Patentlagen bör ändras för att skapa bättre villkor för uppfinnare och innovatörer. Patent på liv skall inte få förekomma.
De små företagen spelar en viktig roll för tillskapandet av nya arbetstillfällen. Det är viktigt att näringsklimatet förbättras och villkoren för företagsamheten blir mer gynnsamma. Centerpartiet har i särskilda motioner på näringspolitikens område och inom skattepolitiken föreslagit en rad åtgärder i syfte att främja företagsamhet och tillväxt för fler arbetstillfällen.
Även de immaterialrättsliga frågorna berör småföretagens villkor. Småföretagare är inte enbart företagare i meningen att de driver ett företag. Ofta bygger en företagsidé på en uppfinning som gjorts. En småföretagare är inte sällan också en uppfinnare och innovatör. Mycket av uppfinnares och innovatörers villkor regleras i den immaterialrättsliga lagstiftningen. I de fall det är krångligt, stelt och byråkratiskt att söka och få patent på en uppfinning verkar det hämmande på företagsamheten. Detsamma gäller om inte det rättsliga skyddet för de intellektuella prestationerna är tillräckligt väl utformat. Detta gäller för upphovsrätten såväl som för det industriella rättsskyddet inom immaterialrättens ram. Med upphovsrättens hjälp skyddas det sätt på vilket en idé omsätts i verkligheten. Med patentskyddet, skyddet för varumärken, mönsterskydd och växtförädlarrätt skyddas själva idén som sådan. Småföretagen berörs i alla dessa sammanhang.
Allmänt sett är villkoren för uppfinnare och innovatörer i dag dåliga och bör förbättras. Det immaterialrättsliga skyddet representerar i dag betydande ekonomiska värden. De senaste beräkningar som gjorts i Sverige är gjorda så tidigt som på 1980-talet. De visar att enbart den upphovsrättsligt relaterade delen av det svenska näringslivet redan då svarade för 6,5 % av BNP. I dag bör den med största sannolikhet vara ännu mer betydande med hänsyn till utvecklingen av informationssamhället och den datatekniska utvecklingen.
Villkoren för dem som arbetat för att bygga upp dessa värden står inte alls i proportion till den samhällsnytta och betydelse för sysselsättningen som uppfinningarna representerar. En allmän översyn av bestämmelserna i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837), varumärkeslagen (1960:644), mönsterskyddslagen (1970:485) och växtförädlarrättslagen (1971:392) bör göras med utgångspunkt att förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det är företrädesvis de större företagen som står för patentsökningen. Det kan vara ett tecken på att det i dag är förenat med stora kostnader att söka olika patent. Kostnader krävs ofta för biträde i samband med patentsökningen. Själva ansökan hos Patent- och registreringsverket är också förenad med en rad kostnader som kan vara kännbara för många mindre företag. Kostnader runt 150 000 kr för ett patent är inte ovanliga. Kostnaderna är lika stora oavsett omfattningen av patentet. En differentiering av de olika patentkostnaderna borde övervägas. Det bör ges regeringen tillkänna.
Den tekniska utvecklingen inte minst på informationsområdet reser en rad frågor om upphovsrättsligt skydd och reser helt nya krav på rättsskyddet. Upphovsrätten och skyddet för intellektuella äganderätter kan utsättas för betydande påfrestningar genom digitaliseringen. Den nya tekniken medför att det är svårt för rättighetshavare och upphovsmän att behålla kontrollen över sina rättigheter och de förlorar därmed också kontrollen av användningen av sina verk. Inom området verkar många små företagare men också stora giganter som gör att de mindre kan ha svårt att hävda sin rätt. Samtidigt finns risk för att informationsteknikens långtgående kontrollmöjligheter utnyttjas på ett sätt som äventyrar olika intressen i informationsfrihet och som måste stämmas av mot ensamrättsanspråken. Det är fråga om ett mycket komplext område som inte enbart berör den nationella lagstiftningen.
Riksdagen har redan beslutat om en rad åtgärder mot intrång i den immateriella ensamrätten. Även inom EU förekommer en debatt i hithörande problemområden. Ett stärkt immaterialrättsligt skydd är här påkallat.
Inom bildmedia finns i dag de s.k. programformaten som omfattar ett programs originalidé med alla dess komponenter. En sådan programidé som har en upphovsrättshavare säljs ofta i internationellt sammanhang som programformat. Ett sådant format har inte enligt svensk lag ett heltäckande upphovsrättsligt skydd. En betydande handel med dessa programformat har utvecklat en praxis som enda skydd för format. Det upphovsrättsliga skyddet för programformat bör i lagstiftningssammanhang ges samma skydd som gäller för andra verk som skyddas i upphovsrättslagstiftningen. Den svenska lagstiftningen inom immaterialproduktionen bör därför ses över i syfte att ge programformat ett starkare skydd. Regeringen bör i det internationella sammanhanget såväl som i den nationella lagstiftningen verka för ett ökat immaterialrättsligt skydd i upphovsrättslagen i linje med vad som här anförs.
Ett särskilt bruksmönsterskydd bör införas i lagstiftningen. Många små företagare är mer betjänta av ett enklare skydd för sina idéer än de mer omfattande och komplicerade former som följer av den patentsökning som finns i dag. Patentsystemets långa handläggningstider, det komplicerade förfarandet och den kostnadskrävande hanteringen avskräcker många småföretagare och enskilda uppfinnare från att ansöka om patent. Det kan få till följd att det som kunde vara idén för en företagare till en framgångsrik sysselsättning förloras till något storföretag som har resurser och möjligheter att fullfölja patentet.
Denna typ av enklare skydd för bruksmönster finns i många andra länder. I dag är det endast Sverige, Storbritannien och Luxemburg bland EU:s medlemsstater som saknar ett sådant system. Ett dylikt enkelt skydd för tekniska uppfinningar i linje med vad som gäller inom de flesta andra EU-länder bör man därför överväga att införa också i Sverige för att underlätta för småföretagen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den nu gällande svenska växtförädlarrättslagen uppfyller inte de åtaganden som en anslutning till den reviderade konventionen för skydd av växtförädlarprodukter innebär. Den reviderade växtförädlarrättslagen innebär i vissa avseenden en förstärkning av ensamrätten till nya växtsorter. Denna ensamrätt inskränks bl.a. så att jordbrukare tillåts att använda sådant växtmaterial som de skördat på den jord de själva brukar till nytt utsäde inom den egna brukningsenheten, det s.k. jordbruksundantaget, i den omfattning och på de villkor som gäller för sorter som omfattas av EG:s växtförädlarrätt.
Jordbruksundantaget omfattar en rätt för bonden att bearbeta eller låta någon annan bearbeta utsädet. Det förekommer idag i stor utsträckning att bönder legorensar åt varandra. Enligt vår mening måste utgångspunkten vara att även den som utför rensning och betning av säd som omfattas av jordbruksundantaget skall vara undantagen. Den rättsliga grunden för denna syn är enligt Centerpartiets mening att själva användningen av det uppförökade materialet som sortägaren är berättigad att ta ut ersättning för och rensning m.m. faller utanför detta begrepp. Den svenska lagstiftningen lämnar denna fråga, i förhållandet sortägare/rensare, mer eller mindre öppen med hänvisning till vad EG-domstolen kan komma att tycka om frågan kommer att aktualiseras där. Detta är inte tillfredsställande. Enligt Centerpartiets uppfattning bör EG-reglerna tolkas så att de inte ger sortägarna utrymme att begära ersättning av legorensarna för det utsäde som ryms inom jordbruksundantaget. För att markera detta tydligt bör det framgå av förarbetena. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Patenträtten bör ha en klar avgränsning. I dag diskuteras möjligheten att ta patent på olika livsformer. Själva tanken är svindlande och berör en rad etiska och moraliska frågeställningar långt utanför den normala patenträttens område. Det är inte minst en fråga om etik och praktiskt ansvar. Varje levande varelse är unik. Ingen skall kunna skapa sig intrång i den sfären.
En rätt till patent på livsformer innebär ett hot mot viktiga delar av den biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De nationella reglerna och de internationella överenskommelserna på området bör ses över med inriktningen att det skall vara omöjligt att ta patent på och äga livsformer. Sverige bör internationellt också aktivt verka för att skapa en konvention som förbjuder patenträtt på livsformer. Det bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän översyn av den immateriella lagstiftningen i syfte att underlätta för uppfinnare och innovatörer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en differentiering av patentkostnaderna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat immaterialrättsligt skydd på IT-området,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av bruksmönsterskydd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i växtförädlarrättslagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot patent på livsformer.
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Görel Thurdin (c) |
|
Birgitta Hambraeus (c) |
Lennart Brunander (c) |
|
Sven Bergström (c) |
Sivert Carlsson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Rigmor Ahlstedt (c) |
|
Ingrid Skeppstedt (c) |