Folkhälsoinstitutet har i dagarna publicerat en rapport, Homosexuella och barn, som bygger på ett seminarium om homosexuella och barn vilket hölls våren 1997. Där sammanfattas den kunskap vi har dels om barn till homosexuella och deras föräldrar, dels om adoptivbarn och deras föräldrar. Den slutsats man kan dra är att såväl homosexuella föräldrar som adoptivföräldrar är minst lika bra som andra föräldrar. Beträffande barnen kan sägas att barn som växer upp i en homosexuell relation där den ena är biologisk förälder inte i något avseende skiljer sig från andra barn. Några vetenskapliga studier av barn till homosexuella adoptivföräldrar tycks inte ha genomförts så här har vi ingen kunskap att bygga på. När det gäller adoptivbarn som växer upp med heterosexuella föräldrar så skiljer de sig inte heller från andra barn med undantag för att de enligt barnpsykiatrisk expertis har en s k outsidersituation att kämpa med. Den anses bero på att de inte har en biologisk relation till någon av sina föräldrar och att de kan ha ett utseende som avviker från andra barns.
I rättsligt avseende finns en viktig skillnad mellan barn som växer upp med adoptivföräldrar och barn som växer upp i en homosexuell relation. Medan den förstnämnda gruppen har samma rättigheter som andra barn med föräldrar av olika kön har barnen i den sistnämnda ett sämre skydd vid dödsfall, vårdnadstvister m m.
I utredningen som låg till grund för partnerskapslagen togs möjligheten till styvbarnsadoption i homosexuella relationer där den ena partnern är biologisk förälder till barnet upp. Vi fann dock att det var osäkert om det var bästa vägen för att trygga barnens rätt. Lagstiftningen är komplicerad och konsekvensanalyser av olika alternativ saknades. Vi föreslog därför att denna fråga borde studeras närmare och i ett vidare perspektiv där man också skulle ta med hur man kan stärka rättsskyddet för andra barn som växer upp med endast en förälder. Vad som här avses gäller alltså styvbarnsadoption i homosexuella relationer där den ena partnern är biologisk förälder – inte att utsträcka möjligheten till adoption för homosexuella par.
Det är ingen liten barngrupp det handlar om. Enbart antalet barn med homosexuella föräldrar har uppskattats uppgå till c:a 40 000!
Det är fyra år sedan Partnerskapskommittén lade fram sitt betänkande. Om Sverige menar allvar med sin ratificering av FN:s barnkonvention och socialtjänstlagens portalparagraf att barnets bästa skall beaktas vid alla beslut som berör barn anser jag att regeringen snarast bör tillsätta en utredning om hur rättsskyddet kan stärkas för barn som växer upp i homosexuella relationer samt andra barn som växer upp med endast en förälder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning om rättsskyddet för barn som växer upp i homosexuella relationer och andra barn som växer upp med endast en förälder.
|
Barbro Westerholm (fp) |