I regeringens proposition om kassettersättning föreslås nya bestämmelser som ger upphovsrättshavare rätt till viss ekonomisk kompensation för den, i och för sig tillåtna, privatkopieringen av skyddade verk. Ersättningen ska betalas av tillverkare och importörer och uppgå till två öre per upptagningsminut, maximerat till högst sex kronor per upptagningsanordning (kassett, diskett etc). Vänsterpartiet välkomnar detta förslag men vi anser att dess utformning behöver nyanseras för att vara acceptabel ur kulturpolitisk synpunkt.
I flera andra länder går en viss del av ersättningen till för upphovsrättshavarna gemensamma ändamål. Dess storlek varierar från en viss andel upp till sextio procent av medlen. Vi anser att även Sverige bör besluta att avsätta en del av ersättningen till sådana ändamål som även bör inbegripa folkmusikgenren. Det gäller den traditionella svenska folkkulturen men även invandrares och minoriteters musiktraditioner. Varken utredningsunderlaget eller regeringens proposition behandlar folkmusikens ställning och hur denna ställning kan förbättras.
Enligt vår mening bör riksdagen be regeringen återkomma med förslag som innebär att en tjugondel av ersättningen som fördelas skall avsättas för sådana gemensamma ändamål. Medlen skall fördelas i samråd med organisationerna på området och t.ex. användas för att genomföra nya projekt inom området och ersätta personer som upprätthåller traditioner och fungerar som lärare till nya generationer av musiker.
Det är inte realistiskt att överlåta till de enskilda rättighetshavarna att själv kräva in ersättningen. Regeringen föreslår att rätten till ersättning ska kunna göras gällande av en eller flera organisationer som företräder ett flertal av rättighetshavarna.
Vid en genomgång av lagstiftning i andra europeiska länder visar det sig att de flesta länder har ett liknande system dock med den skillnaden att kravet på den organisation som ska uppbära ersättningen är att den ska representera en väsentlig andel av upphovsrättshavarna.
I många länder har man dessutom någon slags kontroll eller krav på myndighets godkännande för att vara kvalificerad. I Tyskland är det patentverket, i Nederländerna justitieministeriet, i Danmark kulturministeriet, i Finland undervisningsministern och på Island kulturministeriet. Regeringen förbigår denna skillnad i det nu föreliggande förslaget trots att den framhäver fördelarna med rättslikhet på området. Vi ser att detta förslag kan leda till ovälkomna tillämpningsproblem för rättighetshavarna. Det kan tänkas att ett flertal organisationer uppträder och konkurrerar på detta område, mer eller mindre seriös och det motiverar att en organisation som ska kunna göra rätten till ersättning gällande ska godkännas av Kulturdepartementet.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen beslutar att lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk § 26 kap. tredje stycket, andra meningen ges följande lydelse: Endast en organisation som företräder en väsentlig del av ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området och som godkänts av Kulturdepartementet har rätt att kräva in ersättningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som innebär att en viss del av kassettersättningen skall gå till gemensamma ändamål enligt vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att 26 § tredje stycket andra meningen lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ges följande lydelse: Endast en organisation som företräder en väsentlig del av ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området och som godkänts av Kulturdepartementet har rätt att kräva in ersättningen.
|
Tanja Linderborg (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Karl-Erik Persson (v) |