Av de nya företag som bildas är många så kallade franchiseföretag. Det innebär att en franchisegivare upplåter till en eller flera franchisetagare rätten att sälja varor eller tjänster som tillhandahålls av franchisegivaren. Franchisetagaren är egen företagare men förbinder sig att agera och uppträda på visst sätt och är avtalsmässigt bunden att endast företräda franchisegivaren vanligtvis inom ett visst givet geografiskt område.
Verksamheten regleras genom avtal mellan parterna som kan synas jämställda men sådan är långt ifrån verkligheten. Franchisegivarna är oftast stora företag medan de flesta franchisetagarna är ensamföretagare utan egentliga kunskaper om företagande, t.ex. personer som vill satsa på ett eget företag men saknat en riktigt bra affärsidé. Han/hon lockas av anslående annonser, lämnar arbetet eller arbetslösheten, satsar sina egna hopsparade pengar och/eller föräldrarnas pengar och tror att livet skall bli arbete och inkomster. Alltför ofta blir det inte så.
Det finns ingen lagstiftning som reglerar franchising. Svenska Franchiseföreningen som bildats för att åstadkomma egenåtgärder är en ideell sammanslutning av såväl franchisegivare som franchisetagare. Föreningen är huvudman för en etisk nämnd som skall verka för upprätthållande och vidmakthållande av god affärssed inom svensk franchising. Den har utarbetat etiska regler och är ett forum där båda parter möts men en förening med den konstruktionen kan inte åstadkomma mycket gentemot skrupulösa franchisegivare.
Vi har i Sverige sett exempel på sådana skrupulösa franchisegivare, vars huvudintresse är att plocka ut så mycket pengar som möjligt ur huvudbolaget och sätta tumskruvar på franchisetagarna. Ofta finns ägarna i andra länder än Sverige. Även om det finns många i högsta grad skötsamma, exemplariska franchisegivare så hjälper det inte alla dem som råkar ut för de skrupulösa.
Därför behövs en lagstiftning på det här området som reglerar verksamheten och garanterar den svages, franchisetagarens rättigheter.
Det finns kunskaper att bygga en lagstiftning på. Flera länder har en lagstiftning, EG har behandlat franchising och även utarbetat direktiv och i Sverige har vi ett utredningsbetänkande, SOU 1987:17 Franchising – ett förslag till lag om franchising.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lagstiftning som reglerar franchiseverksamheten i Sverige.
|
Eva Björne (m) |