Lagstiftningen ger ingen möjlighet för en styvförälder att bli vårdnadshavare. Detta även om barnet upplever denne som sin ”riktige” förälder.
Lagstiftningen har sucessivt ändrats i riktning mot att föräldrar ska ha gemensam vårdnad om sina barn även om föräldrarna inte bor ihop. Om ett barn växer upp med en biologisk förälder och en styvförälder innebär det att om den biologiska föräldern dör så kvarstår den andra föräldern som ensam vårdnadshavare. I det läget ger inte nuvarande lagstiftning någon möjlighet att överflytta vårdnaden på styvföräldern genom att utse denne till särskild förordnad vårdnadshavare – inte ens om alla inblandade, inklusive barnet, vill att barnets ”psykologiska” förälder ska bli vårdnadshavare. Enda möjligheten för barnet att få bo kvar i sitt hem är att det blir ett familjehem.
Enligt 6 kap 8 § föräldrabalken är det möjligt att utse familjehemsföräldrar till vårdnadshavare under förutsättning att barnet bott länge i familjen, betraktar familjen som sitt hem och det uppenbart är förenligt med barnets bästa att vårdnaden övergår till familjehemsföräldrarna. I de fall barnet bott med en biologisk förälder och en styvförälder är inte hemmet ett familjehem eller annat enskilt hem. Bestämmelsen kan alltså inte läggas till grund för vårdnadsprövning om inte ett antal år gått efter den biologiske förälderns död.
Eftersom gemensam vårdnad blir allt vanligare kommer alltfler situationer att uppstå där såväl barnets bästa som barnets vilja talar för att det är bäst att en styvförälder får bli vårdnadshavare. En rättslig möjlighet att överflytta vårdnaden till andra än familjehemsföräldrar bör tillskapas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att överflytta vårdnaden till andra än familjehemsföräldrar.
|
Ingrid Burman (v) |