Frågan om var eventuella barn skall bo efter det att föräldrarna har separerat är mycket svår. Det viktigaste är väl dock att man alltid utgår ifrån barnets bästa. Den statistik som finns över dels utslag i vårdnadstvister och dels var barn bor efter separation visar entydigt att i en oproportionerligt hög utsträckning bor barnen hos mödrarna. Detta gör att jag undrar om det alltid är barnets bästa som styr framför allt utslag i vårdnadstvisterna.
I Vårdnadstvistutredningens betänkade ”Vårdnad, boende och umgänge” presenterades vissa statistiska uppgifter. Av dessa framgår bla följande:
Under 1991 upplevde ca 46 000 barn att föräldrarna separerade. Efter separationen bodde 39 000 av barnen med mödrarna och bara 7 000 med fäderna. Totalt bodde under 1992–93 ca 450 000 barn, drygt 20 % av alla barn under 18 år, med ensamstående förälder. I cirka 85 % av fallen bodde barnen hos mödrarna.
SCB har vid några tillfällen undersökt alla domar och beslut rörande vårdnad om barn vid tingsrätterna. Av den senaste undersökningen som gjordes 1992 framgår bla följande:
12 418 domar, avseende 21 615 barn, avkunnades under året i fall där föräldrarna tidigare varit gifta med varandra. Mödrarna fick i 19 % av fallen ensam vårdnad medan motsvarande siffra för fäderna uppgick till 2 %. I de resterande 79 % av fallen tilldömdes gemensam vårdnad.
Detta är siffror som talar sitt tydliga språk. Det kan inte vara rimligt att man vid varje tillfälle har haft barnens bästa för ögonen och med det åstadkommit denna gigantiska snedfördelning mellan mamma och pappa. Det rimliga vore väl att pappan i ungefär lika många fall som mamman borde få vårdnaden om barnen, utifrån barnets bästa. Om så inte är fallet är detta ett stort problem för samhället.
Om vi i Sverige skall fortsätta att vara ett föregångsland vad jämställdhet beträffar, så måste vi komma till rätta med bl.a synen på föräldraskapet. Det innebär att både mamma och pappa måste ha samma rättighet och skyldighet att ta ansvar för sina barn. Inte för deras eget bästa i första hand utan för barnens.
Mig veterligen finns ingen offentlig utredning om orsakerna till att mödrarna i så oerhört mycket större omfattning än fäderna ensam tillerkänns vårdnad om barnen. En sådan utredning skulle inte bara kunna klarlägga orsakerna härvidlag utan också kunna fundera lite kring olika sätt att överbrygga detta. Utredningen bör också få i uppdrag att titta på om dessa stora skillnader finns även vad gäller hos vem barnet bor där det finns gemensam vårdnad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en offentlig utredning om orsakerna till att vårdnaden om barn i så stor utsträckning tilldöms mamman.
|
Magnus Johansson (s) |
Jan Björkman (s) |