Liberala idéer om den fria konkurrensens betydelse för ekonomisk utveckling och välstånd har vunnit framgångar under de senaste decennierna. En av grundtankarna med den inre marknaden som skapats inom EU är just att få till stånd en ökad konkurrens och en bättre ekonomisk utveckling. Ytterst handlar det om att skapa förutsättningar för ökat välstånd – och ökad sysselsättning – för medborgarna.
Fri konkurrens på lika villkor – inom de ramar som sätts upp av etiska principer och lagstiftning – är det bästa verktyget att hushålla med begränsade resurser. Företagens tävlan om att vara ”bäst och billigast” gynnar alltid i första hand konsumenterna och utgör en viktig drivkraft till teknisk och ekonomisk utveckling. Producenterna stimuleras att utveckla kvalitet och produktionsmetoder.
Olika brister i konkurrensen leder till det motsatta. Konsumenterna får betala ”onödigt” höga priser, utbudet av varor och tjänster blir mindre varierat och samhällets resursanvändning blir mindre effektiv. Det ekonomiska förfallet och rovdriften på miljön i de förra centralplanerade kommunistdiktaturerna visar vad frånvaron av ekonomisk frihet, konkurrens och fungerande marknader innebär för människors välfärd.
Graden av konkurrens på olika marknader spelar alltså en central roll för marknadsekonomins funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten. Men konkurrensen kan inte upprätthålla sig själv. Den är tvärtom ständigt hotad. Därför krävs en effektiv konkurrenslagstiftning och en effektiv konkurrenspolitik.
En bra konkurrenslagstiftning är ett nödvändigt – men inte tillräckligt – instrument för att upprätthålla en sund konkurrens på olika marknader. Många av de hinder för en fungerande konkurrens som finns på svenska marknader beror snarare på socialdemokratiska regeringars övertro på politiska ingrepp och styrning, snarare än på brister i konkurrenslagstiftningen. Det är en omöjlig uppgift att lista alla hinder för en fungerande konkurrens i Sverige, men i några avseenden skiljer vi ut oss från andra jämförbara industriländer. Sverige har en hög företagskoncentration, en stor konkurrensskyddad offentlig sektor, omfattande offentliga regleringar och företagssubventioner. Detta är förhållanden som medför ett sämre resursutnyttjande i Sverige, hämmar framväxten av nya företag, begränsar valfriheten och hindrar uppkomsten av nya arbetstillfällen.
Folkpartiet har i tidigare motioner till riksdagen föreslagit omfattande åtgärder för att komma tillrätta med konkurrensproblem som dessa – ytterst för att öka medborgarnas välfärd. Det handlar bland annat om att så långt som möjligt undanröja olika former av etableringshinder för företagandet, att avveckla statliga och kommunala bolag, att konkurrensutsätta offentliga verksamheter och att avveckla det selektiva företagsstödet. En ny inriktning på konkurrenspolitiken skulle medföra betydande samhällsekonomiska vinster. Detta bör riksdagen som sin mening ge till känna.
Erfarenheterna av den skärpta konkurrenslagen som infördes av den förra borgerliga regeringen har varit positiva. Den nya lagen gav en klar och tydligt signal till marknadens aktörer att beteenden som sätter konkurrensen ur spel inte accepteras. Utvärderingen av lagen visar att många företag ändrat sina avtal och sitt agerande för att uppfylla kraven i lagstiftningen, vilket innebär att gamla konkurrenshinder undanröjts.
Överensstämmelsen med konkurrensreglerna inom EU har också visat sig vara till fördel, i synnerhet för de större svenska företag som verkar inom EU, men även för små och medelstora företag som utökar sin verksamhet till andra medlemsländer. Konkurrensverket anser också att det varit värdefullt att kunna ta vägledning av den rättspraxis som utvecklats inom EU, även om den inte alltid kan följas strikt.
Regeringen föreslår i propositionen ett antal förändringar med det uttalade syftet att förtydliga lagstiftningen och underlätta tillämpningen. Bland annat föreslås en ändring i texten i 6 § så att den nuvarande lydelsen ”konkurrensen på den svenska marknaden” ersätts med ”konkurrensen på marknaden”. Som bakgrund anges tolkningsproblem, bland annat svårigheter att bedöma vad som är relevant marknad.
Folkpartiets uppfattning är att en sådan förändring i praktiken riskerar att försvaga konkurrenslagen. När någon form av konkurrensbegränsning och dess effekter ska avgöras – med stöd av svensk lag – är det naturligt att betrakta marknaden ur de svenska konsumenternas perspektiv. Att företag möter konkurrens på utländska marknader innebär inte att det alltid kommer svenska konsumenter till godo.
Eftersom det förslaget inte är avsett att leda till någon förändring av lagtillämpningen med dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet bör riksdagen också tydligt markera detta.
Regeringen föreslår även en del ändringar för att komma tillrätta med administrativa problem, som utdragna handläggningstider hos Konkurrensverket. I detta sammanhang vill vi påminna om att Folkpartiet i tidigare motioner till riksdagen pekat på problemen med de långa handläggningstiderna. För de beröra företagen innebär det ökad osäkerhet och betydande kostnader. I dag är Konkurrensverket överlupet med arbete. Resurserna går till övervägande delen åt till att arbeta med den ”ärendebulk” som uppstod i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande 1993/94. Folkpartiet har därför föreslagit att anslaget till Konkurrensverket höjs med fem miljoner kronor – främst i syfte att snabbt korta de långa handläggningstiderna, men vi anser det också angeläget att Konkurrensverket har resurser till egna initiativ och till att utveckla kompetensen kring konkurrensfrågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på konkurrenspolitiken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändringen av marknadsbegreppet inte är avsett att medföra någon förändring av lagtillämpningen.
Christer Eirefelt (fp) |
|
Eva Flyborg (fp) |
Torsten Gavelin (fp) |