Motion till riksdagen
1997/98:L23
av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp)

med anledning av prop. 1997/98:98 Vissa stiftelserättsliga frågor m.m.


I denna stiftelseproposition döljer sig – närmast undangömt under ”m.m.” – en för många vanliga människor viktig fråga. Det handlar om förbättring av kreditmöjligheterna för ägare till eller spekulanter på fritidshus på arrenderad mark men också andra byggnader – exempelvis kolonistugor – på ofri grund.

Seg hantering

Under lång tid har lånemöjligheterna på fritidshus varit ett stort problem för inblandade parter som köpare, säljare, långivare, mäklare, m.fl. Redan år 1984 presenterades ett utredningsförslag i form av ett registerpantsystem för att förbättra situationen. En majoritet av remissinstanserna var positiva till förslaget men några var starkt negativa. Åren gick och något regeringsförslag lades inte fram. Under år 1995 togs frågan upp i riksdagen och man krävde att regeringen förutsättningslöst övervägde frågan om pantsättning av byggnad på ofri grund. Först nu – fjorton år efter utredningsförslaget och tre år efter riksdagsbeställningen – redovisar regeringen detta uppdrag och då genom att inte överlämna något förslag alls.

Felaktig slutsats

Regeringen menar att det finns anledning att noga överväga om ställningen för innehavare till sådana byggnader kan förbättras. Man noterar att dessa innehavare både har sämre möjligheter till kredit och får sämre lånevillkor. Vidare uttalar regeringen att utredningsförslaget är rättsligen genomtänkt samt förbättrar låntagarnas möjligheter och ger bättre kreditvillkor. Samtidigt anser regeringen att utredningsförslaget är behäftat med vissa nackdelar i form av risk för ”privat jorddelning”, otillräckligt säkerhetsskydd och höga registreringskostnader. Enligt regeringens mening bör därför utredningsförslaget inte genomföras. Någon annan lösning har inte heller – trots påstådda försök – kunnat finnas inom Regeringskansliet.

Regeringens slutsats blir att något förslag till pantsättning av nyttjande­rätter inte ska föreläggas riksdagen.

Av motsatt uppfattning är tunga remissinstanser som bl.a. Kungl. Bank­inspektionen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Centralnämnden för Fastighetsdata, Plan­verket, Svenska Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar, HSB:s riksförbund, Företagarförbundet, SHIO-Familjeföretagen, Hovrätten för Västra Sverige, Sveriges Advokatsamfund och Riksrevisionsverket.

Härav framgår med all önskvärd tydlighet att regeringens argumentering är mycket svag och dessutom resulterat i en felaktig slutsats.

Ny utredning

Frågan om pantsättning av nyttjanderätt är alltså alltjämt olöst och problematiken för berörda parter kvarstår oförändrad. Regeringens inställning är oacceptabel. Problem för medborgarna är till för att lösas av politikerna. Regeringen är – även enligt egen uppfattning – uppenbarligen inte kapabel att lösa problemet. Därför får detta ske genom en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att snarast utarbeta ett förslag till lösning av pantsättningsfrågan för att uppnå bättre kreditmöjligheter för innehavare av byggnader – ofta fritidshus – på arrenderad mark.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en förnyad utredning om pantsättning av nyttjanderätt i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 mars 1998

Bengt Harding Olson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002