Den statliga företagssektorn kan tjäna ett antal viktiga ändamål där önskemålet att erhålla en rimlig avkastning på av skattebetalarna satsat kapital bara är ett.
De statliga företagen kan indelas i fyra grupper:
Konkurrensutsatta företag,
Rena monopolföretag av typen tekniska monopol,
Företag som arbetar med vådliga substanser där ökad omsättning inte kan vara målet,
Företag som inte kan komma till stånd på normala kommersiella villkor på grund av att risktagandet är stort, vinstförväntningarna små, långsiktigheten ovanligt stor, men där samhällsintresset motiverar att ett företag startas.
Under senare år har ett renodlat marknadstänkande kommit att dominera teorin kring företagandet. Vinstmaximering – i huvudsak kortsiktig – blir då företagens enda mål. Denna filosofi kan även för privatföretag vara förödande. Börsanalytiker och ekonomiska journalister betonar alltför ofta det spektakulära, kortsiktiga och personcentrerade. Företagsledningarna frestas att inrikta sig på kortsiktig vinst och kvartalsrapporterna blir det centrala intresset. Välskötta företag och företagsledningar söker se sina företags verksamhet i ett långsiktigt perspektiv där man väger in sociala mål, miljöaspekter, teknikutveckling och mycket annat beroende på verksamhetens specifika egenskaper.
Det vore rimligt att staten som ägare hade en uttalad företagspolicy för var och en av de fyra grupperna ovan. Det är egentligen oförsynt att inte staten, när den är ensamägare eller störste ägare, tar sitt ansvar gentemot företaget genom att ha en generell företagspolicy för var och en av grupperna. Staten skall vara ett föredöme när det gäller relationerna till företagets intressenter, ägare, anställda, leverantörer och kunder, men också vara ett föredöme när det gäller etik, miljö- och resursfrågor, i vid bemärkelse.
Som exempel på en avart kan nämnas Vin & Sprit. Verksamheten inom The Absolut Company, Vin & Sprit, är koncentrerad till Absolut Vodka och huvuddelen exporteras. Den aggressiva marknadsföringen gentemot bl.a. u-länder är oetisk, inte minst när man betänker den alkoholpolitik som bedrivs i Sverige. Nedgången i Sverige skall inte kompenseras genom exploatering av u-länderna! Vin & Sprit AB bör åläggas att redovisa offentligt vad bolaget gör för att Världshälsoorganisationens (WHO:s) och regeringens mål om en minskad alkoholkonsumtion med 25 % till år 2000 skall kunna uppfyllas.
Motivet för staten att driva företag i den konkurrensutsatta sektorn måste rimligen vara att staten som ägare skall vara ett föredöme för andra företag. Att enbart inrikta företaget på vinstmaximering tar bort alla motiv för att staten skall äga sådana företag, som då hellre borde säljas till ägare som bättre än staten lever upp till ett totalansvar som ägare.
När det gäller monopolföretag av typen tekniska monopol har under de senaste årtiondena staten försummat sitt ansvar, bl.a. genom att ej tillräckligt övervaka verksamheten så att monopolen verkligen tjänar det allmänna bästa. Ett typexempel är TV-kabelföretagen, där utbyggnaden av kabelnäten skett utan att konsumentskyddet beaktats. Inom post, telefon, kommunikation finns stora områden där konkurrens är en ren chimär. Staten bör här göra en kritisk genomgång av tekniska monopol. En mycket stor del av Postens och Telias verksamheter är fortfarande rena monopol där ingen konkurrens i praktiken vare sig förekommer eller är praktiskt genomförbar. När den tekniska utvecklingen leder till att vissa delar av verksamheten är konkurrensutsatta och andra är av monopolkaraktär, bör företagen delas så att den konkurrensutsatta verksamheten läggs i ett företag och monopolverksamheten i ett annat.
För att garantera den demokratiska kontrollen av monopolföretag bör staten inrätta demokratiskt valda taxekommissioner som har att granska och fastställa priser och kostnader inom monopolverksamheterna.
När det gäller tillverkning och saluföring av substanser som är hälsovådlig, eller där konsumtionen bör hållas måttlig, såsom tobak, alkohol och läkemedel, bör konsumtionshöjande konkurrens förhindras, dvs. dessa verksamheter bör vara statliga monopol i affärsverksform, eftersom vinstmaximering uppenbart är i konflikt med företagets syfte, som uppenbarligen borde vara att minimera konsumtionen av företagets produkter.
Den fjärde gruppen av företag har historiskt visat sig vara förenade med stora problem. Aktiebolaget Atomenergi var ett exempel på detta. Av det skälet är behovet av en klart uttalad företagspolicy uppenbar. Rymdbolaget är ett annat exempel på företag i denna kategori som ju dessutom naturligen blir monopolbetonad.
På detta område har staten på senare år försummat sitt ansvar. Sålunda hade beslutet om kärnkraftsavveckling år 1980 motiverat startandet av ett antal företag inom områdena förnybar energi och energieffektivisering, som hade haft färdiga produkter som kunnat fasas in vid den reaktoravveckling som borde ha påbörjats för flera år sedan.
Det räcker emellertid inte med generella policydeklarationer. För varje företag måste huvudägaren, staten, se till att det finns en klar företagspolicy och det bör ankomma på regeringen att utarbeta dessa, grundade på de generella policies som riksdagen godkänt. Denna skyldighet bör föreskrivas i lag. Redan innan så sker bör regeringen starta detta arbete.
Enligt Miljöpartiets uppfattning är bristerna i statens sätt att ta ägaransvar så stora att frågan om statlig ägarpolicy bör bli föremål för en parlamentarisk utredning. Det bör dock inte förhindra att ansvariga departement redan nu börjar aktivt arbeta med dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att kommande skrivelser om statliga företag kompletteras med redogörelser av ägarpolicyn för statliga företag i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Eva Goës (mp) |