Med anledning av en kristdemokratisk motion, 1991/92:L408, föreslog lagutskottet bifall till utvärderingskravet av sambolagen. Vid detta tillfälle pågick fortfarande Partnerskapskommitténs arbete. Enligt utskottet förutsattes att denna kommitté skulle fullgöra sitt uppdrag att utvärdera sambolagen för homosexuella. Lagutskottet biföll alltså motionskravet i den del som avsåg den ordinarie sambolagen. Enligt utskottets mening var det angeläget att en utvärdering kom till stånd beträffande sambolagen.
Det bör ankomma på regeringen att bestämma i vilket sammanhang och under vilka former en sådan utvärdering skall ske. Utskottet vill dock understryka att utvärderingen inte får leda till att det pågående utredningsarbetet rörande registrerat partnerskap försenas. Frågorna har inte heller sådant samband med varandra att en samordning är påkallad. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion L408 som sin mening ge regeringen till känna.
Så löd lagutskottets skrivning (1991/92:LU32). Ett enigt utskottsförslag följdes också av en enig riksdag.
Den då sittande regeringen lät Statskontoret göra en första etapp i utvärderingen. Statskontoret avlämnade en rapport i frågan 1993. Sedan har den andra etappen legat i träda fram till sommaren 1997. Regeringen har nu tillsatt en kommitté för att genomföra den begärda utvärderingen. Eftersom Partnerskapskommittén inte gjorde någon utvärdering av sambolagen för homosexuella, trots direktiv om detta, innefattas nu både sambolagen och sambolagen för homosexuella av utvärderingen för den tillsatta kommittén. Dessutom skall denna kommitté också begrunda rättsligt skydd för andra typer av hushållsgemenskaper än de som idag är lagligt reglerade, också detta utifrån två kristdemokratiska motioner (1993/94:L207 och L208).
Den kristdemokratiska motion som föranledde riksdagen att bifall kravet på en utvärdering av sambolagen utgick ifrån viktiga principiella synsätt på hur en lagstiftning skall vara uppbyggd.
Motionen pekade på en rad märkligheter i lagkonstruktionen. Principiellt sett borde det inte finnas behov av att uppställa mer än en avtalstyp genom lagstiftning. Genom uppställande av tämligen detaljerade regler för samboende utan äktenskap har samhället idag skapat ett "andra klassens" äktenskap, och ett "tredje klassens" för homosexuella sambor, samtidigt som par som genom sin samlevnad velat avstå från lagreglering påtvingats sådan av samhället.
Mycket bister kritik kan riktas mot sambolagstiftningarna. De bygger nämligen på en kollektivanslutningsprincip, hette det i motionen, som också påpekade att det är ett mycket märkligt förhållande att i juridisk mening samboskap fastställs först när det upplöses av domstol!
Motionen konstaterade att det finns anledning att “göra en utvärdering av dessa lagars konsekvenser för att få fram en bild av om det är en relevant lagstiftning, som på ett tillfredsställande sätt löser de problem de avser att lösa”.
I direktiven till den nu tillsatta utredningen (Ju 1997:75) framgår det att regeringen inte tycker att det behövs en allmän översyn i den utvärdering som skall göras av sambolagarna. Regeringen säger också i direktiven att “utgångspunkten skall vara att sambolagens grundläggande reglering skall bestå”. Vidare sägs att Statskontorets undersökning från 1993 visade att en allmän översyn inte behövdes. Det hävdas i direktiven att rapporten visar att lagen är oomstridd och att det finns ett brett stöd för dess innehåll. Dessa slutsatser är minst sagt diskutabla. Statskontorets undersökning visade nämligen på en betydande okunnighet om lagen och dess innehåll.
I lagutskottets tillkännagivande 1992 hette det att “det bör ankomma på regeringen att bestämma i vilket sammanhang och under vilka former en sådan utvärdering skall ske”. Vad regeringen nu gör i sina direktiv är inte bara att bestämma sammanhang och former utan även ifrågasätta graden av utvärdering. Det sistnämnda uppdraget har riksdagen inte gett!
I Riksdagsutredningens betänkande 1993/94:TK1 behandlas utvärderingsbegreppet: “Utvärderingsbegreppet används för att beteckna analyser av vad som hänt i förfluten tid. Det kan t ex gälla utvärdering av sambandet mellan prestationer och effekter eller utvärdering av måluppfyllelse.” Och utredningen fastslår följande: “Vid utvärdering står således orsaksfrågorna i centrum.”
I den motion som var anledningen till utvärdering av sambolagarna hette det som tidigare citerats att “få fram en bild av om det är en relevant lagstiftning, som på ett tillfredsställande sätt löser de problem de avser att lösa”. Med sina direktiv har regeringen velat beskära möjligheterna att granska om det är en relevant lagstiftning eller inte. Utvärderingsbegreppet har alltså kraftigt beskurits.
Regeringen bör anmodas att ge tilläggsdirektiv till den utredning som tillsatts för att utvärdera sambolagstiftningarna så att utvärderingen om orsakssammanhang, sambandet mellan prestationer och effekter eller utvärdering av måluppfyllelse kan ske. Utredningen bör alltså vara fri att göra en analys av lagstiftningens relevans i dess helhet. Detta bör ges regering till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en relevant utvärdering av sambolagstiftningarna.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |