Fastställande av faderskap och delad vårdnad sker automatiskt för gifta fäder. De som är sammanboende eller särboende måste däremot uppsöka socialtjänsten och fastställa faderskapet. Enligt min mening visar detta på ett föråldrat synsätt vad gäller äktenskapet. Det är inte heller ett jämlikt sätt att fastställa ett faderskap. Vi lever i dag betydligt friare än vi gjorde tidigare. Det är inte orimligt att tänka sig att en gift kvinna får barn med en annan man än den hon är gift med.
Enligt en dom i Högsta domstolen behöver en 42-årig kvinna bosatt i Norge inte betala tillbaka sin andel av arvet efter fadern till sina tre halvsystrar. Skälet till detta är det som kallas faderskapspresumtion dvs att mannen i äktenskap alltid räknas som biologisk far till de barn som makan föder.
Detta leder till att barn i äktenskapet utan vidare ärver mannen även om han inte är far till barnet. Av denna anledning anser jag att det behövs tydligare arvsregler i äktenskapet. Vidare måste faderskapserkännandet få en mer jämlik utformning. Slutligen måste alla barn ha rätt att få veta vem den biologiske fadern är, oavsett om man är född inom eller utom äktenskapet. En möjlighet att komma runt problemet är att alla, oavsett äktenskap eller samboförhållande, får göra ett faderskapserkännande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen enligt vad i motionen anförts om arvslagstiftningen när det gäller äktenskap,
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna när det gäller faderskapserkännandet så att jämlikhet uppstår mellan gifta och ogifta par.
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Gotab, Stockholm 1997