Jag har i dag varken som politiker eller som kund någon rimlig möjlighet att följa frågan om könsfördelning i bolag i min valkrets, Jönköpings län. Orsaken är följande: Merparten av de svenska företagen drivs i aktiebolagsform och ägs av sina aktieägare. De kan vara fysiska eller juridiska personer var som helst i landet. Den enda bolagsform där man kan knyta ägandet till en enskild person är enskilda bolag. I Jönköpings län är 29 procent av de enskilda bolagen registrerade på kvinnor. Företagen är vidare registrerade på den ort där de har sitt huvudkontor, oavsett var verksamheten bedrivs.
Från SCB:s arbetskraftsundersökning, AKU, kan man få en viss indikation på kvinnligt företagande i Jönköpings län. Undersökningen är dock, vilket bör påpekas, en urvalsundersökning med de brister det kan medföra. Dessutom redovisas medhjälpande familjemedlemmar tillsammans med företagarna. Enligt AKU för 1996 uppgick antalet kvinnliga företagare, inklusive medhjälpande familjemedlemmar, i Jönköpings län till 5 000 av totalt 16 000 i länet, d.v.s. 31 procent. Dock syns inte ens i de företagen könsfördelningen på de ledande posterna.
Utredningen om kvinnor och chefskap avgav i januari 1994 betänkandet Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. I betänkandets inledning framhålls att den enkätundersökning som utredningen genomfört visar på en låg nivå kvinnorepresentation i styrelserum och på ledningsnivå i svenskt näringsliv och att företagna intervjuundersökningar blottar en brist på kunskap om de faktiska orsakerna till detta hos ledande representanter för samma näringsliv. Där framhålls också bl.a. i utredningens slutsats, som också givit utredningen dess namn, att den viktigaste orsaken till att kvinnor har så svårt att nå chefspositioner är mäns föreställningar om kvinnor och chefskap.
Trots att kvinnor förvärvsarbetar i nästan lika hög grad som män är det långt kvar till jämställdheten när det gäller könsfördelningen inom yrken, sektorer och på olika beslutsnivåer. För att kunna följa och driva frågan är det av stor vikt att behovet av information tillgodoses. Ett sätt att kunna följa frågan på riksnivå vore genom kompletterande krav på årsredovisningarna. Syftet med årsredovisningarna är att bolagets intressenter av skilda slag skall kunna få upplysningar som är av betydelse för bedömning av bolagets ekonomiska förhållande och utvecklingsmöjligheter. Det synsättet passar väl in i ambitionen att synliggöra vilka företag som tar till vara sina kvinnliga medarbetares kompetens.
För att få en balanserad utveckling som tar till vara både mäns och kvinnors resurser och värderingar är det nödvändigt att båda könen finns representerade på alla beslutsnivåer i hela samhället. En jämn könsfördelning är såväl en demokrati- och maktfråga som en resurs- och kvalitetsfråga av en sådan dignitet att den måste kunna följas upp politiskt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på redovisning av könsfördelning i bolagens årsredovisningar.
|
Carina Hägg (s) |