Centerpartiet har under den allmänna motionstiden särskilt uppmärksammat barnens situation och villkor i en partimotion (1997/98:So801). Även i frågor om vårdnad, boende och umgänge måste barnens bästa vara utgångspunkten. Därför är det tillfredsställande att regeringen i den aktuella propositionen föreslår att barnets bästa skall komma i första rummet i dessa frågor.
En annan central utgångspunkt för Centerpartiet är att frågor om vårdnad, boende och umgänge så långt det är möjligt bör behandlas utanför domstol. För att undvika uppslitande vårdnadstvister i domstol är det viktigt att föräldrarna i ett så tidigt skede som möjligt efter en separation kommer överens i frågor om vårdnad och umgänge. Kan vårdnads- eller umgängesfrågor lösas i samförstånd, utanför domstol, minskar risken för försvårande låsningar och situationer som kan förstärka konflikten, vilket sällan gynnar någon av de inblandade parterna. Sett ur barnens situation måste en tvist alltid ses som ett nederlag.
Regeringens förslag i propositionen om att öka samarbetssamtalens tillgänglighet och kvalitet är inte tillräckligt. Vid en skilsmässa eller separation bör samarbetssamtal via socialtjänsten vara obligatoriskt. Samtalen skall vara förlagda till socialtjänsten och föregå en eventuell domstolsprövning. Samtalen skall ha som syfte att leda fram till ett avtal om vårdnad, umgänge och boende som fastställs av socialnämnden. Huvuddelen av ärendena skall sedan beträffande skilsmässan kunna passera domstolen som formella beslutsärenden. Endast i tvistiga fall behöver då domstolen behandla umgängesavtalen. Det är viktigt att detta samtal sker så tidigt som möjligt efter eller helst före en separation. Avsikten med samtalet är att föräldrarna skall komma överens i ett samarbetsavtal där den gemensamma vårdnaden regleras. Även i fall där föräldrarna är överens i vårdnadsfrågan förekommer lösningar som inte är bra ur barnets perspektiv. Genom samarbetssamtal, och den erfarna vägledning som där ges, skulle föräldrarna sannolikt uppnå mer genomarbetade uppgörelser som utgår från barnets bästa. Samtidigt skulle de obligatoriska samtalen med stor sannolikhet innebära att många tvister undviks.
I samband med samarbetssamtalen är det viktigt att båda föräldrarna i så stor utsträckning som möjligt känner förtroende för de personer som deltar vid samtalen. Därför bör det eftersträvas att både en manlig och en kvinnlig samtalsledare finns med vid samarbetssamtalen.
Vad ovan anförts om obligatoriska samarbetssamtal inom socialtjänsten som föregår en eventuell domstolsprövning bör ges regeringen till känna.
Barn behöver båda sina föräldrar. Föräldrar måste ta ansvar för barnet också om de vuxnas relation bryts, till exempel vid skilsmässa. Det finns alltför många barn som, förutom att skilsmässan innebär en konflikt som är svår för dem, också tappar kontakten med en av föräldrarna. Lagstiftningens uppgift måste vara att uppmuntra och stödja föräldraansvaret för en nära och vardaglig kontakt med barnet och att skydda barnet från att bli utnyttjat i en konflikt mellan vuxna. Gemensam vårdnad är en viktig grundprincip både för barnet och för föräldrarnas delaktighet. En modern familjerättslagstiftning, anpassad till de föränderliga familjerelationerna i dagens samhälle, måste därför ha gemensam vårdnad som utgångspunkt.
Den hittillsvarande familjerättslagstiftningen har också haft som utgångspunkt att föräldrarna vid en skilsmässa skall ha gemensam vårdnad. En avgörande brist i lagstiftningen har dock varit den form av veto mot gemensam vårdnad som funnits. Om en av parterna i en konflikt begär enskild vårdnad måste en domstol tilldöma någon av parterna detta. Vi välkomnar därför regeringens förslag att domstolen skall kunna förordna om gemensam vårdnad även mot en förälders önskemål, under förutsättning att ett sådant förordnande är bäst för barnet. På så sätt anpassas lagen till barnets behov av båda föräldrarna.
Det är viktigt att poängtera att ensam vårdnad även kan förekomma efter den föreslagna lagändringen. Det finns fall där en förälder är olämplig som vårdnadshavare, vilket tydligt poängteras i propositionen. Detta kan till exempel vara fallet om en förälder har gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. Det kan också vara så att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet.
Barnets möjlighet till närhet till båda föräldrarna ska inte påverkas av vilken samlevnadsform föräldrarna valt. Det är därför nödvändigt att den nya regeln om gemensam vårdnad inte bara gäller gifta föräldrar. På så sätt skulle lagstiftningen anpassas till dagens familjesituation där de flesta föräldrar i dag är ogifta vid barnets födelse. Separation är tre gånger vanligare bland ogifta sammanboende föräldrar än bland gifta föräldrar. Lagstiftningen skall därför bygga på att det delade ansvaret gäller båda föräldrarna fr.o.m. att faderskapet är fastställt, dvs i situationer där föräldrarna levt åtskilda, i olika samboförhållanden eller i äktenskap.
Vad ovan anförts om att gemensam vårdnad skall gälla från det att faderskapet fastställts bör ges regeringen till känna.
Det finns i många fall en risk för att dagens regelsystem i vårdnadsfrågor leder till att barnets bästa inte tillgodoses. Målsättningen måste vara att anpassa regelverket så att det fokuseras på barnens behov. De regler som styr den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan föräldrarna kan i många fall leda till konflikter som i förlängningen drabbar barnet. Därför är det angeläget att frågor om till exempel boende, umgängesavdrag och resekostnader löses så tidigt som möjligt efter en skilsmässa eller separation – allt för barnets bästa. Detta sker lämpligen i anslutning till samarbetssamtalen.
Regeringen skriver i propositionen att domstol skall kunna besluta om vem barnet skall bo tillsammans med i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Domen kan innebära att barnet skall bo hos en av föräldrarna, eller att barnet skall bo växelvis hos var och en av dem. Barnets bästa skall vara utgångspunkten såväl vid de obligatoriska samarbetssamtalen inom socialtjänsten som vid en eventuell domstolsbedömning.
Eftersom frågan om var barnet skall bo kan leda till konflikter mellan föräldrarna bör frågan om boende i första hand avtalas om i samband med de obligatoriska samarbetssamtalen. Detta bör ges regeringen till känna.
Barnets folkbokföringsort har betydelse bland annat för vem av föräldrarna, som vid gemensam vårdnad om barnet, skall få uppbära det särskilda bostadsbidraget för hemmavarande barn och handha barnbidraget. Dessutom har det betydelse för om barnet har rätt till underhållsstöd, samt i vissa fall även för frågan om och var barnet skall erhålla daghemsplats. På grund av att frågan om folkbokföringsorten är av stor vikt, inte minst ekonomiskt, bör det finnas möjlighet för en av två vårdnadshavare att överklaga beslut som gäller barnets folkbokföringsort. Detta bör ges regeringen till känna.
I den aktuella propositionen föreslår regeringen att villkoren för umgängesavdraget görs något mer flexibla än i dag. Förändringen är ett steg i rätt riktning och underlättar för barnet att få träffa båda föräldrarna ofta, och i vardagssituationer.
Även efter den föreslagna förändringen kommer flexibiliteten i villkoren för umgängesavdrag att vara begränsade, och inte ge något större utrymme för de variationer av umgängesmönster som kan förekomma. Därför är det rimligt att föräldrarna bör kunna avtala om individuella lösningar för umgängesavdrag i samband med de obligatoriska samarbetssamtalen. En sådan möjlighet skulle ytterligare begränsa de faktorer som kan ge upphov till konflikter mellan föräldrarna, vilket är till gagn för barnet.
Även om frågan om underhållsbidrag och umgängesavdrag formellt behandlas av försäkringskassan bör ansträngningar göras för att finna en lösning där bidrags- och avdragsmöjligheten behandlas i ett sammanhang med umgängesrätt och vårdnad. Förutsättningarna är att nå en hållbar lösning mellan föräldrarna som motiverar dem att följa ingångna avtal och inte i första hand tar sikte på att bestraffa den som inte uppfyller åtagandena i ett ingånget vårdnadsavtal. Det kan åstadkommas om umgänge och vårdnad avhandlas tillsammans med underhållsavdrag, umgängesavdrag och resekostnader och avtalas i ett sammanhang i de obligatoriska samarbetssamtalen som föregår en eventuell domstolsbehandling i de fall överenskommelse inte nås. Det innebär att mer generella lösningar bör sökas i ett avtal. Om t.ex. två föräldrar kommer överens om att umgängesrätten skall omfatta 40 procent av tiden under en månad skall ett generellt umgängesavdrag för umgängesföräldern också samtidigt fastställas. Det skall vara kopplat till en generell nedsättning av underhållsbidraget för den förälder där barnet har sin vistelse. Vid nedsättningen av underhållsbidraget skall skälig hänsyn tas till de fasta merkostnader som vistelseföräldern har.
Ett sådant generellt heltäckande umgängesavtal, vilket som regel fastställs av socialnämnden eller i tvistiga fall av domstol, har större möjligheter att utesluta umgängessabotage och umgängesvägran. I den händelse umgängesvägran förekommer görs inget umgängesavdrag. Den motsatta situationen med umgängesvägran motverkas också på det sättet att ett reducerat underhållsbidrag utgår även om barnet inte lämnas till umgängesföräldern den avtalade tiden. Det motiverar även vistelseföräldern att fullfölja umgängesavtalet.
Möjligheten till individuella generella avtalslösningar ökar också förutsättningarna att ta hänsyn till de förhållanden som råder i varje enskilt fall, vilket i sin tur kan innebära färre konflikter mellan föräldrar. Barnets intresse kan bättre komma i första hand. En översyn av reglerna för underhållsstöd och umgängesavdrag bör göras, vilken gör ovan skisserade helhetslösning möjlig. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som gör individuella generella umgängesavtal med obligatoriska samarbetssamtal möjliga att genomföra i linje med vad som ovan anförts. Det bör ges regeringen till känna.
I dag saknas bestämmelser i föräldrabalken som reglerar föräldrarnas inbördes ansvar för resekostnader i samband med umgänge. Det innebär att det är den av föräldrarna som vill att umgänget skall komma till stånd som måste bekosta resorna själv, om man inte är överens om en annan lösning. Denna ordning utgår inte från barnets bästa, vilket regeringen tydligt uppmärksammar. I propositionen föreslås också att den förälder som barnet bor hos skall betala en del av de resekostnader som kan uppkomma i samband med att barnet umgås med den andra föräldern. Föräldrarnas ekonomiska förmåga och andra omständigheter skall avgöra hur fördelningen av resekostnaderna skall ske.
Frågan om fördelning av resekostnaden mellan föräldrarna har mycket stor betydelse för barnets möjligheter att få träffa båda föräldrarna. För att i största möjliga mån undvika en uppslitande domstolsprövning bör föräldrarna i samband med samarbetssamtalen även avtala om fördelningen av eventuella resekostnader.
Vad ovan anförts om reglering av resekostnader i samband med obligatoriska samarbetssamtal som föregår en eventuell domstolsbehandling bör ges regeringen till känna.
Barn har behov av umgänge inte bara med föräldrarna, utan även med andra personer som står dem särskilt nära, till exempel far- och morföräldrar. I föräldrabalken slås även fast att vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med närstående tillgodoses, så långt det är möjligt. I dag finns möjligheten för far- och morföräldrar att via socialnämnden föra talan vid domstol om umgänge. Det har visat sig att denna möjlighet varit svår att utnyttja. Därför bör far- och morföräldrar ges möjlighet att föra talan vid domstol i denna fråga. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska samarbetssamtal inom socialtjänsten som föregår en eventuell domstolsprövning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gemensam vårdnad skall gälla från det att faderskapet fastställts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnets boende i första hand bör avgöras i samband med obligatoriska samarbetssamtal,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att överklaga beslut som gäller barnets folkbokföringsort,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella generella umgängesavtal med en gemensam lösning av frågan om vårdnad, boende och umgänge med umgängesavdrag och underhållsbidrag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av resekostnader i samband med samarbetssamtal och eventuell domstolsprövning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för far- och morföräldrar att föra talan vid domstol om umgänge.
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Ingbritt Irhammar (c) |
|
Görel Thurdin (c) |
Birgitta Hambraeus (c) |
|
Lennart Brunander (c) |
Sivert Carlsson (c) |
|
Rigmor Ahlstedt (c) |
Ingrid Skeppstedt (c) |