Motion till riksdagen
1997/98:Kr7
av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)

med anledning av prop. 1997/98:87 Konstnärernas villkor


I propositionen lägger regeringen fram förslag som avser att förbättra konstnärernas villkor. Förslagen berör olika delar av kulturlivet. Den här motionen behandlar i första hand möjligheterna för konstnärer inom ton- och musik­området, även om vissa av våra principiella ståndpunkter kan gälla för andra delar av kulturlivet.

Vi menar att regeringen alltför ensidigt bygger upp stödåtgärder på bidrag och traditionella statliga insatser. Det är dags att erkänna musikbranschen som en av de snabbast växande näringsgrenarna i Sverige. En näringsgren som dessutom har mycket goda förutsättningar att utveckla framgångsrika exportföretag. Det finns flera exempel både på enskilda artister och grupper som är mycket välkända över hela världen. ABBA och Roxette är namn som sannolikt är mer kända i utlandet för en bred publik än vad de största svenska exportföretagen är. De mest kända har klarat att lansera sig och exportera sin musik av egen kraft. Normalt sett är en musiker en småföretagare, som möter samma problem som många andra personer i motsvarande situation i andra branscher. Det kan gälla höga skatter, byråkrati, krångliga regler etc. Moderata samlingspartiet har i en rad motioner lagt fram förslag till årets riksmöte i syfte att underlätta och förbättra förutsättningarna för företagande i Sverige. Vad gäller den allmänna inriktningen i den delen hänvisar vi till tidigare framlagda förslag.

Musiker är den grupp konstnärer som ökat mest sedan 1970-talet kon­sta­terar regeringen. Detta är säkert riktigt. I en undersökning som nyligen presenterades och som tagits fram på uppdrag av musikbranschen redovisas att den svenska musikexporten drog in minst 1,5 miljarder kronor om året till Sverige under 1994 och 1995. Siffrorna speglar nettointäkterna och innehåller en del osäkerhet av olika skäl. Musik låter sig inte indelas i SCB:s traditionella statistikuppställningar på samma sätt som traditionell till­verkande industri. Utredningen menar att den slutsats som kan dras är att Sveriges ”bytesbalans” är i nivå med de stora musikexportländerna USA och Storbritannien.

I musikbranschen är det oftast nödvändigt att komma ut på export för att kunna komma upp i en försäljningsvolym som blir lönsam. Den svenska hemmamarknaden är för liten. Regeringen säger i propositionen bland annat: ”Vidare bör staten verka för att skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört arbete.” I detta är det lätt att instämma. Av propositionen framgår vidare att regeringen lägger fram förslag inom såväl Kulturdepartementets som Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområden. Vi saknar åtgärder inom Näringsdepartementet, Utbildningsdepartementet och Utrikesdepartementet.

Vi har erfarit att det finns många människor runt om i Sverige som ägnar sig åt musik och som gärna vill kunna försörja sig på sin musik. Musik­branschen har alla förutsättningar att med hjälp av modern teknik kunna bli en bransch som erbjuder riktiga jobb. Ett problem är att det saknas kunskap och kompetens i det led som följer efter att musiken är producerad. Kompositören, musikern, artisterna i det lilla företaget har ofta svårt att få tillgång till nödvändig kompetens för att föra ut sin produktion på marknaden både i Sverige och i utlandet. Staten kan underlätta detta genom att organisera högskoleutbildning för försäljning och marknadsföring av musik­produktion. Det behövs helt enkelt managers med professionell utbildning i ekonomi, marknadsföring och framför allt juridik med särskild inriktning på musikbranschen. Den kommersiella hanteringen av immateriella rättigheter både på musikområdet och andra områden, inte minst inom IT, kräver en helt annan uppmärksamhet än vad som är fallet i dag.

Inom Näringsdepartementets verksamhetsområde bör musikbranschens ställning bli starkare. Det innebär bland annat att regeringen bör ges i uppdrag att utreda vilka speciella förutsättningar som råder inom branschen, samt hur man på bästa sätt kan skapa förutsättningar för att ta tillvara den potential som finns bland alla småföretagare på musikområdet. Inte minst bör Exportrådet ges i uppdrag att tydligare lyfta fram musikföretagen i samband med satsningar som görs utomlands. För många företag skulle det betyda mycket om man kunde medverka i ”Sverigemontrar” i samband med olika mässor runt om i världen. Ett exempel på en satsning som skulle kunna medverka till att sätta Musiksverige på kartan inför omvärlden är en tydlig svensk positionering på MIDEM i Frankrike. MIDEM är världens största årliga möte för folk i musikbranschen. Cirka 11 000–12 000 personer deltar. En kraftsamling på den typen av arrangemang är därför viktig. Här kan säkert Exportrådet och branschen gemensamt medverka till en hög svensk profil.

Personalen vid de svenska beskickningarna i utlandet har i dag ett tydligare uppdrag att underlätta och främja svensk export, än vad som traditionellt varit fallet. Det är på ett sätt naturligt att dessa ansträngningar många gånger inriktar sig på välkända svenska exportföretag. I det läge vi nu befinner oss i gäller det emellertid att på alla sätt ta ledningen i den utveckling som innebär en allt snabbare framväxt av nya branscher. UD:s utlandspersonal bör därför uppmärksammas på att även musikbranschen har ett legitimt krav på att behandlas som andra mera etablerade näringsgrenar, i samband med de exportsatsningar som genomförs.

Vi menar att alla de företag som är verksamma i den snabbväxande musik­industrin måste få en legitimitet, som motsvarar dess faktiska ekonomiska roll i näringslivet. Vi är medvetna om att många utövare av musik i framtiden kommer att vara beroende av stöd från offentliga institutioner. Alla delar av musiklivet har inte samma möjligheter att sälja sin produktion på en öppen marknad.

De förslag vi här för fram innebär emellertid en attitydförändring som leder bort från bidragstänkande och statsstöd, och som skulle öka möjlighe­terna för en lång rad musiker att försörja sig som företagare i musik­branschen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av högskoleutbildning med inriktning på ekonomi, försäljning, marknadsföring och juridik kring musikproduktion,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av förutsättningar för småföretag inom musikbranschen samt Exportrådets roll i att stödja musikbranschen,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Utrikesdepartementets roll för att stödja svensk musikexport.

Stockholm den 19 mars 1998

Carl Fredrik Graf (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Carl Erik Hedlund (m)