Motion till riksdagen
1997/98:L10
av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge


1 Inledning

Vi anser att barnens bästa alltid måste stå i centrum. Det betyder att barnet har rätt till både sin mamma och pappa, därför utgår vi ifrån gemensam vårdnad som grundregel. Men det får inte innebära att det sker mot den ena förälderns vilja. Gemensam vårdnad förutsätter dessutom att föräldrarna kan samarbeta. Risken är stor att barnet får sitta emellan och lida av att den ena föräldern motsätter sig den gemensamma vårdnaden. Risken är att maktkampen som varit mellan föräldrarna fortsätter efter separationen under täckmanteln gemensam vårdnad, där den ena parten fortsätter att underkasta sig den andra.

2 Barnets bästa

Barnets bästa (art. 3) är en övergripande artikel i barnkonventionen. När det gäller särskilt utredda och belagda övergrepp inom familjen, är enligt vår mening gemensam vårdnad utesluten. Skyddsbehovet markeras också i barnkonventionen: skydd mot ”misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns vård”.

Till skillnad från propositionen betonar barnkonventionen föräldrarnas ansvar, inte rätten till barn. Barn behöver också en grundläggande rätts­säker­het.

3 Gemensam vårdnad

I 82 % av skilsmässorna beslutar föräldrarna om gemensam vårdnad. Alltså är föräldrarna överens i mer än fyra fall av fem. Det är i de övriga 18 % som problemen finns. Våld mot kvinnor i nära relationer behandlas i propositionen som undantagsfall, men det förekommer i verkligheten vid var tredje–fjärde skilsmässa. Detta mönster fortsätter även efter separationen. Propositionen har inte nog beaktat dessa övergrepp mot kvinnor och barn.

Vi menar att det därför inte är självklart att gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Att via lagstiftning tvinga på gemensam vårdnad genom på­tryck­ning mot föräldrarna är enligt rättsvetenskap och beteendeforskning för­kastligt. Det man däremot bör eftersträva är att verka positivt för att försöka uppnå gemensam vårdnad. Ett sätt kan vara att ytter­ligare förbättra förut­sättningarna för samarbetssamtal. Eftersom vi anser att gemensam vårdnad ska vara utgångspunkt vid separationer där barn finns med, vill vi att samhället väsentligt ökar sina resurser till föräldrarådgivning, samarbets­samtal, psykologstöd, terapi och utbildning av domare. Vi vill särskilt under­stryka att samtalen bör ske under sekretess, vilket inte framgår tillräckligt tydligt att så skall ske, enligt propositionen.

Vi förordar positivt stöd istället för negativt tvång. Om domstolen dömer till gemensam vårdnad mot någons vilja, kan det få till följd ett radband av onödiga processer i nära anslutning till tvångsdomen. Detta innebär inte bara ett allvarligt psykiskt lidande utan genererar dessutom avsevärda merkost­nader.

4 Forskning

Vi vill även att forskningsresurser avsätts för att fokusera kring varför föräldrar inte kommer överens och hur barnets bästa kan tas tillvara i just de fall där föräldrar är oense. Vi menar de 18 procent som går vidare till domstol. En utvärdering bör göras efter två år för att se om ökat samhälleligt stöd minskar antalet tvister som går vidare till domstol.

5 Verkställighet

I propositionen finns inget uttalat om hur verkställighet skall genomföras. Vi vill betona att vid verkställighet skall barnets bästa särskilt beaktas för att det inte skall fara illa. På vilket sätt skall verkställigheten genomföras? Att använda polishjälp är traumatiskt. Vid verkställighet, t ex när risken finns att barnet förs bort, hålls kvar eller annars far illa, skall alltid barnets bästa komma i främsta rummet. Så är det redan nu – och vi vill i sammanhanget hänvisa till lagändringen från den 1 januari 1997, enligt vilken man skall ta större hänsyn till barnen vid lägre ålder.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå rätten till gemensam vårdnad mot en förälders vilja,

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå rätten till gemensam vårdnad när det förekommer våld, övergrepp och sexuellt utnyttjande inom familjen,

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildning ges till personer inom domstolsväsendet,

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering görs efter två år för att se hur ökat samhälleligt stöd påverkat antalet tvisteärenden till domstol,

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess vid samarbetssamtal,

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verkställighet.

Stockholm den 21 november 1997

Ragnhild Pohanka (mp)

Thomas Julin (mp)

Eva Goës (mp)