Vänsterpartiet anser att människors kärlek och önskan att leva tillsammans skall erkännas och respekteras på samma villkor av samhället, oavsett om kärleken är homosexuell eller heterosexuell. Vi anser att lagstiftningen på alla områden bör ha enhetliga regler för både homo- och heterosexuella.
Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap innebär att två personer av samma kön genom att ingå partnerskap kan få tillgång till de flesta av äktenskapets rättsverkningar. Genom införandet av denna lag tillhör Sverige de länder som hunnit längst i arbetet på att avskaffa den rättsliga särbehandlingen av homosexuella. Vi har dock ännu inte nått fram till målet att avskaffa all särbehandling och diskriminering.
Det finns ingen anledning att behålla två parallella institut för familjerättslig samlevnad, det ena för heterosexuella relationer och det andra för homosexuella relationer. Inrättandet av partnerskapet, som en särskild samlevnadsform för homosexuella, var i sig en kompromiss för att tillmötesgå dem som anser att äktenskapet är förbehållet man och kvinna. De organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter, bl a Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), har äktenskap för homosexuella som slutmål.
Homosexuella par bör ges möjlighet att ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella. Äktenskapsbalkens portalparagraf bör därför få följande lydelse: ”Äktenskap ingås mellan två personer. De som har ingått äktenskap med varandra är makar.” Konsekvensändringar skulle behöva göras i övriga delar av äktenskapsbalken. Lagen om registrerat partnerskap kan i samband därmed avskaffas. En särskild övergångsbestämmelse kan säkerställa att de par som ingått partnerskap hädanefter betraktas som makar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa äktenskap för homosexuella.
|
Tanja Linderborg (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Ulla Hoffmann (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Eva Zetterberg (v) |