med anledning av prop. 1997/98:105 Det allmännas skadeståndsansvar

1 Sammanfattning

I propositionen föreslås bl.a. en ny lag om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder (LEF). Förslaget innebär ökade möjligheter att i vissa fall få ersättning från staten för det fall någon på felaktiga grunder har fått sin frihet inskränkt på grund av misstankar om brott. Dock behålls den s.k. 24-timmarsregeln för anhållande och liknande frihetsinskränkningar, vilket innebär att staten även framdeles skall ha ett strikt ansvar bara om frihetsinskränkningen varat mer än 24 timmar. Vidare föreslås en bestämmelse som gör det möjligt att vägra eller sätta ned ersättning om den skadelidande själv betett sig på sådant sätt att han eller hon har föranlett frihetsinskränkningen. Härutöver förelås att en person som har fått ersättning enligt lagen under vissa förutsättningar, t.ex. om den frihetsberövade senare döms för det brott som frihetsinskränkningen gällde, kan bli skyldig att betala tillbaka pengarna. Skadeståndsersättning föreslås också kunna utgå för det fall en person eller dennes egendom åsamkas skada på grund av att polisen m.fl. har använt lagligt våld i en viss given situation utan att personen i fråga har betett sig på sådant sätt att det har varit påkallat att använda våld mot honom eller henne. En ny bestämmelse införs också om det allmännas skadeståndsansvar för felaktig myndighetsinformation. Stat och kommun skall ersätta skada som drabbat en enskild genom fel eller försummelse när en myndighet har lämnat felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl till det.

Det är positivt att regeringen äntligen förelägger riksdagen de sedan länge aviserade förslagen om en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55 Det allmännas skadeståndsansvar). I princip ställer vi oss också bakom regeringens förslag även om vi i vissa avseenden har en annan uppfattning.

Vi anser i enlighet med utredningsförslaget att den s.k. 24-timmarsregeln skall slopas i syfte att utvidga möjligheten för enskilda att få ersättning för oriktiga frihetsinskränkningar. Enligt regeringens uppskattning kommer den årliga kostnadsökningen att uppgå till 10–12 miljoner kronor. Vi ifrågasätter om regeringens uppskattning av kostnaderna är korrekta.

2 Moderata utgångspunkter för det allmännas skadeståndsansvar

Staten och dess myndigheter har i flera avseenden misslyckats med att uppfylla en av sina kärnfunktioner, att värna om medborgarnas fri- och rättigheter och skydda den enskilde mot brott, maktmissbruk och andra ingripanden från såväl andra enskilda som från staten. Av det skälet har Moderata samlingspartiet av tradition sett det som sin viktigaste huvuduppgift att slå vakt om demokratin, rättsstaten och författningen. I linje härmed har vi genom åren föreslagit ett flertal åtgärder som legat i linje med dessa höga målsättningar. Arbetet har också givit resultat. Bl.a. gäller Europakonventionens bestämmelser angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna sedan den 1 januari 1995 som svensk rätt, ett under lång tid framfört krav från Moderata samlingspartiet. Inkorporeringen av Europakonventionen innebär att en medborgare som anser att en myndighet kränkt hans eller hennes mänskliga rättigheter och grundläggande friheter numera kan åberopa Europakonventionen i svensk domstol, i stället för att som tidigare behöva vända sig till Europadomstolen i Strasbourg för att få svenska staten ställd inför rätta. I sinom tid kommer Europakonventionens införlivande att sätta märkbara spår i den svenska förvaltningen till förmån för den enskilde individen.

Moderata samlingspartiet har i riksdagen föreslagit att nya regler för myndigheters ansvar för fel och försummelse snarast bör införas i syfte att stärka den enskildes ställning. Förslaget har bl.a. tagit sikte på tjänstemäns och myndigheters ansvar för spridande av felaktig information, där nuvarande regler inte medger tillräcklig kompensation för de enskilda som drabbas. Det är mot den bakgrunden glädjande att regeringen nu förelägger riksdagen bl.a. ett sådant förslag.

3 Statens ersättningsansvar vid frihetsinskränkningar

Regeringen föreslår att den som har varit berövad friheten till följd av ett beslut vid myndighetsutövning skall ha rätt till ersättning från staten i de fall då staten inte har strikt ansvar och det står klart att beslutet om frihetsberövande vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Till skillnad från utredningsförslaget föreslår regeringen att den s.k. 24-timmarsregeln skall behållas vad gäller statens strikta skadeståndsansvar. Regeringens förslag innebär således att en person som får sin frihet inskränkt kortare tid än 24 timmar på grund av ett oriktigt beslut om frihetsberövande inte har någon rätt enligt den nya lagstiftningen att få ersättning av staten för det lidande som det oriktiga frihetsberövandet orsakat honom eller henne.

I likhet med utredningen ställer vi oss kritiska till att behålla denna begränsning av rätten till ersättning. Även om ett anhållande är kortvarigt objektivt sett torde ofta redan själva ingripandet vara chockerande och omtumlande för den enskilde. Att låta anhålla någon är ett mycket allvarligt ingrepp i den enskildes frihet och det finns därför enligt vår uppfattning starka skäl att se allvarligt på de fall då anhållandet sker på felaktiga grunder. Argumentet att man genom att behålla 24-timmarsregeln kan utesluta mera betydelselösa ingripanden väger enligt vår mening mycket lätt. Mot denna bakgrund förordar vi mera generösa ersättningsmöjligheter för de fall då någon åsamkas skada genom ett oriktigt beslut. Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med vad som anförts ovan.

4 Kostnadsmässiga konsekvenser

Regeringen har försökt göra en bedömning av kostnaderna för statens ökade skadeståndsansvar och har uppskattat den årliga kostnadsökningen till följd av förslagen till 10–12 miljoner kronor. Vi är tveksamma till regeringens beräknade kostnadsökning. Vi delar i och för sig uppfattningen att ett ökat skadeståndsansvar för det allmänna inte bara innebär att enskilda får bättre möjligheter att erhålla skadestånd vid myndigheternas felaktiga informationer eller beslut, utan det skärpta ansvaret utgör också ett viktigt incitament för myndigheterna att fatta korrekta beslut redan från början. Förslagen kan således komma att innebära en allmän kvalitetshöjning av myndigheternas verksamhet. I dagsläget är det dock svårt att förutse såväl de enskildas behov som vilka kvalitativa effekter förslagen kommer att få på myndigheternas verksamhet. Mot denna bakgrund är det enligt vår uppfattning angeläget att regeringen noggrant följer vilka de kostnadsmässiga konsekvenserna blir för staten och kommunerna.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att slopa den s.k. 24-timmarsregeln vid frihetsinskränkningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsmässiga konsekvenser till följd av regeringens förslag.