Det är viktigt att årsredovisningarna ger en så rättvisande bild av företaget som möjligt. Det tjänar företagen på. Det tjänar också de på som har att bedöma ett företag från olika utgångspunkter. En korrekt och rättvisande bild av företagen främjar utvecklingen av företagsamheten i landet. En översyn av årsredovisningssystemet är därför ett viktig led i en utveckling för att förbättra företagens villkor.
Traditionellt har inom såväl privat som offentlig redovisning ingått att ta ställning till investeringar, drift och underhåll av anläggningar, maskiner och processer (s.k. hårda tillgångar). Motsvarande ställningstaganden kommer mycket sällan till stånd i fråga om de resurser som utgörs av utbildning och kompetensutveckling av personalen, verksamhetsanpassade informationslösningar såsom fakturerings-, ekonomi- och produktionsplaneringssystem, dokumentation av arbetsrutiner, personalhandböcker, organisationsplaner samt kvalitets- och säkerhetssystem (s.k. mjuka tillgångar).
Mjuka tillgångar står i dag för en betydande del av många företags förädlingsvärden. Detta gäller inte enbart tjänsteföretag utan även traditionella industriföretag som har blivit alltmer kunskapsintensiva. Dagens redovisningsregler och den redovisningspraxis som byggts upp kring regelverket uppvisar en alltför restriktiv och omodern syn på möjligheterna att aktivera utgifter som har anknytning till mjuka tillgångar. Personalen eller humankapitalet redovisas inte som en tillgång.
När exempelvis ett företag investerar i att utbilda sin personal, redovisas inte detta som en tillgång i balansräkningen utan skall tas upp som en kostnad. Om någon av den utbildade personalen sedan slutar sin anställning redovisas detta som en minskning av kostnaderna, vilket får till följd att företagets resultat tillfälligt förbättras trots att avgången inneburit att företaget gått miste om viktig kunskap. En sådan redovisning kan inte sägas ge en rättvisande ekonomisk bild av företagets samlade produktionsapparat. Nuvarande regler innebär dessutom att företag som investerar i mjuka tillgångar missgynnas i förhållande till sådana som satsar på hårda tillgångar i och med att kravet på omedelbar kostnadsföring leder till en sämre resultatutveckling.
Nuvarande regler och praxis innebär särskilda problem för de kunskapsintensiva företagen. De är ofta små företag och relativt unga, många under expansion. Dagens regler om balans- och resultaträkningar är nämligen i huvudsak anpassade för äldre traditionella industriföretag som visserligen kan duga för en bedömning av kreditvärdigheten för ett sådant företag som vill investera i en ny maskin. För ett modernt kunskapsföretag är emellertid den nuvarande redovisningslagstiftningen och den praxis som byggts upp kring denna inte tillräcklig och leder till att sådana företag har och kommer att få betydande problem med att finansiera t.ex. en expansion med lånade medel. Eftersom det inte finns något vedertaget system för redovisning av humankapitalet och de mjuka tillgångarna i övrigt finns det inte heller något enhetligt underlag för kreditbedömare att göra värderingar och analyser av kunskapsföretagens värde.
För nystartade kunskapsintensiva företag medför nuvarande ordning särskilda svårigheter särskilt om man också beaktar gällande bestämmelser om kontrollbalansräkning och tvångslikvidation. Eftersom sådana företag ofta i ett inledningsskede har behov av betydande marknadssatsningar är de likvidationspliktiga i stort sett omgående från det att deras verksamhet har påbörjats.
Frågor som gäller redovisning av humankapital har behandlats av Redovisningskommittén i betänkandet (1996:157) Översyn av redovisningslagstiftningen. Kommittén har därvid inte funnit skäl att förorda några lagändringar.
Centerpartiet anser att Redovisningskommittén inte i tillräcklig utsträckning tagit sig an problemen och analyserat frågeställningarna rörande mjuka tillgångar. Endast fyra sidor i det 556-sidiga slutbetänkandet ägnas åt redovisning av humankapitalet. Att så blivit fallet är förklarligt om man beaktar att kommitténs huvudsakliga arbete gått ut på att föreslå harmoniseringar av den svenska redovisningslagstiftningen med de normer som utvecklats inom EG (dir. 1991:71, 1992:19, 1993:6, 1995:121, 1996:4).
Enligt Centerpartiets mening bör regeringen nu tillkalla en särskild utredning med uppgiften att behandla frågor som gäller redovisning av mjuka tillgångar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild utredning om redovisning av s k mjuka tillgångar.
|
Agne Hansson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |