Kompetensinnehållet och förädlingsvärdet i svenska industriprodukter är alldeles för lågt.
I den pågående högkonjunkturen är det lockande att föreställa sig att svenskt näringsliv är starkt och konkurrenskraftigt. Men de mycket allvarliga grundfelen i svenskt näringsliv kvarstår och kommer på nytt att bli uppenbara när konjunkturen vänder.
Våra basindustrier säljer sina råvaror – som u-länder gör. Skogen sågar eller kokar vi, malmen smälter vi. Andra får förädla råvarorna.
Huvuddelen av svensk industri bygger på uppfinningar från förra sekelskiftet och befinner sig i den s.k. priskonkurrerande sektorn.
Hit hör t.ex. bilar, telefoner, kylskåp, kullager, separatorer, kanoner etc.
Varv, teko och skrivmaskiner har redan fallit. Vi gör produkter som alla andra kan göra lika bra och konkurrerar därför med låga priser – och därmed låga löner. Tidigare kunde sådana branscher räddas av konkurrensdevalveringar – ett sätt att sänka lönerna utan protester från LO. Nu hindras vi från detta av EU-medlemskapet. Nu måste rationaliseringar och friställningar till för att hålla priserna nere. Typexempel är börsuppgången för Electrolux efter löftet att avskeda 12 000 anställda.
Vår s.k. högteknologi har också bekymmer. ABB:s X2000-tåg klarar inte konkurrensen med Fiat och kan inte säljas utomlands. Ericsson klarade inte bredbandstekniken utan fick ge upp efter att utan framgång ha satsat
7 miljarder kronor på att hänga med i den nya teletekniken. Saabs personbilar är i riskzonen, Saabs civilflygplan säljes mycket dåligt och JAS Gripen kan inte vrida jetstrålen – vilket anses vara framtidstekniken. Bilindustrins underleverantörer klarar dåligt kvalitetsnormerna och gör mest plåt- och plastbitar. Astra kan inte få tag i kompetenta forskare. Listan kan göras lång.
Så länge det inte får löna sig att utbilda sig, att ta ansvar och att ta risker – så länge kommer Sverige inte att kunna återfå en stabil tillväxt och återta den position som ett rikt välfärdsland som vi en gång hade.
Det har talats mycket om kunskapslyft. Men det kunskapslyft som nu är nödvändigt handlar om spetsteknologi. Det handlar om en ren elitsatsning, och precis som inom idrotten finns det ingen nämnvärd plats för rättvisa och fördelning. Om denna satsning inte sker återstår bara sorgearbetet efter vårt förlorade välstånd.
Elitsatsningen måste göras inom näringslivet självt, men samhället måste göra de ändringar i regelverken som är nödvändiga för att möjliggöra spetsteknologisatsningarna. Detta måste utredas i nära samverkan med några av de få företag som ännu finns kvar i den internationella forskningsfronten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spetsteknologiskt kunskapslyft för svensk industri.
|
Bertil Persson (m) |