Diagram 1. Riskkapitaltillförsel till aktiemarknaden, miljoner kronor. *Värdet för 1997 är en uppskattning. (Källa: Stockholms Fondbörs)Innehåll
2 Ägandet av näringslivet
2.1 Folkaktier eller koncentrerat ägande
2.2 Omfattande statlig ägarinblandning
2.3 Synen på det statliga ägandet förändras
2.4 Privatiseringar ger strukturella fördelar
2.5 Svaga skäl för statligt ägande
2.5.1 Fördelar med privatisering
2.5.2 Renodla statens roll
2.5.3 Stärk företagen genom privatiseringar
2.5.4 Bredda riskkapitalmarknaden – skapa ett folkligt aktieägande
2.5.5 Stärk statens ekonomi
3 En framgångsrik privatiseringshistoria
3.1 Stora intäkter till staten
3.2 Fördelar för företagen
3.3 Skapande av folkaktier
4 Det fortsatta privatiseringsarbetet
4.1 Arbetets målsättning
4.2 Privatiseringarnas genomförande
4.3 Underlätta de anställdas delägarskap
5 Privatiseringar och avmonopoliseringar i kommunerna
5.1 Avskaffa kommunala monopol och konkurrensutsätt verksamhet
5.2 Privatisera kommunala bolag och affärsverksamheter
6 Potentialen och behovet
6.1 Gör Telia till en folkaktie
6.2 Privatiseringsprogrammet i övrigt
6.2.1 Riktlinjer
6.2.2 Inom Kommunikationsdepartementets ansvarsområde
6.2.3 Inom Finansdepartementets ansvarsområde
6.2.4 Inom Näringsdepartementets ansvarsområde
6.2.5 Inom Kulturdepartementets verksamhetsområde
6.2.6 Inom Socialdepartementets verksamhetsområde
7 Hemställan
Moderata samlingspartiet föreslår i denna motion att de statliga företagen överförs till privata ägare.
Telia bör sättas upp överst på privatiseringslistan. Teliaaktien bör bli en ny folkaktie genom en privatisering av Telia till en bred allmänhet.
Privatiseringarna av de statliga företagen skall syfta till att skapa tydliga och starka ägarstrukturer i bolagen, långsiktigt bredda riskkapitalmarknaden, stärka statskassan samt renodla statens roll. Varje enskilt företag skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd privatisering.
Med förbättrade skattevillkor för sparande i svenska företag bedömer vi att det statliga ägandet i företag skall kunna minska med i genomsnitt 15–20 miljarder kronor per år.
Anställdas delägande i de egna företagen bör underlättas.
Privatiseringsarbetet bör också bedrivas i kommunerna.
All kommunal verksamhet med undantag för ren myndighetsutövning bör upphandlas i konkurrens. Det skapar utrymme för valfrihet och mångfald samt ger kommunerna möjlighet att prioritera det som inte kan utföras av andra.
De verksamheter som i dag drivs i bolagsform bör privatiseras eller avvecklas.
Kommunala affärsliknande verksamheter som bedrivs i förvaltningform bör säljas eller avvecklas.
Sverige har en lyckosam privatiseringshistoria. Under den förra mandatperioden överfördes 20 statliga företag helt eller delvis i privat ägo. Utvecklingen i de privatiserade bolagen har varit god efter försäljningarna. Över en kvarts miljon människor blev aktieägare för första gången. Kvinnor och boende på landsbygden var överrepresenterade i denna grupp. Antalet aktieägare i Sverige steg från 3,2 till 3,8 miljoner personer under perioden.
Det finns ett stort intresse från svenska folkets sida att äga aktier i svenska företag. En börsintroduktion av Telia kan skapa en ny svensk folkaktie och kraftigt sprida aktieägandet bland medborgarna på samma sätt som skedde vid privatiseringarna av AssiDomän och Pharmacia då flera hundra tusen svenskar blev aktieägare för första gången.
Skapandet av ett folkligt aktieägande kräver rätt förutsättningar. Allmänheten måste få möjlighet att köpa aktier i de statliga företag som säljs. Detta kräver också att svenska medborgares ägande av aktier i svenska företag inte missgynnas så som sker i dag.
Socialdemokraterna är olyckligtvis på väg att ytterliga snedvrida förutsättningarna för ett folkligt ägande av aktier i svenska företag genom att skattemässigt missgynna småsparare.
(Reporter): ”Hur kan det vara rättvist att den som äger väldigt mycket aktier i ett företag, den slipper förmögenhetsskatt, medan den som äger lite tvingas betala?"
(Thomas Östros (s), skatteminister): ”Arbetande kapital förmögenhetsbeskattas inte men spekulationskapital förmögenhetsbeskattas.”
(SVT Rapport 970910)
I klartext innebär detta att regeringen säger att småspararnas kapital är mindre värt. Att beteckna småspararnas kapital som något annat än ”arbetande kapital” och beskatta det högre än mycket rika personers ägarkapital är inte bara stötande, utan också skadligt och leder till ett minskat folkligt aktieägande.
Svenska staten är alltjämt den enskilt största ägaren av rent kommersiella företag som producerar varor och tjänster. Det sammanlagda marknadsvärdet av de statliga företagen har uppskattats till mellan 200 och 250 miljarder kronor, men utdelningen ligger endast på ca 5 miljarder kronor. Den statliga företagssektorn uppgår till 74 bolag, enligt regeringens skrivelse 1997/98:20. Antalet anställda är 183 500 personer.
Trots att staten är den största ägaren av företag i Sverige har några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag aldrig funnits. Motiven har i stället varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över nationella basresurser för att säkra och kontrollera utnyttjandet av skog, vattenkraft och gruvor. Senare har staten ofta drivit företag av regionalpolitiska eller beredskapsskäl. I vissa fall har man sett sig tvingad att ta över nedläggningshotade företag som man sedan behållit. Staten har också bedrivit en styrande näringspolitik genom att gå in som företagsägare.
Staten redovisar heller inga skäl till ägandet i enskilda företag, trots att samma skäl knappast kan motivera ägandet av alla statliga företag. Inom kommunikationssektorn äger exempelvis staten både företag som arbetar under monopolliknande former och företag som är utsatta för allt hårdare konkurrens på en internationell marknad.
Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram. Enligt denna syn är privatiseringar en praktisk och inte en ideologisk fråga. Skälen till detta är flera. En orsak är de allt starkare kraven på tydliga och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en otydlighet i ägarrollen som är olämplig.
En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer ansträngda statsfinanserna i flera länder. Detta tvingar staten att koncentrera sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till andra. Genom att sälja ut statliga företag kan staten förbättra sina finanser och genomföra skattesänkningar eller angelägna satsningar på andra områden.
En tredje orsak är att privatiseringar leder till högre effektivitet. Överlastade statsapparater blir av med uppgifter och skötseln av företagen blir mer effektiva med nya, tydligare ägare. Privatiseringarna innebär vinster, både för staten och för de nya ägarna.
Den nya, pragmatiska synen på privatiseringar har i flera olika länder lett till att partier som själva anser sig stå till vänster i politiken argumenterar för och genomdriver privatiseringar av statliga företag. Det brittiska Labourpartiet är ett bra exempel på ett sådant parti som kastat sina tidigare skygglappar i privatiseringsfrågan för att i stället se till fördelarna med ett minskat statligt företagsägande. Labourpartiet accepterar i dag privat ägande även inom områden som vård och utbildning.
I Danmark har den socialdemokratiska regeringen medverkat till att privatisera det danska televerket. Det är djupt beklagligt att socialdemokraterna i Sverige inte visar samma pragmatism som deras partikamrater runt om i Europa. I Sverige har socialdemokraterna medverkat till att sprida vanföreställningar om privatiseringar, t.ex. att dessa kostar skattebetalarna pengar samt att privatiseringar försämrar tillgången på riskkapital.
Regeringens rabatterade utförsäljningar har kostat skattebetalarna flera miljarder. Dessutom har de ofta inneburit att staten trängt sig före i kön efter kapital på börsen. Den planerade utförsäljningen av Pharmacia döms t.ex. ut av alla bedömare. Vi motsätter oss sådana ideologiska privatiseringar.
(Socialdemokratisk partimotion 1994)
Att staten genom privatiseringar skulle ”tränga sig före” i sökandet efter riskkapital på börsen är djupt felaktigt. Det sammanlagda tillflödet av riskkapital till Stockholmsbörsen steg mycket kraftigt i samband med privatiseringarna den förra mandatperioden. Privatiseringarna ökar intresset för sparande i svenska aktier och bidrar till att bredda riskkapitalmarknaden (se diagram).
Diagram 1. Riskkapitaltillförsel till aktiemarknaden, miljoner kronor. *Värdet för 1997 är en uppskattning. (Källa: Stockholms Fondbörs)
Som en följd av de kraftigt höjda skatterna för riskkapital och ägande, samt det avbrutna privatiseringsprogrammet, har riskkapitaltillförseln till den svenska aktiemarknaden nästan halverats 1995 och 1996 jämfört med 1994. För 1997 beräknas den av bedömare att ytterligare minska kraftigt.
Om rätt förutsättningar ges finns det god tillgång till riskvilligt svensk ägarkapital på Stockholmsbörsen. Sparande i aktiefonder tenderar att öka på bekostnad av banksparande. Dessutom ökar pensionssparandet. Genom skattereformer som underlättar svenska medborgares långsiktiga sparande i svenska aktier kan riskkapitaltillströmningen öka ytterligare. Genom kapitalmarknadens globalisering finns det också en närmast oändlig tillgång till internationellt riskkapital.
Privatiseringar av statliga och andra offentliga verksamheter kommer också att underlätta tillväxten av tjänstesektorn i Sverige. Tjänstesektorn är den sektor som växer snabbast i världen, men i Sverige finns strukturella hinder för tillväxten. Staten och det offentliga har kvävt marknaden för privata tjänsteföretag genom att i hög grad socialisera tjänstesektorn. Den stora offentliga sektorn har inte givit plats för valfrihet inom områden som barnomsorg, skola och vård. Detta har resulterat i en underutvecklad privat tjänstesektor.
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att skapa ramar och regler för företagens verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för långsiktig tillväxt, fler företag, fler arbetstillfällen och god konkurrens.
En riktigt genomförd privatisering av de statliga företagen skulle:
Renodla statens roll som lagstiftare och normgivare
Stärka de privatiserade företagen
Sprida intresset för sparande i aktier till nya grupper och bredda riskkapitalmarknaden
Ge staten inkomster som kan användas till andra mer angelägna ändamål
Statligt ägande kan aldrig fullt ut förenas med en sund och rättvis konkurrens, även om riktlinjerna är att företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer. Politiker kan påverkas av motstridiga intressen i sin dubbla roll som ägare och lagstiftare. Detta försvagar trovärdigheten för staten både i rollen som regelsättare och i rollen som ägare samt hämmar riskvilligheten och entreprenörsandan hos andra aktörer på marknaden.
En ofrånkomlig följd av statligt företagsägande är att företag med statligt ägarkapital indirekt subventioneras i förhållande till företag som får söka sitt riskkapital på marknadens villkor. Avkastningskraven och konkursrisken i privata företag medför att dessa inte kan göra samma affärsuppgörelser som statliga företag.
Likabehandling och rättvisa mellan konkurrerande företag på en marknad kan bara uppnås om staten står neutral, vilket innebär att staten bör avstå från att själv äga och driva företag. Ett spritt ägande och en ekonomi med sund konkurrens på lika villkor innebär att marknadsekonomin vitaliseras.
Genom utförsäljning av statliga företag avlastas också staten uppgifter som den inte nödvändigtvis behöver ta på sig. Därmed kan staten ägna sig åt andra, viktiga uppgifter som ingen annan än staten tar ansvar för.
Offentligt ägda företag kan påverkas negativt av sin ägarstruktur. De kan bli redskap för politiska ambitioner som hämmar deras utveckling genom att företagen tvingas göra andra prioriteringar än de rent affärsmässiga. Statligt ägande kan även vara ett hinder för tillväxten på exportmarknaderna, eftersom andra länder kan uppfatta det statliga ägandet som en dold subvention. Även annan internationell expansion, t.ex. företagsuppköp, sammanslagningar och joint ventures, kan hindras på grund av statligt ägande eftersom utländska motparter kan uppfatta det som hotfullt.
Genom privatiseringar kan företagen ges en konkurrenskraftig struktur och kompetenta ägare. De statligt ägda företagen får genom privatiseringar tillgång till riskkapitalmarknaden via börsen, vilket kan öppna möjligheterna för ytterligare kapitaltillskott.
Företag som inte utvecklas enligt normala företagsekonomiska principer hamnar i ett sämre läge, vilket innebär att de anställdas trygghet minskar och att skattebetalarna förlorar pengar.
Privatiseringar ökar intresset för och möjligheterna till sparande i svenska aktier, vilket breddar riskkapitalmarknaden till nya ägarkategorier. Det privata sparandet, som i Sverige trängts tillbaka till förmån för den offentliga sektorns sparande, kan växa.
Genom att fler sparar i aktier, ökar tillgången på riskvilligt kapital. Ett omfattande privat sparande i aktier är en förutsättning för att nya företag skall bildas eftersom den viktigaste finansieringskällan för nya företag utgörs av till entreprenören närstående människor.
Det är också bra för vitaliteten i ekonomin om många människor som ägare engagerar sig i hur företagen utvecklas. Förbättrad livskraft i företagen leder till att arbetstillfällen säkras, fler arbeten skapas och skatteintäkterna ökar.
Privatiseringar ger statskassan tillskott av kapital som kan användas till andra, mer angelägna ändamål än ägande i företag, t.ex. sänkningar av skatter som hämmar tillväxt och tillkomsten av nya arbeten eller investeringar i infrastrukturen som ingen annan än staten kan eller bör ansvara för.
En brittisk studie över 33 brittiska företag som privatiserades mellan 1984 och 1991 visar att företagen i genomsnitt fick 3 miljarder kronor om året i statligt stöd mellan 1980 och 1982, men att de under perioden 1987–1995 i genomsnitt betalade in 50 miljarder kronor per år till staten exklusive inkomsterna från själva försäljningen.
En annan brittisk utvärdering visar att den genomsnittliga inkomstskatten hade behövt vara två procentenheter högre om privatiseringarna aldrig hade genomförts.
I Sverige har utvecklingen i privatiserade företag varit mycket god, vilket bl.a. kan avläsas i aktiekurserna. SSAB:s kurs har ökat – nästan fyrdubblats – sedan privatiseringen. Värdet på Celsius och Pharmacia har mer än fördubblats och värdet på AssiDomän har nästan fördubblats.
I takt med ökande vinster i bolagen stiger också statens skatteintäkter. Privatiseringarna innebär därför en för Sverige välkommen strukturell förändring med bestående positiva effekter.
Privatiseringsarbetet mellan 1991 och 1994 hade en stor omfattning trots att det sammanföll med en djup lågkonjunktur i spåren av 1980-talets kasinoekonomi samt den internationella valutakrisen hösten 1992.
Under våren 1992 ställde staten ut köprätter för alla sin aktier i SSAB. Dessa köprätter byttes mot aktier under 1994. Under 1992 såldes även statens hälftenägande i Svalöf AB samt nästan hela ägandet i avfallskonverteringsföretaget SAKAB. Under 1993 såldes 75 procent av aktierna i försvarsindustrikoncernen Celsius ut till allmänheten, de anställda samt institutionella placerare. Våren 1994 sålde staten 49 procent av aktierna i skogsföretaget AssiDomän genom en bred spridning till allmänheten. Vidare såldes statens ägarandelar i OK Petroleum och i Cementa. Senare samma år gjordes ytterligare en bred ägarspridning av större delen av statens aktier i läkemedelsföretaget Pharmacia. Ytterligare ett tiotal företag privatiserades helt eller delvis under den förra mandatperioden.
Sammanlagt inbringade försäljningarna 23 miljarder kronor till statskassan. Kostnaderna för försäljningarna var vid en internationell jämförelse mycket låga. Totalkostnaden blev ca 500 miljoner kronor eller 2,1 procent av köpeskillingen. Det är ungefär hälften av motsvarande kostnader i övriga Europa.
De privatiserade bolagen har stigit kraftigt i värde sedan utförsäljningarna. Som tidigare nämnt har värdet på AssiDomän, Pharmacia och Celsius ungefär fördubblats medan värdet på SSAB nästan har fyrdubblats. Detta beror på att det gått bra för bolagen sedan de blev privatiserade. Därmed har värdet på statens återstående aktier i dessa företag stigit. Det är inte troligt att dessa bolag hade kunnat uppvisa en sådan värdeökning om inte privatiseringarna genomförts. Många av de affärer bolagen har varit inblandade i hade inte varit möjliga att genomföra om bolagen varit statliga.
Privatiseringarna skall inte enbart ge intäkter till staten. Det är också viktigt att de privatiserade företagen stärks genom försäljningarna. Så skedde också vid försäljningarna under den förra mandatperioden. De privatiserade företagen gavs konkurrenskraftiga ägarstrukturer med ett renodlat kommersiellt tänkande utan statliga skygglappar och politiska ägarambitioner. Privatiseringarna har gjort allmänhet, media, investerare, kunder och leverantörer medvetna om företagen.
SSAB:s problem med de amerikanska tullmyndigheternas synpunkter på påstådda dolda statssubventioner till bolaget har i princip försvunnit.
Celsius Industrier har genom börsnoteringen fått helt andra möjligheter att skapa allianser, samarbetsavtal och konsortier. Förvärvet av NobelTech hade aldrig kunnat genomföras utan börsintroduktionen och tillgången till börskapital.
AssiDomän hade aldrig kunnat bildas av helstatliga ASSI och Domän samt börsnoterade Ncb utan en börsnotering av den nya företagsgruppen. Nu har bolaget finansiell styrka att kunna agera aktivt och offensivt inom den för Sverige så viktiga skogsnäringen.
För Pharmacia var försäljningen efterlängtad. Den gav relativ arbetsro och stabilitet. Det nationella svenska ägandet avdramatiserades. Detta var viktigt inte minst med tanke på att bolaget just förvärvat Italiens största läkemedelsindustri. Det skedde under samma period som Volvo/Renault-debatten rasade som värst i Sverige.
Privatiseringarna har inneburit stora fördelar för företagen, vilket framgår av deras vinstutveckling. I spåren av detta följer också fördelar för staten i form av ökade skatteintäkter (se diagram).
Diagram. Sammanräknat resultat efter finansnetto samt skatteinbetalning för Celsius, SSAB, Assi, Domän, Ncb och Nordbanken; miljoner kronor. (Källa: Koncernredovisningarnas resultaträkningar)
AssiDomän uppvisar en väsentligt högre vinstnivå efter privatiseringen än under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. För SSAB är utvecklingen minst lika positiv. Vinstnivån är dubbelt så hög i dag som under 1980-talets högkonjunktur. Förutom de 2,2 miljarder statskassan fick när bolaget såldes 1992 har lika mycket inkommit i form av ökande skatteintäkter.
Även Pharmacia, Celsius och Nordbanken uppvisar en mycket god utveckling efter privatiseringarna. Pharmacia ökade sin vinst det första året efter privatiseringen, vilket också Celsius gjorde. Även för Nordbanken pekar resultatkurvan uppåt.
Privatiseringarna under den förra mandatperioden medverkade också till att påtagligt förändra riskkapitalmarknaden i Sverige. Helt nya grupper blev aktieägare i samband med privatiseringarna. En stor andel var lågavlönade kvinnor boende i landsorten, många i Norrland. Två tredjedelar var under 29 år. Till skillnad från många andra nya aktieägare som kommit till under senare år har de som deltog i privatiseringarna inte gått via ägande av andelar i fonder utan blivit direktägare av aktier.
Enligt Aktiefrämjandets studier ökade antalet aktieägare i Sverige under perioden från 3,2 till 3,8 miljoner personer. 590 000 personer köpte aktier i AssiDomän vilket motsvarade 6,9 procent av hela svenska folket. Pharmaciaaktier köptes av 520 000 personer. Detta gjorde aktierna i dessa bolag till de i relation till befolkningen mest spridda köpta aktierna i Europa. Ägandet i de väsentligt mindre företagen Celsius och SSAB spreds till 56 000 respektive 68 000 nya ägare, vilket gjorde dem till några av de mest spridda aktierna på Stockholms Fondbörs.
Det finns inget självändamål med statligt ägande av företag. Motiven för det statliga ägandet är svaga och otillräckliga, i den mån sådana motiv överhuvudtaget existerar. Däremot finns starka argument för att sälja de statliga företagen till privata ägare, gärna genom breda utförsäljningar till allmänheten. Staten bör därför inte äga företag. All verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i privat som i offentlig regi bör vara privatägd.
Konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi. All verksamhet som lika effektivt eller bättre kan drivas i full konkurrens skall utföras under konkurrens.
Även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild monopolreglering kan i många fall bedrivas bättre i privat än i offentlig regi, t.ex. genom att driften av en monopolbetonad verksamhet läggs ut på entreprenad.
Privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som bidrar till att långsiktigt bredda riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas genom tre huvudtyper av åtgärder:
Skattesystemet bör reformeras så att svenskars ägande av svenska aktier underlättas. Dubbelbeskattningen av riskkapital måste avskaffas. Målsättningen bör vara att den svenska ägar- och riskkapitalbeskattningen blir likvärdig med den i våra viktiga konkurrentländer.
Regler som diskriminerar svenskt ägande av svenska företag bör elimineras. Sådant ägande bör underlättas genom att spärregler för aktiefonder och försäkringsbolag tas bort. Den socialdemokratiska regeringen har exempelvis vägrat att slopa regeln att allemansfonder bara får äga svenska aktier, vilket tvingade allemansfonderna att sälja aktier i företaget Pharmacia-Upjohn sedan bolagets styrelse valt USA som sitt säte. Detta tvingade indirekt bort småspararna från bolaget, tryckte ner dess aktiekurs och trängde ut ägandet från landet.
Strävan bör vara att öka intresset för svenska aktier och möjligheten att köpa sådana genom breda spridningar av aktier till allmänheten och anställda, på samma sätt som skedde vid privatiseringarna av SSAB, Celsius, AssiDomän och Pharmacia.
En målsättning bör vara att privatiseringarna under nästa mandatperiod bör omfatta mellan 60 och 80 miljarder kronor. Riskkapitaltillförseln till den svenska aktiemarknaden låg enbart år 1994 på över 40 miljarder kronor, vilket visar att detta privatiseringsmål är fullt rimligt.
Det är viktigt att privatiseringarna möjliggör ett svenskt folkligt ägande av näringslivet. Trenden mot placeringar av svenskt sparkapital i utländska fonder, försäkringar eller investmentbolag orsakas av en diskriminerande beskattning av svenskt ägande i svenska företag. Detta är olyckligt. En riskkapitalmarknad som i alltför stor utsträckning domineras av institutionella aktörer riskerar att bli nervöst ryckig och bitvis svårförutsägbar.
Ett ökat enskilt ägande av näringslivet bör också åstadkommas genom att det blir lättare för anställda att äga aktier i de företag där de arbetar. Detta kan åstadkommas genom att de skatteregler som i dag missgynnar vinstdelningssystem elimineras.
Inom kommuner och landsting bör all konkurensutsatt verksamhet privatiseras. Det betyder att kommunala bolag bör säljas.
Försäljningen av de statliga företagen måste ske på ett ansvarsfullt sätt. Varje enskilt företag skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd privatisering. Det innebär att starka hänsyn måste tas till företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt för försäljning, ägarstrukturen och metoderna för genomförandet.
En viktig princip är naturligtvis att skattebetalarnas intressen skall tas tillvara vid prissättningen av aktierna, som vid vilken annan börsintroduktion som helst. Det innebär att marknaden måste kunna bedöma företaget efter förtjänst. Exempelvis bör omstruktureringar vara nära slutförandet och därmed överblickbara för aktiemarknaden.
Det finns vidare anledning att söka stärka riskkapitalmarknadens funktion vid försäljningarna genom att sprida aktiesparandet hos en allt bredare allmänhet och därmed öka den långsiktiga kapaciteten för tillförsel av inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste tas till det allmänna marknadsläget. Genom att erbjuda de statliga företagen till en bred allmänhet kan intresset för privatiseringarna ökas samtidigt som riskkapitalmarknaden breddas.
Det är i detta sammanhang beklagligt att av den socialdemokratiska regeringen vid försäljningen av Nordbanksaktier 1995 erbjöds den svenska allmänheten endast 25 procent av de utbjudna aktierna, medan utländska placerare erbjöds 50 procent. Socialdemokraterna föredrog uppenbarligen utländska institutioner framför svenska folket som ägare.Under den förra mandatperiodens privatiseringar erbjöds 50 procent av aktierna till den breda allmänheten. Genomförandet av Nordbankens delprivatisering skall ses mot bakgrund av den återinförda dubbelbeskattningen på aktieutdelningar, skärpningen av reavinstbeskattningen och diskrimineringen av svenska försäkringsbolags placeringar i svenska företag. Med dåliga villkor för svenskt ägande minskar naturligtvis möjligheterna att locka svenskt ägarkapital.
Enligt Moderata samlingspartiets bedömning är riskkapitalmarknaden i dag förhållandevis stark – om de rätta förutsättningarna ges. För att uppnå långsiktigt godtagbara avkastningsmöjligheter i syfte att stärka riskkapitalmarknaden måste Sverige ha skatteregler som är likvärdiga med dem som gäller i andra jämförbara länder. Den diskriminerande beskattning av svenskt riskkapital som återinfördes efter det senaste valet leder till att utländska intressens ägande och kontroll av svenskt näringsliv ökar.
Öppenhet för utländskt ägande är positivt, men det är inte sunt att det utländska ägandet ökar därför att svenskt ägande missgynnas. Åtskilliga tecken tyder dessutom på att delar av det ökande utländska ägandet finansieras av svenskt sparande i utlandet. Orsaken är att det svenska riskkapitalet trängs ut till utlandet p.g.a. av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Därför leder skattereglerna till att utlandsägandet av näringslivet växer, vilket motverkar avsedd avkastning. Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) att dubbelbeskattningen av avkastningen på riskkapital upphävs. Med dessa förutsättningar bedömer vi det fullt möjligt att genomföra privatiseringar motsvarande i genomsnitt mellan 15 och 20 miljarder kronor per år.
Dagens, och än mer morgondagens, arbetsmarknad kommer att kännetecknas av ett närmare samband mellan den enskilde anställde, arbetets organisation och genomförande och företagets framgång. De anställda kommer att ha ett större personligt ansvar för arbetsuppgifterna och resultatet. Det är då också rimligt att de skall kunna få del av företagets vinst.
Av denna anledning har många företag med anställda, kollektivt eller enskilt, avtalat om att dessa skall göras delaktiga i företagens vinst. Härigenom får medarbetarna direkt del av företagets resultat. Genom att på detta sätt sprida det individuella ägandet och stärka känslan av samhörighet inom företaget kan lönsamheten förbättras. Sparandet ökar och intresset för fortsatt sparande kan stimuleras.
För socialdemokraterna utgör vinstdelningssystem ett problem. De rubbar förutsättningarna för den övergripande ambitionen att utjämna inkomster. De leder till enskilt sparande och enskild kapitalbildning och strider därmed mot arbetarrörelsens kollektivistiska grundsyn. Socialdemokraterna har därför konsekvent genomfört åtgärder i syfte att försämra förutsättningarna för vinstdelning genom att göra dem dyra för arbetsgivaren och mindre attraktiva för arbetstagaren.
Moderata samlingspartiet har konsekvent motsatt sig sådana försämringar. I stället hävdar vi att frivilliga vinstandelssystem borde stimuleras t.ex. genom att de stiftelser som förvaltar vinstandelsmedlen skattebefrias. Vidare borde övervägas möjligheten att i viss utsträckning beskatta vinstandelarna som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.
Den borgerliga regeringen slopade redan 1992 löneskatten på vinstandelar i syfte att underlätta och främja en utveckling där de anställda blir delägare i det egna företaget. Efter maktskiftet återinförde den socialdemokratiska regeringen regeln att sociala avgifter måste betalas även på vinstandelar. Moderata samlingspartiet föreslår i 1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) att vinstmedel som arbetsgivaren lämnar till vinstandelsstiftelse åter bör befrias från särskild löneskatt.
Anställda i börsnoterade och andra företag måste också få möjlighet att spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell skillnad mellan marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån. Moderata samlingspartiet anser att skattefrihet bör gälla för alla anställdas aktieköp i det egna företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på samma ekonomiska villkor som tillämpas för utomstående
I Sverige är bara en fjärdedel av ekonomin utsatt för internationell konkurrens. Resten utgörs till stor del av den offentliga sektor som är helt skyddad från såväl utländsk som inhemsk konkurrens. En lång rad verksamheter, framförallt i kommuner och landsting, drivs i dag i monopol eller monopolliknande form. Hit hör skolan, sjukvården, åldringsvården och barnomsorgen.
Moderata samlingspartiet har i andra motioner lagt förslag om hur den offentliga sektorns verksamheter skall effektiviseras genom avregleringar och konkurrensutsättning. Genom friskolesystemet skapas konkurrens och privata alternativ inom utbildningen. Införandet av fler stiftelsehögskolor ökar mångfalden och konkurrensen i den högre utbildningen. Införande av vårdnadsbidrag och avdrag för styrkta barnomsorgskostnader kan öka kvaliteten och sänka kostnaderna för barnomsorgen, samtidigt som en helt ny marknad för barnomsorg öppnas för tusentals nya småföretagare, ofta kvinnor. En allmän sjukvårdsförsäkring, fritt val av egen läkare och fri etableringsrätt för läkare, tandläkare och sjukgymnaster leder till att vårdmonopolen faller och konkurrensen öppnas.
Det finns i Sverige ca 1 450 kommunala bolag. Allt fler av dessa bolag driver verksamheter inom områden där privata företag sedan länge varit verksamma. Denna kommunala affärsverksamhet snedvrider konkurrensen. Kommunala affärsliknande verksamheter bedrivs också i förvaltningform, vilket också snedvrider konkurrensen.
Kommunerna skall ägna sig åt sina kärnuppgifter, inte åt affärsverksamhet, vare sig i bolagsform eller på annat sätt. De verksamheter som i dag drivs i bolagsform eller förvaltningsform bör privatiseras eller avvecklas. Ett kommunalt bolag eller förvaltning bedriver sin verksamhet med skattemedel som eget kapital, och med skattebetalarna som yttersta garant. Sådan affärsverksamhet skapar en osund konkurrenssituation gentemot privata företag.
Kommunerna skall, med undantag från ren myndighetsutövning, upphandla alla varor och tjänster. Allt utom myndighetsutövning skall med andra ord verka under valfrihet, konkurrens- och etableringsfrihet. Verksamheter skall antingen upphandlas på entreprenad eller väljas direkt av medborgarna genom checksystem, d.v.s. samma lösning som skolpengen där resurserna följer med individen. I den konkurrensen skall kommunerna undvika att själva delta, eftersom någon konkurrens på lika villkor mellan kommuner och privata producenter inte går att åstadkomma. Detta skapar frihet, kvalitet och mångfald och ger utrymme för kommunerna att prioritera det som inte kan utföras av andra.
Denna renodling av kommunernas uppgift skapar också i många fall möjligheter för tidigare kommunalt anställda att ta över den tidigare offentligt drivna verksamheten. Det är en stor fördel genom att det skapar kontinuitet och vidareutveckling av verksamheten. Liksom i allt annat förändringsarbete måste också denna process ske med stor varsamhet. Det är viktigt att privatiseringsprocessen leder till fördelar för alla. Konkurrensen skall bli mer rättvis, kommunen eller landstinget skall ha ett bra pris för verksamheter som avyttras och de sålda företagen skall stärkas genom privatiseringen.
Moderata samlingspartiet anser att Telia bör sättas överst på privatiseringslistan och säljas inom en snar framtid. En stor del av aktierna bör erbjudas den breda allmänheten via börsen.
Det finns flera motiv för att privatisera Telia. Företagsgruppen ligger i dag tekniskt långt framme. Genom den tidiga avregleringen och konkurrensutsättningen av telemarknaden i Sverige finns en klar affärsmöjlighet på exportmarknaderna.
En privatisering skulle ge företaget tillgång till riskkapitalmarknaden, vilket ger möjligheter att expandera. Därigenom skapas förutsättningar för att bli ett av de stora telebolagen i Europa. Alternativet är att istället defensivt försvara sina marknader i främst Sverige. Ytterligare ett skäl som talar för en privatisering av Telia är att en försäljning har stort stöd hos företagets ledning och bland dess anställda. Före privatiseringen bör frågan om hanteringen av Telias kopparnät, det s.k. accessnätet, prövas.
Telia har värderats till mellan 40 och 50 miljarder kronor av externa bedömare, av vissa analytiker ända upp till 70 miljarder kronor. Värdet på bolaget kan dock minska om en privatisering dröjer för länge. Företaget har ett stort behov av att få tillgång till riskkapitalmarknaden för att kunna utvecklas.
Genom en kombinerad nyemission och försäljning av en del av statens aktier till en bred allmänhet samt till svenska och utländska institutioner ges bolaget erforderligt nytt kapital, samtidigt som ägarandelen på marknaden blir tillräckligt stor för att vara trovärdig. Endast genom att vända sig till den breda allmänheten kan tillräcklig förankring och kapitalförsörjning erhållas. Efter en lämplig tid bör en första delprivatisering följas av ytterligare försäljningar av statens aktier.
Målsättningen med privatiseringen av Telia är att företaget långsiktigt bör vara ett bland flera stora svenska exportföretag inom främst kunskapsbranschen. Genom detta stärks den kritiska massan av högteknologiska svenskbaserade företag inom tele/IT/elektronik/media-området.
Teliaaktien har samtidigt förutsättningar att bli en svensk folkaktie.
I den följande redogörelsen visar vi vilka övriga statliga företag som bör privatiseras samt hur en försäljning av de olika uppräknade bolagen och verksamheterna bör gå till.
Moderata samlingspartiet anser att i första hand ca 25 av de statliga företagsgrupperna bör privatiseras helt eller delvis. Regeringen bör snarast upprätta en plan för privatiseringen av dessa företagsgrupper. Privatiseringarna kan delas in i tre olika grupper:
Breda aktiespridningar över börsen
Direktförsäljningar
Bolag eller verksamheter under någon form av strukturering eller med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller försäljning kan bli aktuell.
Inom flera av affärsverken finns egenregiverksamhet som bör bolagiseras och/eller privatiseras. Detta gäller inte minst de särskilda produktionsdivisioner som finns inom Vägverket och Banverket. Förslagen på detta område beskrivs närmare i motion 1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m).
SAS Sverige AB
Motiv: Företaget utgör det svenska moderbolaget i SAS. Vi ser inga bärande skäl för att staten skall äga hälften av aktierna i ett internationellt konkurrensutsatt flygbolag. Tvärtom uppfyller bolaget kriterierna för att fungera bättre i privat regi.
Statens aktieinnehav är värt ca 3 miljarder kronor.
Metod: Vid en försäljning av aktierna i SAS Sverige bör staten eftersträva att SAS i första hand blir ett börsnoterat nordiskt företag med en bred nordisk ägarkrets. Det finns inte längre några förutsättningar att tro att bolaget orkar bära extra kostnader i samband med trelandsägandet och uppdelningen av olika funktioner mellan länderna. Strikt kommersiella beslut ger bolaget störst förutsättningar att kunna konkurrera framgångsrikt. De nationella och de till hälften statsägda moderbolagen har därmed spelat ut sin roll. Efter diskussioner med systerbolagen i Danmark och Norge bör därför statens samtliga aktier säljas på ett sätt som gagnar såväl företag som skattebetalare.
Eventuellt behöver frågan om garanterad trafik för vissa orter hanteras på särskilt sätt för att ägarfrågan skall få en lösning som alla inblandade parter kan acceptera. Detta är dock inget större hinder för en försäljning av bolaget.
Mål: SAS skall bli ett konkurrenskraftigt privat bolag med bas i Norden och med ett konkurrenskraftigt flygnät i synnerhet till och från Norden.
Statens järnvägar
Motiv: Genom avregleringen av järnvägstrafiken konkurrensutsätts SJ i betydande utsträckning. Om nya, konkurrerande järnvägsföretag uppstår i någon större omfattning återstår att se. Behovet av fortsatta avregleringar i Europa är stort liksom behovet av standardisering av järnvägsmaterial, krav på elmotorer m.m.
Vi uppskattar SJ:s försäljningsvärde till mellan 2 och 4 miljarder kronor.
Metod: Den hittills outvecklade konkurrensen inom järnvägsområdet bör inte hindra en försäljning av vissa kringverksamheter, i likhet med den genomförda försäljningen av Swebus, i syfte att öka koncentrationen på kärnverksamheten. Även ägarsamarbeten, delägande i kärnverksamheterna och internationaliseringar bör prövas för att stärka företagsgruppens internationella konkurrenskraft. SJ bör bolagiseras. Staten bör ställa samma krav på SJ som på ett börsnoterat bolag när det gäller avkastning, redovisning, rapportering m.m. SJ skall förberedas för en framtida internationalisering av verksamheten, vilket kräver en ökad konkurrenskraft för att kunna möta ett ökat konkurrenstryck.
Mål: Ett starkare, mer renodlat och mer konkurrenskraftigt SJ, som dessutom känner det fulla konkurrenstrycket.
Posten AB
Motiv: Det faktum att Posten AB innehar det svenska rekordet i anmälningar till Konkurrensverket för misstänkta brott mot konkurrenslagstiftningen utgör skäl i sig för en översyn av organisation och ägarförhållanden. Viktigare är att alla verksamheter bedrivs i olika grad av fungerande konkurrens.
Flera av Postens verksamheter är väsentligt avvikande från kärnverksamheten. Det är t.ex. tveksamt om staten skall ägna sig åt företagande i IT-branschen genom Postnet.
Även om postdistributionen i många avseenden är monopolbetonad med statliga krav och internationella förpliktelser samt vissa inslag av konkurrens finns betydande fördelar för nya ägarlösningar. De ger konkurrens på lika villkor samt ett mer effektivt konkurrenstryck under pågående avreglering och internationalisering.
Försäljningsvärdet för Posten är 5–6 miljarder kronor.
Metod: Posten är i stora stycken ett tjänsteföretag där betydande värden finns i personalen. Starka skäl talar för att olika typer av ägarbreddningar riktas till den breda allmänheten av kunder och anställda vid börsintroduktionerna.
Det finns mycket som talar för att postgirot liksom bank- och kassaservicen skulle få en renare konkurrenssituation och en större rörelsefrihet vid en börsintroduktion kombinerad med en nyemission. Åtgärden kan mycket väl kombineras med vissa grader av ägarsamband och kommersiella avtal om samutnyttjande av t.ex. postkontoren.
Posten Lättgods utgörs till stor del av poståkerierna. Den verksamheten bedrivs ofta i full konkurrens med övriga transportsäljare. Det finns skäl att upphandla den tjänsten i konkurrens för att pressa kostnader och förbättra service. Av detta följer behovet av en privatisering av Posten Lättgods. Åkerier ägs med fördel av de anställda eller andra kompetenta ägare på denna marknad.
Vad gäller Posten Affärsutveckling kan många argument tala för att hitta partners till t.ex. Postnet, Posten Finans och Posten Fastigheter eller köpare. Lösningarna måste ge större utvecklingskraft eller andra substantiella fördelar för att förverkligas.
Posten Brev och Posten Utrikes får ses som kärnverksamheten, som utgör det nuvarande statliga serviceansvaret. I denna del bör den fortsatta konkurrensutvecklingen och internationaliseringen avvaktas. Denna verksamhet kan och bör ha både samarbeten och möjligen ägarsamband med tidigare nämnda verksamhetsfält. Det kommersiella intresset bör vara avgörande.
Mål: Målet skall vara ett effektivt postbolag av hög internationell klass inom kärnområdet. Internationaliseringsgraden bör därför öka. Styrelserna bör avpolitiseras.
Arlanda flygplats och Landvetter flygplats
Motiv: Det kommer att behövas betydande medel för nya investeringar både på Arlanda och Landvetter. Detta bör inte belasta statsbudgeten vare sig med lån eller lånegarantier. Vidare blir flygplatserna alltmer internationellt konkurrensutsatta, varför en tydligare och distinktare kommersiell prägel bör eftersträvas.
Båda flygplatserna uppvisar god lönsamhet. Försäljningsvärdet är sammanlagt flera miljarder kronor.
Metod: En riktad nyemission i samband med en börsintroduktion kan övervägas. Även någon form av ägarsamband med andra för Arlanda och Landvetter viktiga flygplatser måste övervägas. Regelverken inom området bör samtidigt utredas för att ta tillvara de mindre flygplatsernas roll i trafiksystemet.
Mål: Arlanda skall bli en stark och konkurrenskraftig flygplats i Nordeuropa. Landvetter skall bli en konkurrenskraftig skandinavisk flygplats. Den inhemska konkurrensen mellan flygplatserna skall bli sundare och leda till att flygplatserna utvecklas.
Luftfartsverket
Motiv: Luftfartsverket bedriver i dag en omfattande affärsmässig verksamhet som inte är att betrakta som behövlig från myndighetssynpunkt. Vi anser därför att Luftfartsverkets holdingbolag SWEDAVIA AB, LFV Airport Center AB samt LFV Handling AB bör privatiseras.
Metod: Bolagen bör säljas gemensamt eller var för sig.
Mål: Luftfartsverkets myndighetsroll skall renodlas och bolagen skall bli mer självständiga.
AB Svensk Bilprovning
Motiv: I samband med omläggningen av mät- och provsystemen i Europa försvann behovet av riksprovplatser. De ersattes med Swedac som kontrollmyndighet för godkända och ackrediterade mät- och provplatser. Därmed försvann också motiven för statligt ägda mät- och provplatser såsom Svensk Bilprovning. Istället kan vilken kontrollplats som helst bli godkänd – förutsatt att man kan klara Swedacs kvalitetskrav.
Försäljningsvärdet kan uppgå till en halv miljard kronor.
Metod: Svensk bilprovning måste analyseras förutsättningslöst för att uppnå ett gott resultat. Staten bör helt lämna ägandet. Om börsen är rätt säljplats kan diskuteras, liksom olika former av ”ICA-modeller”, personalägande etc.
Mål: Målet är dels att uppnå kostnadseffektiva kontroller, som väl håller Swedacs kvalitetskrav, dels att frigöra kapital till statskassan.
Nordbanken AB
Motiv: Nordbanken är en halvstatlig bank där statens ägarandel uppgår till 58 procent av kapitalet. Aktieinnehavet är värt över 30 miljarder kronor.
Företaget är en av Sveriges största bankkoncerner med ett brett utbud av bank- och finanstjänster till privatpersoner, små och medelstora företag, offentlig sektor samt ett urval svenska storföretag. Nordbankens tillgångar och rörelseresultat avser nästan helt verksamhet i Sverige. Kundbasen omfattar över 3,5 miljoner privatpersoner, nära 130 000 små och medelstora företag samt fler än 30 000 organisationer. Koncernen hade 7 300 anställda i slutet av år 1996. Vi ser inga bärande skäl för att staten skall äga merparten av aktierna i bolaget. Bolaget uppfyller kriterierna för att fungera bättre i privat regi. Bankens dominans som servicepartner till offentlig sektor visar på en skev konkurrens som bör kunna elimineras vid en privatisering.
Metod: En stor branschkunnig köpare kan bli en bra ägare. Allmänheten har ett stort intresse att äga aktier i bolaget, vilket aktieutförsäljningarna har visat. Nordbanken räknas i dag som en folkaktie. Vid kommande ägarspridning bör instrument som t.ex. konvertibler komma i fråga. Sådana lösningar kan öka möjligheterna för anställda och allmänheten att delta även i kommande privatisering.
Mål: Försäljningen av resterande aktier i banken skärper på ett hälsosamt sätt konkurrensen i banksektorn. Samtidigt ökar det kommersiella trycket på banken på ett bra sätt. En försäljning inbringar dessutom betydande belopp till statskassan, drygt 25 miljarder, som en återbäring på de kostnader som bankkrisen åsamkat skattebetalarna.
SBAB
Motiv: Avregleringen av bostads- och bostadsfinansieringsmarknaden är en mycket viktig strukturell åtgärd. SBAB, Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, är landets tredje största bostadsinstitut och ägs till 100 procent av staten. Utlåningen i bolaget sker sedan den 1 januari 1995 genom två helägda dotterbolag, medan moderbolaget ansvarar för all upplåning i koncernen. All verksamhet sker i en gemensam organisation och under kontroll av moderbolagets styrelse och ledning. Bolaget agerar i full konkurrens med andra bostadsinstitut. SBAB är det enda bostadslåneinstitutet där staten garanterar kapitalet. Med staten i ryggen bedriver företaget i dag en aggressiv prissättning på sin marknad med det uttalade målet att öka sin marknadsandel. Så länge inte staten kräver bolaget på en garantikostnad innebär detta en dold subvention och en konkurrenssnedvridning som leder till en ökad socialisering av bostadsfinansieringsmarknaden.
Det finns inga motiv för att staten skall ägna sig åt denna verksamhet. SBAB:s nyemission på 1 750 miljoner kronor, samt det faktum att en stor del av bolagets högriskengagemang på totalt 22 800 miljoner kronor har lyfts över till Venantius AB, gjorde att bolaget 1995, efter två år av negativa resultat, kunde visa en vinst på 516 miljoner kronor. SBAB:s vinst för 1996 var 572 miljoner kronor. Detta motsvarar 14 procents räntabilitet på eget kapital. Försäljningsvärdet torde ligga på 3–4 miljarder kronor. Vi anser att bolaget i dag är väl lämpat för en försäljning. Detta stärks ytterligare av att Stadshypotek privatiserats i stor politisk enighet. SBAB bör inte bli ett nytt statligt ägt Stadshypotek.
Metod: Bolagets privata låntagare, institutioner och allmänheten är tänkbara framtida ägare.
Mål: Genom en försäljning av bolaget tas ytterligare ett steg mot en bättre och sundare konkurrens på lika villkor inom bostadsfinansieringen. Samtidigt minskar skattebetalarnas risktagande och staten fokuserar sina åtaganden till att bli mer inriktade på kärnverksamheterna.
Vasakronan AB
Motiv: Vasakronan har som mål att med skattebetalarnas pengar utvecklas till ett av landets ledande fastighetsföretag. Detta hotar att ytterligare snedvrida en bransch som redan i dag via AP-fonder, subventioner och politiska beslut fungerar dåligt. En försäljning av Vasakronan är därför en del i en lång process för att skapa en sund konkurrens på lika villkor i branschen.
Resultat efter finansnetto sjönk 1996 till 262 (637) miljoner kronor. Resultatminskningen på 375 miljoner kronor beror främst på ett sämre finansnetto, varav 272 miljoner kronor utgör engångskostnader för förtida lösen av lån i Riksgäldskontoret. Ökad upplåning till följd av kapitaliseringen av Vasakronan Krim AB och Vasajorden AB medförde 42 miljoner kronor i högre räntekostnader. Dessutom påverkades resultatet negativt av den nya fastighetsskatten, högre energiskatter och fortsatt höga underhållskostnader. Bolagets värde är minst 10 miljarder kronor. Genom ett antal strukturaffärer har bolaget renodlat sin verksamhet och är i dag redo för en börsintroduktion.
Metod: Bolaget synes vara väl lämpat för en börsintroduktion till allmänheten och institutioner. Staten bör i sådant fall behålla en intressepost mot bakgrund av statens särställning som stor kund hos bolaget.
Mål: Målet är att bolaget skall privatiseras och bidra till en sundare struktur och en bättre konkurrens inom fastighetsbranschen. Staten bör kvarstå som delägare med tanke på Vasakronans innehav av speciella fastigheter för den statliga verksamheten, t.ex. fastigheter som brukas av rättsväsendet. Genom privatiseringen minskar staten sitt engagemang i kontorsfastighetsbranschen vilket innebär att ytterligare ett litet steg tas mot en renodling av statens roll.
Vin & Sprit AB
Motiv: Vin & Sprit är ett välrenommerat bolag med dominerande ställning i Sverige och stor export. Vin & Sprit är uppdelat i tre affärsområden. Bolaget har drivits som ett statligt bolag av alkoholpolitiska skäl. Dessa skäl är i dag inte relevanta på den avreglerade alkoholmarknaden, där endast detaljistledet – Systembolaget – är skyddat av monopollagstiftning.
Metod: En styckevis privatisering av affärsområdena ger troligtvis staten det bästa ekonomiska utbytet samt minskar dagens konkurrenssnedvridna situation. The Absolut Company, vars värde ligger på ca 15 miljarder kronor, kan börsintroduceras i Sverige eller säljas till något av de stora internationella bolagen. V&S Norden bör börsintroduceras eller säljas till de anställda.
Mål: Bolagets affärsområden bör privatiseras och bidra till en sundare och mindre snedvriden konkurrens på respektive marknadsområde. V&S Norden har med ett monopol byggt upp en mycket dominerande ställning på den fria grossistmarknaden för alkoholhaltiga drycker. Denna snedvridning bör minska via en privatisering. Försäljningen av The Absolut Company och Sjövik bör genomföras så att de ger maximal intäkt till statskassan.
Värdepapperscentralen VPC AB
Motiv: Den svenska finansmarknaden är i dag en integrerad del av den internationella finansmarknaden. Genom denna förändring men också genom förändringar som avregleringar, data- och informationsteknologins utveckling och många finansiella innovationer har läget förändrats. Detta ställer nya krav på finansmarknadens infrastruktur till vilken även VPC kan räknas.
Metod: Försäljning till berörda parter.
Mål: Vi ser positivt på globaliseringen av finansmarknaden och anser det vara av stort värde om ett av Europas finansiella centra kan skapas i Stockholm. I detta syfte har det tidigare förts diskussioner mellan OM Gruppen AB och Stockholms Fondbörs AB om en sammanslagning. Eftersom det enligt vår uppfattning saknas anledning för staten att genom eget ägande kontrollera börs- och clearingverksamhet, bör statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB försäljas. Något statligt ägande i framtida bolag som kontrollerar börs- och clearingverksamhet är inte önskvärt. Det finns enligt vår mening inget skäl till att staten skall vara delägare i ett framtida sådant bolag på den svenska finansmarknaden. De säkerhets- och kontrollaspekter som tidigare anförts för delägandet av VPC kan tillgodoses genom tillsyn.
Motiv: Vattenfall AB, som är Nordens ledande elproducent och elleverantör, verkar på en alltmer avreglerad elmarknad. Bolag i denna kapitalintensiva bransch med förhållandevis små kapitalströmmar behöver en hög andel ägarkapital för att kunna agera långsiktigt och effektivt. Vattenfall besitter ett unikt svenskt kunnande, och stora möjligheter finns att få betydande exportintäkter. För det erfordras tillgång till riskkapitalmarknaden.
Energidebatten och de politiska besluten i samband med en förtida stängning av kärnkraftsreaktorer har försatt Vattenfall i en olycklig situation som minskar bolagets affärsmässiga trovärdighet.
Värdet i Vattenfall bygger till stor del på fasta tillgångar i form av vattenkraftverk samt andra kraftverk och fasta anläggningar. Marknadsvärdet är minst 60 miljarder kronor under förutsättning att den politiska styrningen av bolaget upphör. Även efter en ägarbreddning som också innefattar utländska ägare kvarstår dessa anläggningar i Sverige, bl.a. som tänkbara skatteobjekt för staten.
Metod: En minoritetspost i Vattenfalls kraftproduktion bör säljas i samband med en nyemission, som en bred allmänhet erbjuds att delta i.
Mål: Vattenfall bör bli ett strikt affärsdrivande energiföretag som på likvärdiga villkor med andra företag offensivt deltar i den alltmer internationellt integrerade energimarknaden. För att återupprätta Vattenfalls effektivitet och trovärdighet som kommersiellt företag bör politiseringen av styrelsen upphöra.
Vid en avyttring av aktier i bolaget kommer statskassan att tillföras väsentliga belopp.
Genom projektet Baltic Ring, där företaget är drivande, har Vattenfall en möjlighet att skapa sig en stark position i vår del av Europa.
LKAB
Motiv: LKAB är i dag ett mycket teknologiskt avancerat och kapitalintensivt företag som verkar på starkt konkurrensutsatta marknader. Gruvföretaget fick genom övertagandet av trafikeringsrätten på malmbanan förutsättningar för investeringen i ett modernt pelletsverk 1995, satsningen på en ny högautomatiserad huvudnivå i Kirunagruvan som invigdes den 28 augusti 1997 och byggandet av en ny malmhamn i Luleå. Dessa och kommande satsningar skapar ett behov av att sprida riskerna för verksamheten och trygga marknadsförutsättningarna. En breddning av ägandet bör genomföras för att skapa en bättre marknadskontakt för bolaget, vilket kan ge säkrare leveranser samt säkrare och jämnare produktion.
LKAB:s marknadsvärde ligger strax under 10 miljarder kronor.
Metod: För att trygga företagets fortbestånd bör delägare sökas bland de stora kunderna till företaget, stålverk eller andra köpare som påtagligt kan stärka företaget. Företaget bör också börsnoteras för att ge stora ägare en möjlighet att vid behov sälja aktieposter.
Mål: Företaget bör bli ett starkt högteknologiskt europeiskt gruvföretag, vilket kräver fortsatt hög investeringsnivå. Tillgången på billig energi är ett överlevnadsvillkor och energiförsörjningen måste garanteras.
AssiDomän
Motiv: Staten bör minska ägandet i AssiDomän, där aktieinnehavet är värt över 12 miljarder. De stora privata skogsindustrikoncernerna, som är en del av stommen i svensk industri, konkurrerar med varandra på en global marknad. På sikt finns inget motiv för staten att tillhandahålla riskkapital för en av dessa skogsindustrikoncerner.
Däremot finns det i vissa fall skäl för staten att skydda skogsmark med höga naturvärden från skogsbruk. I stället för att äga skog som brukas intensivt bör staten använda en del av resurserna för att skydda områden med höga naturvärden.
Metod: Den försäljning av aktier som påbörjades under den borgerliga regeringen bör fortsätta när tidpunkten visar sig vara lämplig med hänsyn till såväl företagets som statens intresse. Försäljningen skall ske på ett sätt som stärker företaget och med inriktningen att sprida ägandet till de anställda och allmänheten.
Mål: AssiDomän bör stärkas som en stor svensk skogsindustrikoncern som är världsledande inom sina specialområden. Förutsättningar bör skapas för en ökad integration framåt i bolagets industriverksamhet samt för en integration med andra europeiska skogsföretag.
Pharmacia-Upjohn Inc.
Motiv: Genom samgåendet med amerikanska Upjohn är Pharmacia ett i allra högsta grad internationellt företag. För att säkra bolagets möjligheter och anseende som ett privatägt läkemedelsföretag bör det statliga ägandet avvecklas. Statens aktiepost är värd ca 10 miljarder kronor.
Metod: Aktierna bör erbjudas en långsiktig svensk ägare av institutionell karaktär.
Mål: Pharmacia Upjohn bör genom försäljningen stärkas som ett konkurrenskraftigt internationaliserat läkemedelsföretag med svensk bas.
Celsius
Motiv: I Celsius försvarsindustriverksamhet bör den statliga ägarandelen minska till de tio procent av aktierna som utgör röstmajoritet under särskilda extrema omständigheter. Företaget är konkurrensutsatt. Det saknas motiv för att staten skall äga en större andel än vad som är absolut nödvändigt. Statens aktieinnehav är värt omkring en miljard kronor. Ett privat ägande kan dessutom öka bolagets konkurrenskraft på världsmarknaden genom att bolaget blir mer självständigt. Samtidigt ökar också företagets möjligheter till samarbete med utländska försvarsindustriföretag.
Metod: Aktierna bör auktioneras ut till svenska småsparare och placerare.
Mål: Celsius skall så långt det är möjligt bli ett fristående och lönsamt försvarsmaterielföretag.
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB
Motiv: Bolaget ägs i dag helt av staten, men ägandet bör omprövas förutsättningslöst i syfte att trygga företagets fortlevnad, tekniska kompetens och styrka under de radikalt förändrade omvärldsförutsättningarna. Marknadsvärdet är några hundra miljoner kronor.
I dag kan provning göras i vilket land som helst inom EU för att få en produkt godkänd på den europeiska marknaden. Detta innebär att kompetensen snabbt kan gå förlorad hos de företag som inte hävdar sig i konkurrensen. För en liten fristående aktör blir förutsättningarna osäkra.
Metod: Företaget bör erbjudas till sina större kunder eller till en lämplig samarbetspartner.
Mål: Fortlevnaden och expansionsmöjligheterna för Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut bör tryggas genom försäljningen.
SAQ Kontroll AB
Motiv: Företaget konkurrerar i dag på en internationell marknad för provningstjänster, där små anläggningar riskerar att bli utslagna om de inte har bra affärspartner. Problemen och förutsättningarna för SAQ Kontroll är likartade dem som gäller för Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.
Värdet uppskattas till några hundra miljoner kronor.
Metod: Företaget bör erbjudas till sina större kunder eller till en lämplig samarbetspartner. Staten bör om möjligt avveckla sitt ägande.
Mål: Företagets fortlevnad skall säkras.
Enator AB
Motiv: Enator AB är i dag ledande aktör på IT.marknaden i Norden. Företaget konkurrerar på en internationell marknad. Vi ser inga bärande skäl för att staten skall äga 25 procent av aktierna i företaget till ett värde av 1,4 miljoner kronor.
Metod: Statens aktier bör säljas till en bred allmänhet.
Mål: Enator AB skall bli ett helt fristående, privatägt och lönsamt IT-företag som hävdar sig väl på den internationella marknaden.
Zenit Shipping AB
Motiv: Bolaget har i uppdrag att avveckla statens engagemang i fartyg. De finns inget skäl till att de värden som finns i bolaget skall binda upp statligt kapital.
Metod: Staten bör sälja tillgångarna i bolaget.
Mål: Bolagets värde skall tillföras statskassan.
Sveriges Radio och Sveriges Television
Motiv: Public service-uppdraget förutsätter en koncentration av resurser för att kunna uppfyllas. En fortsatt verksamhet med dagens två TV-kanaler och fyra radiokanaler kommer att splittra resurserna alltför mycket för att Sveriges Radio och Sveriges Television skall kunna tillföra publiken ett programutbud med tillräckligt stark kvalitet, stort djup och kulturellt skapande för att detta skall ha en tydlig profil och identitet. Konkurrensen behöver dessutom stärkas bland de kommersiella TV-kanalerna genom att ytterligare en marksänd kommersiell TV-kanal tillkommer.
Mot bakgrund av detta bör företagen koncentrera resurserna till en TV-kanal och två nationella radiokanaler.
Metod: En TV-kanal samt två nationella radiokanaler privatiseras under mandatperioden. Aktierna bör erbjudas en bred allmänhet.
Mål: Sveriges Radio och Sveriges Television bör bli två mindre men mer ändamålsenliga public service-företag.
Teracom Svensk Rundradio AB
Motiv: Företaget äger och driver Sveriges marknät för TV och radio. Numera har företaget flera privata kunder genom TV 4:s koncession, de privata radiokanalerna och satellittjänster. För att markera bolagets självständighet bör det i dag helstatliga bolaget privatiseras.
Marknadsvärdet är minst en miljard kronor.
Metod: Bolagets sändarverksamhet konkurrensutsätts och bolaget säljs.
Mål: Teracom skall bli ett konkurrenskraftigt och teknikmässigt ledande företag inom sitt område. Det skall kunna erbjuda olika kunder ett brett spektrum av tjänster.
Apoteksbolaget
Motiv: Det svenska detaljhandelsmonopolet med läkemedel är unikt. Ett bristande konkurrenstryck har givit ekonomiska förluster genom monopolets dolda prislapp.
Apoteksbolaget kunde under lång tid tillgodose bolagets intresse före konsumenternas genom möjligheten att själv fastställa apotekens försäljningspriser. Det stora egna kapitalet och också den snabba tillväxten i Apoteksbolagets pensionsstiftelse visar att överföringar har skett i miljardklassen och då har inte kostnader för ineffektivitet beaktats. Apoteksbolaget har dessutom haft stora möjligheter att påverka läkemedelspolitiken och därmed kunnat bevaka sitt monopol.
Statens aktier i Apoteksbolaget är värda några miljarder kronor.
Metod: Apoteksbolaget bör säljas efter det att detaljhandelsmonopolet för läkemedel har avskaffats. Staten bör efter avregleringen vidta åtgärder för att stimulera konkurrensen genom att underlätta nyetableringar på detaljhandelsmarknaden. Även en effektiv postorderdistribution, som uppfyller alla moderna krav på läkemedelsdistribution, bör tillåtas.
En försäljning av Apoteksbolaget behöver inte nödvändigtvis ske på en gång. Även lösningar som innebär att enskilda apotek knoppas av samt franchiselösningar bör övervägas vid försäljningen av Apoteksbolaget. Apoteksbolaget tillverkar ex tempore-läkemedel i Apoteksbolagets Produktion och Laboratorier (APL). Det är en lönsam tillverkning och den enda producenten inom denna nisch. För att inte inskränka konkurrensen bör APL säljas ut snarast. En försäljning skulle sannolikt kunna leda till större dynamik i verksamheten genom att drivkrafterna till samarbete med övriga nordiska länder stärks.
Mål: Konsumenterna bör när detaljhandelsmonopolet hävts och Apoteksbolaget privatiserats erbjudas läkemedel till lägre pris på en mer kundanpassad marknad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning och försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Telia,
att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Carl Bildt (m) |
|
|
Lars Tobisson (m) |
Gullan Lindblad (m) |
|
Anders Björck (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Knut Billing (m) |
Birger Hagård (m) |
|
Gun Hellsvik (m) |
Bo Lundgren (m) |
|
Inger René (m) |
Karl-Gösta Svenson (m) |
|
Per Unckel (m) |
Per Westerberg (m) |
1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.