Adoption av barn ska alltid ske med utgångspunkt från barnets bästa. Det är barnets rätt till föräldrar som ska vara utgångspunkten för adoption och inte i första hand vuxnas rätt till ett barn. Familjens möjlighet och lämplighet ska vara avgörande när frågan om adoption diskuteras.
Debatten om och beslut kring homosexuellas rätt att adoptera barn måste grundas på hur man skapar största möjliga trygghet för barnen. Många barn föds och växer upp med homosexuella föräldrar. En del homosexuella löser sin längtan efter barn med insemination. När man ska ta ställning till homosexuellas möjlighet att adoptera barn måste man väga in det faktum att många barn lever i sådana familjeförhållanden i dag. Det bör rimligen skapa ytterligare trygghet för dessa barn om de även i juridisk mening tillhör familjen.
Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet har studerat barn som växer upp med homosexuella föräldrar. Man har kommit fram till att det inte är familjeformen som är av störst betydelse för barns utveckling utan hur barnen uppfostras och vilket stöd de får i samhället.
Prövning av lämpligheten för adoption ska alltid utgå från om man bedöms bli en bra förälder eller inte. Det görs en omfattande prövning. Förhållanden i hemmet, privatekonomin och förutsättningarna att ta emot ett barn utreds mycket noggrant av socialtjänstens personal. Det är socialnämnden som medger adoption. Idag har personer över 25 år rätt att adoptera barn, enskilt eller som familj.
Det behövs en översyn av hur den familjerättsliga lagstiftningen kan förändras så att den enskilda familjebildningens förutsättningar att vara en bra miljö för barn blir avgörande för adoption.
Partnerskapskommittén, som avlämnade sitt betänkande i november 1993, diskuterade i ett avsnitt frågan om partnerskap och barn. Kommittén sade följande:
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att partner inte ska ges möjlighet att adoptera gemensamt. En partner ska inte heller ges möjlighet att adoptera sin partners barn för att uppnå rättsligt gemensamt föräldraskap. I likhet med vad som gäller för en gift person ska en partner inte heller ensam kunna anta adoptivbarn. Partner ska vidare inte ges tillgång till konstlad befruktning eller kunna gemensamt vara vårdnadshavare för en underårig.
Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har endast en rättslig förälder och de barn som tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa frågor täcker ett vidare område än vad vårt uppdrag omfattar förordar vi att de blir föremål för särskilda utredningar.
Det är fyra år sedan Partnerskapskommittén lämnade sitt betänkande till regeringen. Mot bakgrund av att många barn lever i homosexuella förhållanden, finns det anledning att tillsätta den utredning som Partnerskapskommittén förordade. Det behövs en översyn av lagstiftningen för att göra den neutral till föräldrarnas sexuella identitet vid olika former av föräldraskap – adoption, insemination mm. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den familjerättsliga lagstiftningen.
|
Andreas Carlgren (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Anita Johansson (s) |