Motion till riksdagen
1997/98:L402
av Barbro Westerholm och Karin Pilsäter (fp)

En nordisk partnerskapskonvention, m.m.


Förenta nationernas olika konventioner om mänskliga rättigheter har som ledande princip att var och en har rätt att bli bemött med respekt för den hon är. Ändå förekommer att människor fördöms, inte på grund av deras egna förtjänster eller brister, utan på grund av till exempel deras kön, etniska tillhörighet eller sexuella läggning. Detta kan vi inte stillatigande bevittna. Alla former av fördomar och diskriminering måste bekämpas.

En grupp som har utsatts och fortfarande utsätts för intolerans, diskriminering och våld är de homosexuella. Införande av registrerat partner­skap för homosexuella är därför en viktig del av arbetet mot diskriminering av och intolerans mot homosexuella. En sådan lagstiftning innebär ett bejakande av den homosexuella kärleken och av den enskilda människans rätt att välja livsstil så länge hon eller han inte skadar någon annan.

Partnerskapslagar för homosexuella finns för närvarande i Danmark, Grönland, Island, Norge och Sverige. Införandet av denna lagstiftning var ett viktigt steg i arbetet mot intolerans och diskriminering av homosexuella. I Finland har ett lagförslag utarbetats men ännu inte vunnit gehör i den finska riksdagen.

Vi anser att Sverige genom sitt medlemskap i Nordiska rådet bör arbeta för en nordisk partnerskapskonvention. Idag kan t ex inte två danskar som bott i Sverige under många år ingå partnerskap utan att åtminstone den ende frånsäger sig sitt danska medborgarskap och blir svensk medborgare. Detta är inte i överensstämmelse med nordisk tradition om samordning av social lagstiftning.

Partnerskapet är på frammarsch också i en rad andra länder. I Brasilien har frågan behandlats av kongressen, och påfallande stort stöd har visats för införande av ett partnerskap med de begränsningar som den svenska lagstiftningen har. I Frankrike finns stöd för partnerskap i den socialistiska regeringen. I Spanien har man tagit ett beslut att man inom innevarande mandatperiod skall utarbeta en lag, som reglerar hetero- och homosexuell samlevnad som inte faller under äktenskapslagstiftningen.

I Portugal kommer om allt går efter planerna ett socialistiskt partner­skapsförslag som skall träda i kraft någon gång under 1998. Nederländerna inför partnerskap 1 januari 1998.

Vi anser mot bakgrund av ovanstående att Sverige i internationella sam­man­hang bör stödja länders strävanden att införa en partnerskapslag.

Partnerskap bör också kunna ingås på svenska ambassader i enlighet med den svenska lagstiftningen.

Partnerskap kan ingås på tingsrätt eller hos en särskild partnerskaps­förrättare, vanligen en kommunal förtroendeperson. Eftersom tingsrätterna har begränsade öppettider spelar partnerskapsförrättarna stor roll för homo­sexuellas möjlighet att kunna ingå sina partnerskap vid en tidpunkt som är lämplig. Vid en genomgång av vilka som är partnerskapsförrättare visar det sig att endast drygt hälften av vigselförrättarna också kan förrätta partner­skap. Tretton kommuner saknar helt kommunala partnerskapsförrättare. Detta kan vi inte acceptera och det måste åtgärdas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordiskt partnerskap för homosexuella,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partnerskap internationellt,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partnerskaps ingående på svenska ambassader,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partnerskapsförrättare i Sverige.

Stockholm den 17 september 1997

Barbro Westerholm (fp)

Karin Pilsäter (fp)