Den nya stiftelselagen, som trädde i kraft 1 januari 1996, har medfört skärpningar på ett flertal punkter. Dock har hittills bara en knapp femtedel av de 50 000 stiftelser som finns i landet registrerats hos länsstyrelserna. Enbart dessa har tillgångar på ca 75 miljarder kronor, något som ger en antydan om vilken betydande andel av kapitalmarknaden som är involverad i denna verksamhet. Fortfarande är stiftelseformen attraktiv för den som vill förhindra insyn i sin verksamhet och ägna sig åt ekonomisk brottslighet. Staten förlorar också åtskilliga miljoner kronor varje år på uteblivna skatteintäkter.
Kredit- och mervärdesbedrägerier utförs av handelsbolag som bildats av stiftelser. Då finns det inte något personligt ansvar. Insamlingsbedrägerier är inte ovanliga. Stiftelser kan också användas för att undandra egendom från utmätning och konkurs.
Personer med näringsförbud kan bilda stiftelser och bedriva verksamhet. En person som egentligen inte kan få F-skatt kan ändå driva verksamhet i stiftelseform. Det är svårt för myndigheter att kontrollera om en stiftelse är en giltig juridisk person eller ej. Det kan också vara svårt att identifiera den person som företräder stiftelsen då man inte behöver ange personnummer. Fiktiva personer kan förekomma som stiftelseföreträdare.
Stiftelser bildas med mycket allmänna mål och begränsat kapital och kan utgöra täckmantel för ljusskygg verksamhet. Det finns inget krav på att det skall framgå av en enda handling hur stiftelseförordningen skall se ut. Den som företräder en stiftelse kan åberopa olika versioner av stiftelsehandlingarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vad i motionen anförts om behovet av en översyn av stiftelselagen för att förhindra ekonomisk brottslighet.
|
Catarina Rönnung (s) |
Margareta Sandgren (s) |