En ny stiftelselag trädde i kraft den 1 januari 1996. Den nya lagen innebär en betydande modernisering av en i många avseenden tidigare mycket otidsenlig reglering av stiftelsebegreppet. En stiftelse har mycket speciella särdrag genom att den saknar ägare och medlemmar, som övervakar stiftelsens förehavanden och kan ingripa mot den eller de som svarar för förvaltningen av stiftelsen.
Antalet stiftelser i Sverige uppskattas till omkring 50 000. Ett stort antal av dessa stiftelser främjar syften som från samhällets sida kan anses vara av väsentlig betydelse. Stiftelserna förvaltar sammantaget en stor förmögenhetsmassa och många delar årligen ut betydande belopp, främst till stöd för vetenskaplig forskning. Vissa av våra större industrigrupper står ytterst under kontroll av stiftelser. Tillgångarna enbart hos de 2 200 stiftelser som stod under tillsyn hos Länsstyrelsen i Stockholms län vid årsskiftet 1995/96 uppgick till ca 48 miljarder kronor.
Tidigare stod endast stiftelser med allmännyttigt ändamål under tillsyn. Detta innebar att verksamheten i ett mycket stort antal stiftelser var totalt okänd för såväl myndigheter som allmänhet.
Den nya stiftelselagen innebär en skärpning i förhållande till den äldre lagstiftningen. Alla stiftelser skall numera strå under tillsyn. Trots dessa förbättringar kvarstår en rad problem. Ett sådant problem är bristande konkurrensneutralitet. Sålunda driver ett stort antal stiftelser näringsverksamhet av olika slag. Den svenska rättstraditionen innebär att stiftelseformen är kringgärdad med betydligt mindre detaljreglering än andra associationsformer. Särskilt tydligt framgår detta vid en jämförelse av regelsystemet för näringsdrivande stiftelser med t.ex. lagstiftningen om aktiebolag och handelsbolag.
I ett antal rapporter under senare tid har redovisats hur stiftelser i allt större utsträckning används som täckmantlar för ekonomisk brottslighet. Det finns idag konsulter som marknadsför sig mot allmänheten. De säljer stiftelser som man säljer skalbolag.
Missbruket av stiftelseformen tar sig främst tre olika uttryck. För det första fungerar stiftelser inte sällan som slutled för undandragande av pengar vid konkurs. För det andra används stiftelser för att begå olika typer av bedrägerier. För det tredje utnyttjas bristen på insyn i stiftelser.
När en stiftelse registreras behöver de personer som skall företräda stiftelsen inte uppge sina personnummer. Det är därför många gånger svårt att fastställa identiteten på de personer som företräder stiftelsen. Det finns exempel på fall där företrädarna för en stiftelse visat sig vara fiktiga personer, d.v.s. personer som inte existerar i verkligheten. Det förekommer också att stiftelser har samma namn eller firma, men olika organisationsnummer. Risken för förväxlingar är betydande. Stiftelser bildar i vissa sammanhang handelsbolag. Exempel visar sålunda att samtliga bolagsmän i handelsbolag är stiftelser. På så sätt kan reglerna om personligt ansvar för bolagsmän kringgås. Miljonbelopp har betalats ut till de stiftelseägda bolagen. Men skattemyndigheten har inte kunnat utföra någon revision, eftersom adress saknats och företrädarna inte har kunnat identifieras.
De vanligaste formerna av ekonomisk brottslighet i samband med stiftelser är insamlings-, kredit- och momsbedrägerier. Rikskriminalen känner till ett 40-tal stiftelser vars namn uppenbarligen påminner om kända och etablerade stiftelser. Verksamheten påstås t ex hjälpa nödställda barn i tredje världen, men i själva verket hamnar de insamlade pengarna i några privatpersoners fickor.
Det framstår mot denna bakgrund som uppenbart att den nya stiftelselagen är behäftad med så stora brister att en översyn är ytterst påkallad. Under alla förhållanden måste det ställas samma krav på dokumentation och redovisning i en stiftelse som i aktiebolagen. Kraven på registrering måste också skärpas. För att kunna fastslå vem eller vilka som står bakom en stiftelse måste grundare, företrädare och förvaltare registreras med personnummer, och stiftelsen skall dessutom förses med ett organisationsnummer. Förbud för bildande av näringsdrivande stiftelse bör införas för den som ålagts näringsförbud.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av regelverket för stiftelser.
|
Bengt Silfverstrand (s) |
Bo Nilsson (s) |