Folkbildningen har en viktig funktion för att bevara och stärka demokratin och har alltid stått som förmedlare av bildning och utbildning. I den utbildningssatsning som nu sker gör folkhögskolor och studieförbund en ovärderlig insats.
Det är för tidigt att bedöma om och i vilken omfattning kommunerna har gett uppdrag till folkbildningen inom den kommunala ramen för Kunskapslyftet. Av vad som hittills framgått har dock viljan att utnyttja andra anordnare än den egna komvuxorganisationen varit liten. Till folkhögskolorna har avsatts 10 000 platser inom ramen för Kunskapslyftet, något som bland andra vi kristdemokrater krävt. Vi vill nu upprepa vår ståndpunkt att även studieförbunden borde få sig tilldelat ett bestämt antal platser inom ramen för Kunskapslyftet. Förutom denna miniminivå har sedan kommunerna möjlighet att upphandla ytterligare tjänster från både folkhögskolor och studieförbund. Både på grundskole- och gymnasienivå har folkbildningen som helhet möjlighet att göra värdefulla insatser både när det gäller uppsökande verksamhet och kurser som efterfrågas.
I budgetpropositionen föreslår regeringen liksom föregående år att 40 miljoner av folkbildningsanslaget genom regeringens förmedling skall gå till intresse- och fackliga organisationer för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Regeringen har under 1997 fördelat pengarna på följande sätt: LO 27 403 000, TCO 9 362 000, SACO 1 276 000, LRF 1 723 000, Sveriges fiskares riksförbund 236 000.
Vi anser fortfarande att det inte finns någon anledning att regeringen fördelar dessa medel. Folkbildningsrådet har den överblick och förmåga som krävs för att bäst avgöra var resurserna gör mest nytta. Dessa medel, 40 miljoner kronor, bör därför överföras till Folkbildningsrådet.
Med tanke på de neddragningar som gjorts på folkbildningens område under 90-talet, sammantaget 600 miljoner kronor, och med hänsyn till de omvittnat goda resultat som uppnås inom denna del av utbildningssektorn är det naturligt och önskvärt att en del av de indragna medlen nu återförs. Kristdemokraternas förslag är att ytterligare 60 miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs folkbildningen. Tillsammans med de 40 miljoner kronor som nämnts ovan tillförs alltså ytterligare 100 miljoner kronor att fördelas av Folkbildningsrådet.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit en nedskärning av bidraget till trossamfunden med 1 600 000 kronor för år 1998. Förutom 1 miljon kronor som tidigare aviserats dras alltså ytterligare 600 000 kronor in.
Totalt betjänas 865 000 personer av de fria trossamfunden, inom frikyrkorna 500 000 personer och inom invandrarsamfunden 365 000. Antalet betjänade har ökat de senaste åren. Verksamhetsbidraget har dock inte utvecklats i motsvarande grad. I regeringens proposition framhålls också att anslaget per betjänad person under en treårsperiod har minskat från 78 kr till 62, en minskning med 21 %.
Stödet till trossamfunden är uppdelat i tre delar: verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag
Lokalbidraget kan enligt förordningen täcka upp till 30 % av kostnaderna för renovering och byggnation. 70 % bekostas alltså på annat sätt. En stor del står trossamfunden själva för via insamlade medel. Samtidigt som bidraget ger större möjligheter att underhålla lokaler frigör det också resurser för byggnadsverksamhet vilket genererar arbetstillfällen. En del av de utbetalade medlen återförs dessutom till staten i form av moms och arbetsgivaravgifter. Det är sammantaget väl använda medel för statens del.
Under åren 1992–1994 anvisades av sysselsättningsskäl sammanlagt 80 miljoner kronor extra att användas till renovering av trossamfundens lokaler. Ett antal byggprojekt har genomförts med dessa medel vilket givit god sysselsättningseffekt.
Från 90-talets början har de ordinarie medlen till lokalbidrag samtidigt sänkts från en årlig nivå på ca 13 miljoner kronor till 2,5 miljoner kronor1997. Det har inneburit att Samarbetsnämnden för statsbidrag till vissa trossamfund (SST) endast har kunnat bevilja bidrag till handikappanpassning av lokaler. Fortfarande är en stor del av trossamfundens lokaler inte handikappanpassade. 1993 års samlingslokalutredning redovisade att de fria samfunden har 4 000 kyrkor/synagogor/moskéer och att behoven av handikappanpassning inte kommer att minska under den närmaste 20-årsperioden. Kristdemokraterna anser därför inte att det är motiverat med ytterligare nedskärningar på detta område. Vi anslår 3 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Ett aktivt folkligt deltagande och engagemang behövs för att möta dagens och morgondagens förändrade värld. Idag finns ett stort engagemang på lokal nivå. Nya grupperingar bildas ständigt och nya verksamhetsformer växer fram. Det är en positiv utveckling som behöver uppmuntras och förstärkas. Samtidigt står stora grupper av människor, bland dem många invandrare, ungdomar och äldre människor, utanför samhällsgemenskapen. Ensamheten räknas som en av våra största folksjukdomar.
För den enskilda individen är de lokala och frivilliga engagemangen och sammanhangen av stor betydelse. De baseras ofta på överskådliga gemenskaper som kan bidra till att ge mening i tillvaron. Genom sin stora omfattning är dessa verksamheter en viktig del i en demokratisk uppbyggnad av samhället.
De ideella organisationerna spelar också en viktig roll i opinionsbildningen, som remissinstanser och i den allmänna debatten. Utvecklingen av den ideella sektorn är därför av mycket stor betydelse för övriga delar av samhället.
I årets budget sägs att nya former för medborgarnas inflytande och delaktighet behöver utvecklas och att den ideella sektorn har en avsevärd samhällsekonomisk betydelse. Regeringen berör också vikten av att nya former för medborgarnas inflytande och deltagande i samhället utvecklas. De uttalandena klingar falskt när stödet till utveckling av den ideella sektorn samtidigt avvecklas helt. Sedan regeringsskiftet 1994 har detta bidrag och det utvecklingsarbete det stod för strypts långsamt och avvecklas i årets budget helt. Kristdemokraterna föreslår med hänvisning till det som sagts ovan att anslaget för utveckling av den ideella sektorn återinförs och anslår för detta ändamål 10 miljoner kronor.
På många håll i landet finns redan en omfattande ideell verksamhet som har möjlighet att möta människors behov av gemenskap och engagemang. Där skapas möjligheter till delaktighet för människor som idag står utanför, ökat engagemang för den egna bygdens utveckling samtidigt som nya framväxande folkrörelser och föreningar tas till vara och nya möteplatser skapas. För att ta vara på de erfarenheter som finns och sprida kunskap om den utveckling som pågår har behovet av ett nätverk aktualiserats.
Ett förslag som framförts är att ett centrum för ett sådant nätverk organiseras som en stiftelse och samordnas med Stiftelsen Cesam i Örebro. Denna har tillgång till rådgivare, databas, nationella och internationella kontakter och nätverk när det gäller arbetet med utveckling av den ideella sektorn. Stiftelsen skall vara ett nationellt centrum för lokal demokrati och social utveckling och bör ha till uppgift att arbeta med erfarenhetsinsamling, kunskapsförmedling och rådgivning och att vara till stöd för demokratiutveckling.
Målet med verksamheten är att allt fler människor skall delta i den demokratiska processen i samhället och att öka människors möjlighet till inflytande och insikt över sina rättigheter, skyldigheter och möjlighet att ta sitt ansvar i samhället.
Om Cesam får status som nationellt kompetenscentrum för demokrati och social utveckling behövs ett samhällsstöd. Den nuvarande uppdragsfinansieringen är otillräcklig.Vi föreslår därför att Stiftelen Cesam i Örebro tillförs 1 miljon kronor av de 10 miljoner som anslagits för utveckling av den ideella sektorn.
Våren 1994 ändrades reglerna för bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna. De nya reglerna ger de religiösa barn- och ungdomsorganisationerna, utan betalande medlemmar, dispens från vissa av bidragskraven och de kan därmed erhålla grundbidrag. Dessa organisationer kan dock inte räkna in något medlemsbaserat belopp när bidraget fastställs. Eftersom grundbidraget till betydande del består av en faktor som är baserad på antalet medlemmar innebär detta i praktiken att de religiösa organisationerna fick en betydande försämring jämfört med det tidigare bidragssystemet. Påpekas bör att de aktuella organisationerna tidigare fått räkna de deltagare som är aktiva i deras verksamheter som medlemmar. Detta medges inte nu. Meningen kan väl inte ha varit att ställa dessa organisationer utanför bidragsgivningen därför att de av ideologiska skäl har ett annorlunda medlemsbegrepp än det gängse? Eftersom det handlar om stora summor för dessa organisationer är det nödvändigt att de jämställs med övriga barn- och ungdomsorganisationer och att denna fråga får en snar lösning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ett eget utbildningsanslag inom Kunskapslyftet för studieförbunden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de fria trossamfunden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett anslag till utveckling av ideell verksamhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt institut för lokal demokrati och social utveckling,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för de religiösa ungdomsorganisationernas rätt att erhålla statsbidrag.
|
Fanny Rizell (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
Åke Carnerö (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
1 Yrkande 5 hänvisat till KU.