I betänkande 1994/95:LU33 behandlas proposition 1993/94:251 som föreslår en omfattande förändring och avreglering av förmynderskapslagstiftningen.
I propositionen lämnades ingående förslag om ändrade regler beträffande förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning av egendom samt tillsynen över sådan förvaltning. Syftet med förslagen var att modernisera reglerna på området och anpassa dessa till dagens situation. Reformen innebar en avreglering utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan. Förslagen byggde också på principen att domstolarna skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande förvaltningsnatur bör sålunda handläggas av förvaltningsmyndigheter och inte av domstolar.
Med tillämpning av dessa principer föreslogs i propositionen att de särskilda reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares förvaltning skulle inskränkas väsentligt beträffande föräldrars förvaltning av barns egendom. Som huvudregel skulle gälla att överförmyndarens kontroll av föräldraförvaltningar skulle vara inriktad på fall där värdet på barnets tillgångar överstiger åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skulle i huvudsak tidigare regler gälla. Vid sidan av att egendom kan överlämnas till särskild förvaltning öppnas enligt förslaget en möjlighet att ställa förvaltningen av viss egendom under kontroll. Sådan särskild överförmyndarkontroll skall gälla för egendom som har tillfallit en underårig genom gåva, arv, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, om det har föreskrivits i ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande eller ett förmånstagarförordnande. Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skulle enligt förslaget inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrätterna föreslås dock ha kvar ärenden som rör förordnande och entledigande av förmyndare. Domstolarna skulle vidare behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap och godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare och sådan god man föreslogs flyttade från domstolarna till överförmyndarna. Behörigheten att fatta beslut om förordnande av god man enligt 11 kap. 1–3 §§ föräldrabalken skulle enligt förslaget som huvudregel flyttas från tingsrätterna till överförmyndarna. Överförmyndarens beslut skulle kunna överklagas till tingsrätt. Enligt propositionen skall vidare tillsynen över överförmyndarna flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.
Motionärerna har tagit del av fall som tyder på att den utvärdering av reformen som utskottet vid sin behandling av propositionen upprepade gånger återkommer till bör aktualiseras.
Därvid bör särskilt beaktas hur regeln om att barnets tillgångar skall överstiga åtta basbelopp för att falla under överförmyndarens kontroll fungerat. För barn i små omständigheter kan även avsevärt lägre belopp orsaka livslånga trauman, vilket i möjligaste mån bör undvikas.
Preskriptionstiden bör fastställas utifrån den tidpunkt när ett barn får kännedom om sakernas tillstånd och är kapabel att tillvarata sin rätt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av förmynderskapslagstiftningen.
|
Bengt-Ola Ryttar (s) |
|
|
Per Erik Granström (s) |
Iréne Vestlund (s) |
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Leo Persson (s) |
|
Laila Bäck (s) |