Skuldsaneringslagen har inneburit att många skuldtyngda personer återfått tron på framtiden. Samtidigt kan vi konstatera att den inte fått den verkan som vi räknat med. För det första visade det sig att domstolarna var mycket restriktiva i sin tolkning av lagen. En viss positiv förändring kan dock skönjas i takt med att fler mål avgjorts i högsta instans. Det är därför troligen för tidigt att dra definitiva slutsatser när det gäller domstolarnas beslut.
För det andra har vi kunnat konstatera att skattemyndigheterna varit negativa i sin bedömning. Vänsterpartiet har hela tiden hävdat att kronofogdemyndigheten skall vara den myndighet som företräder staten som borgenär avseende skatter och avgifter vid skuldsanering. I en lagrådsremiss går nu regeringen oss till mötes i denna fråga. Vi välkomnar det förslaget. Speciellt positivt ser vi på formuleringen att staten i det första oreglerade steget av skuldsanering skall kunna sätta ned sin fordran även om det inte kan anses vara till fördel för det allmänna, om förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är uppfyllda.
Det tredje hindret för att skuldsaneringslagen skall fungera som det var tänkt är minimikravet på skuldbelopp för att skuldsanering skall kunna genomföras. I dag ligger minimibeloppet på 200 000 kronor. Det är olyckligt att man låser sig för ett bestämt belopp.
Man borde i högre grad ta hänsyn till de subjektiva rekvisiten. Det som för en person är ett oöverstigligt belopp kan för en annan vara ett mindre problem. Det finns människor med skuldbelopp på 30 000–40 000 kronor som har svårt att hitta utvägar ur sin situation och i det närmaste blir handlingsförlamade. Det handlar om personer som lever under existensminimum och som ser skuldbeloppet öka, utan att ha en möjlighet att betala räntan, än mindre amortera på kapitalbeloppet. Vänsterpartiet föreslår att beloppsgränsen sätts ned till 30 000 kronor.
Vad som ovan anförts om sänkt beloppsgräns för skuldsanering bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett ytterligare problem utgör studieskulder. Har man t.ex. en studieskuld och vill börja studera igen så är detta inte möjligt eftersom man inte får nya lån om man kommit efter med återbetalningen på det gamla lånet. Personen får då gå kvar på socialbidrag i stället för att genom studier försöka kvalificera sig för de nya kraven på arbetsmarknaden. Förhoppningsvis kan kronofogden i framtiden få företräda staten som borgenär även när det gäller studielån vid skuldsanering.
Vad som ovan anförts om kronofogdemyndighetens roll som företrädare för staten som borgenär avseende studiemedel vid skuldsanering bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sänkt beloppsgräns till 30 000 kr för skuldsanering enligt vad i motionen anförts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kronofogdemyndighetens företrädarroll vid skuldsanering.
|
Per Rosengren (v) |
|
|
Marie Engström (v) |
Tanja Linderborg (v) |