Konsumenten har en avsevärt starkare ställning i en marknadsekonomi än i en planekonomi. I en marknadsekonomi fattas de ekonomiska besluten av de direkt berörda.
Marknadsekonomi ger konsumenterna makt att välja och välja bort. Marknadsekonomi innebär att gamla lösningar får vika för nya, som är bättre ägnade att tillgodose konsumenternas önskemål och behov.
I Sverige har dock den socialdemokratiska konsumentpolitiken i mångt och mycket tagit bort incitamenten för konsumenterna att själva eller genom frivilliga och oberoende organisationer ta till vara konsumenternas intresse på marknaden. I stället för att hysa tilltro till den enskildes förmåga och vilja att ta ansvar för sina handlingar har den socialdemokratiska konsumentpolitiken formats utifrån den felaktiga föreställningen att individen är svag och inte kan klara sig på marknaden. Moderata samlingspartiet vänder sig starkt mot en sådan människosyn oavsett på vilket område det gäller.
Vi behöver kunniga och starka konsumenter som gemensamt agerar och går i bräschen för hela konsumentsamhället och ställer krav på producenter, handlare och andra aktörer, inklusive den offentliga sektorns serviceorgan
En sådan utveckling förutsätter att samverkan i organisationer tillåts byggas upp nedifrån. Ett allomfattande statligt ansvarstagande leder till passivitet och skapar en dyr och oftast otymplig byråkrati som hela tiden ligger efter utvecklingen på det område den är satt att verka inom.
Mot den bakgrunden anser vi att mycket av Konsumentverkets verksamhet bör ”avknoppas” och privatiseras. Vi har redan tidigare pekat på sådant som kan överlåtas till privata intressen, hit hör bl.a. förlagsverksamhet med bokutgivning och tidskriften Råd & Rön, liksom provnings- och forskningsverksamhet.
För att konsumentsammanslutningar av olika slag skall kunna bildas, växa och ta på sig större uppgifter måste den offentliga insatsen gradvis tonas ner. De konsumentorganisationer som i dag finns i form av olika konsumentkooperativ är som regel samtidigt producenter och/eller distributörer med egna köpställen. Vid konflikter komplicerar detta den enskilde medlemmens situation. En köpare som inte är medlem i av någon av dessa föreningar kan inte räkna med att hamna i en bättre situation än vid köp av vilket företag som helst. Någon egentlig frivillig och oberoende konsumentrörelse, som utgår från den enskildes behov och intresse, finns ännu inte i Sverige.
Inte minst har informationsteknikens utveckling och de samverkansmöjligheter som den för med sig, liksom övrig samverkan, skapat nya förutsättningar för internationellt samarbete med oberoende organisationer i andra länder. Härigenom finns det enligt vår mening goda betingelser för konsumenterna att gemensamt vara pådrivande i angelägna konsumentfrågor på såväl nationell som internationell nivå – en utveckling som samtidigt skulle verka främjande för en verklig marknadsekonomi. Genom en minskning av Konsumentverkets verksamhet skapas utrymme för det stöd, som åtminstone initialt, behövs för att frivilliga och oberoende konsumentorganisationer skall kunna bildas och påbörja sin verksamhet. Mot denna bakgrund bör regeringen få i uppdrag att presentera förslag om hur framväxten av frivilliga och oberoende konsumentorganisationer kan stimuleras.
För att människor skall kunna utvecklas till självständiga konsumenter krävs att man redan i unga år får lära sig av föräldrar eller andra vuxna att hushålla med de resurser man har. En förutsättning för att som vuxen kunna agera som medveten konsument för egen del eller i samverkan med andra, är tillräckliga kunskaper i bl.a. ekonomi. Från moderat håll har vi vid flera tillfällen fäst uppmärksamheten på betydelsen av att elever såväl i grundskolan som på gymnasienivå får lära sig de baskunskaper som krävs för att kunna lämna skolan som medvetna konsumenter. Det finns skäl att på nytt inskärpa inte bara familjens ansvar utan även skolans ansvar för att unga människor tillägnar sig sådana kunskaper.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om begränsningar av Konsumentverkets verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur framväxten av frivilliga och oberoende konsumentorganisationer kan stimuleras i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av undervisning i konsumentfrågor.
|
Rolf Dahlberg (m) |
|
|
Stig Rindborg (m) |
Henrik S Järrel (m) |
|
Tomas Högström (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Eva Björne (m) |
Lennart Fridén (m) |