En promillegräns bör införas i sjölagen på motsvarande sätt som i trafikbrottslagen.
Det råder en allmänt vedertagen uppfattning om att alkoholförtäring inte hör ihop med bilkörning. I trafikbrottslagstiftningen finns därför en promillegräns införd som reglerar straffpåföljd vid framförande av motorfordon i alkoholpåverkat tillstånd. Lagstiftningen är så utformad att det i praktiken skall vara oförenligt med lagen att med alkohol i kroppen framföra motorfordon på land. Trafiksäkerhetsmotiven och det påtagliga riskmomentet som inträffar vid alkoholpåverkan får betraktas som självklara i samband med trafikföringen på väg.
Beträffande trafiken till sjöss råder inte samma självklarhet. Inte heller är lagstiftningen i detta avseende liktydig mellan sjötrafiklagen och trafikbrottslagen. I varje samhälle behövs gemensamma normer och värderingar som återspeglar samhällsmedborgarnas rättsuppfattning. Det borde vara självklart att en alkoholpåverkad båtförare till sjöss utgör samma faromoment för sig själv och andra medpassagerare och medtrafikanter som motsvarande förare på land. Lagstiftning omkring samma faromoment bör också rimligen vara likartat utformad för att motsvara allmänhetens uppfattning och överensstämma med vad som bör anses som rätt och riktigt.
Sjötrafiklagen har länge levt ett från trafikbrottslagen självständigt liv. Först 1996 infördes i sjötrafiklagen en uttrycklig straffbestämmelse avseende trafikonykterhet. Nuvarande bestämmelser trädde i kraft så sent som 1 juli 1991. För sjöfylleri skall den dömas som framfört ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgjort uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och därvid varit påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel. Någon fastställd promillegräns som närmare reglerar detta finns inte i sjötrafiklagen.
Dagens trafik på sjön liknar allt mer trafiken på land. Trafiken till sjöss präglas mer och mer av att stora och mindre båtar framförs i allt högre hastigheter och kan i en del fall jämföras med biltrafiken på land. En god sjösäkerhet ställer därför höga krav på nykterheten. En tillämpning av promillegräns även i sjötrafiklagen är en viktig förutsättning för att det skall vara möjligt att på ett effektivt sätt komma tillrätta med sjöfylleri. Antalet olyckor till sjöss är alltför många och införandet av en promillegräns skulle ge polisen möjlighet att på ett tidigare stadium ingripa.
Sedan Väg- och sjöfyllerikommittén så tidigt som 1992 lagt fram ett förslag till utformning av en promillegräns för grovt sjöfylleri och det genom BRÅ:s rapport från 1996 har bekräftats att det är möjligt att tillämpa en promillegräns även för sjötrafiken, finns det inte skäl att ytterligare fördröja införandet av en sådan gräns i sjötrafiklagen. Sjötrafikkommitténs hållning i frågan leder till samma slutsats. Vad som här sägs om en promillegräns för alkoholintag gäller också i princip för en nollgräns för narkotika. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag om införande av promilleregler i sjölagen och en principiell nollgräns för narkotika. Det bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av promilleregler och en principiell nollgräns för narkotika i sjölagen.
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Görel Thurdin (c) |
|
Birgitta Hambraeus (c) |
Lennart Brunander (c) |
|
Sven Bergström (c) |
Sivert Carlsson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Rigmor Ahlstedt (c) |
|
Ingrid Skeppstedt (c) |