I propositionen anges riktlinjer för Telia AB. Det gäller bl a möjligheter att arbeta inom ett vidare geografiskt område, att bolaget ska arbeta inom hela kommunikationsområdet samt krav på lönsamhet och avkastning.
Vi saknar en viktig aspekt bland dessa riktlinjer. Det nya informationssamhället ställer nya krav och ger nya möjligheter. På samma självklara sätt som posten och telefonen blivit en naturlig del i vardagslivet måste informationstekniken göras tillgänglig för alla i landet. Detta måste enligt Vänsterpartiet vara en av de huvudsakliga riktlinjer den statligt ägda teleoperatören Telia har att arbeta efter.
Telias arbete med utveckling av IT har tidigare inte varit särskilt imponerande. Det har gått alldeles för långsamt. Det var inte så länge sedan man från Telias sida till och med motarbetade utvecklingen. Så får det naturligtvis inte bli igen.
Historiskt har statens roll varit avgörande för uppbyggnaden av infrastrukturen i landet. På 1850-talet började den svenska staten göra investeringar i telegrafledningar. Mot slutet av 1800-talet fick telefonen sitt genombrott. Båda systemen integrerades i internationella nät. Dessa teleteknologiska förändringar gav starka impulser till förändringar av formerna för organiseringen av både produktionen och den mänskliga samvaron. På samma sätt har järnvägen och vägarna knutit ihop Sverige. Detta är verksamheter som staten eller kommunerna ansvarat för. Vi anser att staten även bör ha ansvaret för utbyggnad och etablering av den nya telekommunikationstekniken i hela Sverige.
Staten kan bara i en mycket begränsad omfattning styra den trafik som går på de elektroniska vägarna. Men man borde kunna använda sitt ägande i sina olika IT-företag – Telia, Teracom, inom etermedier etc – till att skapa ett slags motsvarighet till Banverket på IT-området. Ägandet i Enator (f d Celsius Information System AB) kan ersättas av ett mer aktivt ägande i branschen. Det måste vara en politisk uppgift att se till att tillgängligheten till de olika näten inte förbehålls en informationsteknisk elit utan att alla kan använda den nya tekniken till rimliga kostnader. Principen bör vara: politiskt ansvar och samhällsägande för maximal tillgänglighet – stor frihet att använda denna samhälleliga teknologi.
Vänsterpartiet har flera gånger tidigare motionerat om att staten borde inrätta en motsvarighet till Banverket på IT-området, ett databanverk, och vi upprepar detta krav. Telia ska ha en aktiv roll vad gäller detta databanverk och således är Databanverket något som bör nämnas i samband med de nya riktlinjerna för Telia AB:s verksamhet.
Lika förutsättningar i hela landet är en mycket viktig regionalpolitisk fråga. Detta gäller både för näringslivet och privatpersoner. Precis som hela landet genom statens satsningar fått tillgång till telefon, ska inte surfandet på nätet ske mellan några datortäta storstadsöar. Regeringen skriver i propositionen att hushållens behov ska beaktas. Detta är ett svagt sätt att uttrycka det på. Vi anser att det uttalade målet ska vara att samtliga hushåll och företag i hela landet ska ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor. Vänsterpartiet har i ett flertal motioner under senare år betonat vikten av att hela befolkningen får tillgång till IT. Nu senast i vår motion (1997/98:A47) till proposition 1997/98:62 Regional tillväxt, i vilken vi bl a föreslår att staten ska ge Telia i uppdrag att utreda vad ett fibernät till alla företag och hushåll i landet skulle kosta. Vi anser nämligen att det är angeläget med en utbyggnad av fibernätet så att det omfattar samtliga hushåll och företag i hela landet.
Regeringen skriver i sin bedömning att staten ska utöva ett professionellt och affärsmässigt ägande av Telia. En målsättning bör vara att avkastningen skall ligga på samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa. Vänsterpartiet anser att man här även måste nämna det absolut viktigaste vad gäller Telias huvudinriktning, dvs det samhällsekonomiska ansvar som Telia har i egenskap av vår statligt ägda teleoperatör. Detta ansvar får inte glömmas bort.
Att ställa ett avkastningskrav på denna typ av verksamheter motverkar det grundläggande syftet med verksamheten. Det finns flera exempel på att kravet på avkastning lett till rationaliseringar som ger negativa konsekvenser både för kunder och personal. SJ har tvingats rationalisera på ett sätt som ger väsentligt sämre förutsättningar att klara verksamheten i framtiden. Detta genom att lägga ned vagnverkstäder ute i landet. Den direkta följden blir att människor förlorar sina arbeten, vilket är negativt både för samhället i stort och för den enskilda individen. På längre sikt kommer troligtvis detta att ge flera negativa konsekvenser eftersom SJ:s beredskap vid oförutsedda händelser blir betydligt lägre. Posten, som också är belagd med avkastningskrav, har tvingats till impopulära och orättvisa rationaliseringar genom nedläggningar av postkontor på vissa ställen och uppsägningar av personal.
Vi har sagt det förr och vi säger det igen: dessa verksamheter tillkom inte för att i första hand generera företagsekonomiska vinster, utan för att garantera alla människor i hela landet en god service till rimliga priser. Uppenbarligen kan inte kraven på god service och god lönsamhet kombineras. Det samhällsekonomiska ansvaret måste då komma i första hand, det företagsekonomiska i andra hand.
Det är bra att Telia nu ges möjlighet att ge sig in på nya områden. Detta är vad Telias chef Lars Berg hade hoppats på, och nu har han alltså ägarna på sin sida. Dock är Lars Berg besviken över takten i privatiseringsprocessen (Veckans Affärer nr 15 1998). Från Vänsterpartiets sida ser vi även detta som positivt. Telekommunikationer är en viktig verksamhet både samhällsekonomiskt och socialt. Vänsterpartiet anser att staten även i fortsättningen ska stå som ägare till Telia. Telia har enligt regeringens bedömning för närvarande inte något kapitalbehov, och det är just nu inte aktuellt med ändringar i ägarstrukturen. Det kan dock komma att bli aktuellt inom en inte alltför avlägsen framtid, och regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om så sker. Vi vill redan nu klargöra att vi motsätter oss eventuella framtida förslag om ändringar i ägarstrukturen i betydelsen utförsäljning av aktier. Om Telias fortsatta expansion i framtiden kräver ytterligare kapitalinsatser får detta lösas på andra sätt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en av Telias huvudsakliga riktlinjer skall vara att informationstekniken görs tillgänglig för alla i landet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Telias roll i förverkligandet av målet att samtliga hushåll och företag i hela landet skall ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det samhällsekonomiska ansvaret skall komma i första hand, framför det företagsekonomiska.
|
Lennart Beijer (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Karl-Erik Persson (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Hanna Zetterberg (v) |