt Saturnus i fyra år för att samla in data om planeten, dess ringar, magnetiska omgivning och månar.
Om allt skulle gå vägen och sonden skickas ut i rymden, så saknar Cassini tillräcklig drivkraft att ta sig direkt till Saturnus, därför skall den runda Venus två gånger. Sedan dras den tillbaka, praktiskt taget direkt mot jorden, som den passerar vid ett avstånd av knappa 500 km. Detta väntas inträffa augusti 1999.
Cassinisonden skulle sändas upp den 6 oktober, men projektet har blivit något försenat, så möjligheten finns att stoppa uppskjutningen. Projektet är ett samarbete mellan NASA och det italienska rymdbolaget (ASI) samt European Space Agency, (ESA), där Sverige ingår som en nation.
Det allvarliga är att ombord finns 32,9 kg plutonium, en större mängd plutonium än man någonsin skickat ut i rymden förut. Plutoniet är till för att driva sondens elektriska apparatur, som motsvarar ca sex stycken glödlampor, under färden. Plutonium är ytterst giftigt. Mindre än en miljondels gram räcker för att framkalla cancer.
Om raketen skulle explodera vid start – samma typ av raket misslyckades vid Challengerolyckan 1986 – eller om den misslyckas med att tränga genom atmosfären kan plutonium spridas över jorden. Ju högre upp i rymden som olyckan inträffar, desto större delar av jorden kan bli smittade.
Sannolikheten att Titan IV skall misslyckas är mellan en på tio och en på tjugo. Historien stödjer en sådan uppskattning: hittills har 3 av 24 amerikanska uppskjutningar och 6 av 39 ryska uppskjutningar med kärnkraft inblandad drabbats av olyckor.
Att Cassiniprojektet sker enligt gällande internationella regler som Sverige varit med att utarbeta och godkänna och det därför inte finns någon anledning att protestera mot projektet, kan vi i Miljöpartiet inte acceptera. Att Cassinprojektet sker inom godkända avtal mildrar inte den katastrof som skulle vara ett faktum om något går snett vid uppskjutningen!
FN:s resolution från 1992 om principer för användning av kärnkraft i rymden har som syfte att minimera spridningen av radioaktivt material i rymden. En strikt tolkning av detta innebär naturligtvis att inga ytterligare kärnkraftsdrivna rymdfarkoster skall användas. Det finns ju ingen egentlig brådska med att utforska rymden, att först utveckla alternativa energikällor är en avsevärt mycket mer angelägen uppgift! Enligt NASA:s Jet Propulsion Laboratory är man också på god väg att framställa fotovoltaiska solceller som skulle klara Cassinisondens behov.
Som sagt är Sverige ett av de länder som står bakom Cassiniprojektet, därför hävdar vi att det enda rimliga är att Sverige tar sitt ansvar och drar undan sitt stöd, med förhoppning att Cassiniprojektet avbryts till dess andra energikällor kan användas. – Man äventyrar allmänhetens hälsa och liv och talar inte om riskerna, har Alan Kohn, tidigare säkerhets- och beredskapsansvarig vid NASA, sagt.
Protester kommer från hela världen mot projektet. Det är helt obegripligt att Sverige vill vara delaktigt i ett experiment som utgör en fara på 5–10% att en olycka kan inträffa – en katastrof som kan få förödande konsekvenser för denna planet och för kommande generationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta deltagandet i Cassiniprojektet genom ESA,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera på internationell nivå för att avbryta Cassiniprojektet.
|
Eva Goës (mp) |
|
|
Annika Nordgren (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Peter Eriksson (mp) |
|
Thomas Julin (mp) |
Barbro Johansson (mp) |