Idrotten är med sina 2,5 miljoner medlemmar den verksamhet som organiserar flest människor i Sverige. Omkring 500 000 ideellt arbetande ledare är grunden till idrottens utbredning och framgång. Cirka 45 000 lokala idrottsorganisationer – 22 000 idrottsföreningar, varav många flersektionsföreningar, och upp emot 18 000 korpklubbar – utgör basen för idrotten som en stor och livskraftig folkrörelse.
Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka 60 procent av samtliga barn och ungdomar mellan 7 och 20 år engagerade inom den organiserade idrotten. Varje dag året om samlar ideellt arbetande ledare barn och ungdomar till närmare 20 000 aktiviteter runt om i landet. På årsbasis 7 miljoner lokala ungdomsaktiviteter med sammantaget 55 miljoner deltagartillfällen.
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre hälsa. Den aktiva idrotten medverkar bland annat till att ungdomar avhåller sig från för dem själva och samhället skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk. Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och drogfria miljöer. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare, TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll, inriktning och mål.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor och krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det allmänna.
RF beräknar att de 500 000 idrottsledare som arbetar ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa ledare ställer inga krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12–15 miljarder kronor per år.
Den bästa stimulansen sker genom att alla dessa ledare får se konkreta resultat av sitt arbete. När samhället, som skett under de borgerliga regeringsåren, bidrar med lagstiftning som underlättar för föreningslivet att få ökade intäkter från spel- och lotteriverksamhet så är det ett konkret exempel på hur verksamheten i föreningslivet underlättas. Andra exempel från de borgerliga regeringsåren är utjämnande av orättvisor i momssystemet som tidigare drabbat bland annat bowling, golf och simning samt momslättnader för resor och transporter vilket direkt kommer idrotten till godo. Ytterligare ett exempel är bingoskattens avskaffande.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De som drabbas av detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet. För samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i att bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete. Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida utveckling. Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Det direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar idrottsrörelsen får inte vara styrande. Det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse.
Villkoren för idrotten bör emellertid vara sådana att egenfinansieringsgraden blir större. Det minskar bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att agera självständigt.
Möjligheter till egenfinansiering är särskilt viktiga i tider när stöden från det allmänna reduceras eller dras in på alla områden i samhället. Samtidigt som vi moderater understryker vikten av ett fortsatt betydande samhällsstöd till idrotten – markerat inte minst av statsanslagets hantering under den senaste borgerliga regeringsperioden då idrottsfrågorna handlades under moderat ledning – så konstaterar vi att möjligheterna för idrotten att få bättre ekonomi i första hand ligger i att egenfinansieringen kan ökas. Förslagen i denna motion, som i betydande grad också de utgör en fortsättning på och uppföljning av den senaste borgerliga regeringens arbete, syftar därför till att stärka den svenska idrottsrörelsen i första hand genom åtgärder som minskar bidragsberoende och rundgång samt underlättar en ökad egenfinansiering av verksamheten.
Grunden för den borgerliga regeringens åtgärder vad gäller idrottens ställning och idrottens ekonomiska förutsättningar byggde i stor utsträckning på den moderata kommittémotionen "Bättre villkor för idrotten" från januari 1991.
En grundtanke i denna var att stärka idrottens oberoende ställning. Mot den bakgrunden avskaffades regeringens tidigare ombud i riksidrottsstyrelsen. Den detaljstyrning som tidigare präglade budgetpropositionerna övergavs till förmån för en självständig bedömning av prioriteringar inom Riksidrottsförbundet (RF). Ambitionen var vidare att stärka idrottens och övriga ideella organisationers möjlighet till egen finansiering på traditionella och nya områden. Därigenom skulle också det ekonomiska oberoendet kunna öka.
Den borgerliga regeringens arbete inriktades på att genom framför allt förbättringar av möjligheten att utnyttja spelmarknaden stärka de ekonomiska förutsättningarna för ideell verksamhet. I det följande redovisas i punktform några av de åtgärder som genomfördes:
Bingoskatten slopades
Skatteregler som särskilt avsåg idrotten förenklades.
Mervärdesskatten på hotell- och transporttjänster sänktes till 12 procent.
Mervärdesskatten på tillhandahållande av lokaler för idrott slopades.
Spel genom s.k. värdeautomater tilläts. Överskottet skall i sin helhet gå till ideella organisationer.
Lotterilagen reformerades för att förenkla och förbättra reglerna för de ideella organisationernas lotterier.
Tipstjänst skulle överlåtas till de ideella organisationerna med RF som dominerande ägare.
Det är stor skillnad mellan den moderata och socialdemokratiska synen på det ideella arbetet inom olika folkrörelser. Socialdemokraternas politik förefaller betrakta folkrörelser av olika slag som delar av ett näst intill korporativt system. För oss moderater är principen om de ideella organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria ställning lika viktig som kravet på en stor individuell frihet.
Socialdemokraternas syn på hur man vill se idrotten i en beroendeställning till politiken var mycket tydlig i de budgetpropositioner som avlämnades under 80-talet och fram till regeringsskiftet 1991. Detaljrikedomen i de direktiv som följde med det statliga anslaget var betydande.
Dessutom utsåg, som tidigare nämnts, den dåvarande socialdemokratiska regeringen två ombud vars uppgift var att fungera som observatörer i riksidrottsstyrelsen. Som ett led i att öka idrottsrörelsens självständighet upphörde denna ordning under den borgerliga regeringen.
Den borgerliga regeringen gav också idrotten ökad möjlighet att genom egna beslut fördela statens anslag till idrotten. En för oss moderater naturlig följd av synsättet att idrotten skall vara fri och oberoende – och att den har kompetensen att på bästa sätt hantera dessa frågor. Med den socialdemokratiska regering som nu tillträtt är det påtagligt hur klåfingrighet och "pekpinnar" på nytt får styra statens anslag till idrotten.
Samtidigt som anslaget till idrotten nu minskar har man undanröjt den borgerliga regeringens och den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att överlåta Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organistioner. Därmed har åter beroendet av det allmänna ökat samtidigt som anslag på såväl statlig som kommunal nivå skärs ned.
Ämnet idrott och hälsa har en stor betydelse för elevernas harmoniska utveckling såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Genom vistelse i naturen och under friluftsverksamheten skall eleverna få upplevelser, kunskaper och erfarenheter som skall stimulera intresset för friluftsliv, natur och miljöfrågor. För de mindre barnen skall leken ges ett stort utrymme. I undervisningen skall grundläggande färdigheter i olika idrottsgrenar ges med syfte att stimulera till idrottslig verksamhet även utanför skolan. Detta är särskilt viktigt genom att arbetslivet blir alltmer datoriserat och maskiner gör många uppgifter som människan tidigare gjorde med kroppsarbete. I ämnet bör man också ta upp frågor som rör sunda levnadsvanor som en väg till hälsa och välbefinnande.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett stort utrymme i skolan. Eleverna bör stimuleras till att använda utrymmet av sitt eget val för ämnet. Framför allt gäller det den grupp elever som inte har någon hobby med idrottsinriktning på sin fritid. Idrott och hälsa är ett ämnesövergripande ämne. Det går alldeles utmärkt att undervisa i lärarlag genom att exempelvis idrottsläraren, hushållsläraren och biologiläraren med sina olika kunskaper kan ge ämnet dess rätta bredd. Det är viktigt att betydelsen av idrott i skolan slås fast även i ett perspektiv av att det lokala inflytandet över utformningen av undervisningen ökar.
När det gäller gymnasieskolan vill vi peka på de möjligheter som finns för kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om regionala idrottsgymnasier. Det kan man göra genom att använda det lokala tillägget och det individuella valet.
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen. Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen. Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges goda möjligheter till utbildning som står på en solid vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av idrottsrörelsen själv. Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på idrottsrelevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se Idrottshögskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig kunskapsutveckling. Då krävs att undervisningen vilar på aktuell vetenskaplig grund och ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och internationellt. Detta kräver att skolan i likhet med andra idrottshögskolor i Europa har egna fasta forskningsresurser och sedvanlig akademisk examinationsrätt.
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. I vårt land finns i dag 428 föreningar med omkring 70 600 medlemmar. 20 olika idrottsgrenar är idag organiserade med egna mästerskapstävlingar.
Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärar-utbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verksamhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning av intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla idrotten, går till handikappidrotten.
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse. Den skapar förebilder för ungdomar och andra, skapar större intresse för breddidrotten och inspirerar till motionsidrott. Den är ett fritidsintresse för många medborgare. Den kan vara ett led i en marknadsföring av Sverige som i sin tur till och med kan förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många idrotter är det stora svårigheter att finansiera elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det är beklagligt eftersom OS i Sverige skulle kunna ge stora positiva effekter för samhället i stort – inte minst ekonomiskt – och för idrotten. För att stärka kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det skede där en ansökan byggs upp.
Staten bör mot denna bakgrund ställa sig positiv till överläggningar med Riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté om en arbetsgrupp där också företrädare för näringslivet kan delta i syfte att diskutera hur en mera långsiktig satsning på elitidrott och olympiska spel i Sverige kan uppnås.
Den svenska idrotten har på senare år allt mera engagerat sig i internationellt arbete. Att detta sker även fortsättningsvis är av stor betydelse för att det svenska inflytandet skall kunna öka. Det gäller för RF och specialförbunden att utveckla den nödvändiga kompetens som krävs för att hävda svensk idrott i en tid av ökande internationalisering.
Ett betydelsefullt område är utvecklingen inom Europeiska unionen. Riksidrotten och specialförbunden har här en viktig uppgift i att föra ut information om integrationens möjligheter och svårigheter till idrottsrörelsens olika led.
Detta arbete bör enligt vår uppfattning stödjas av regeringen. Under den borgerliga regeringen verkade en arbetsgrupp, EG och idrotten. När Sverige nu blivit medlem i EU är det för idrottens utveckling av stor betydelse att våra intressen i gemenskapen följs upp och bevakas av företrädare såväl för idrotten som för regeringskansliet.
Ett exempel på vikten av att följa utvecklingen och vara beredd att göra insatser är den s.k. ”Bosman-domen”. Slutsatserna i detta utslag tar sin utgångspunkt i idrotten som kommersiell underhållning. Så är det naturligtvis också i många fall. I Sverige och övriga nordiska länder fungerar emellertid idrotten utan de gränser som finns i många andra länder mellan den rent ideella breddidrotten och den helt eller delvis kommersiellt inriktade elitidrotten. Effekterna av ”Bosman-domen” blir därför sannolikt hårdare i länder som Sverige. Det bör enligt vår uppfattning vara regeringens inriktning inom arbetet i EU att få till stånd regler som tar hänsyn till den nordiska strukturen vad gäller idrotten.
Den borgerliga regeringen anslog vid flera tillfällen extra medel till idrottens internationella arbete, bland annat för insatser i Baltikum och de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa. De insatserna bör följas upp.
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda, kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och arbetsgivargifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
Deltagaravgifter och entréavgifter med mera.
Frivilliga bidrag av olika slag.
Lotteriverksamhet, bingospel med mera.
Statliga och kommunala bidrag.
Olika former av sponsring.
Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor. Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar helt eller vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av den allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det kommunala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig ideell verksamhet är lotterier. På detta område har emellertid staten genom sina spelbolag tagit tillvara möjligheterna att bidra till en total expansion av spelmarknaden och ökad andel för de statliga spelen.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrottsrörelsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning som finns mellan Moderater och Socialdemokrater påverkar naturligtvis också inställningen till hur organisationernas verksamhet skall kunna finansieras. Även i dagens sämre ekonomiska klimat föredrar Socialdemokraterna uppenbarligen att organisationerna skall förbli förhållandevis bidragsberoende. Därmed blir de utlämnade åt politiska beslut, särskilt i ekonomiskt besvärliga tider. Det är årets budgetproposition ett beklagligt bevis för.
Den moderata grundsynen är att idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer skall få ett större utrymme och bättre förutsättningar för finansiering genom egen verksamhet.
Spelmarknaden i Sverige omfattar cirka 25 miljarder kronor varje år. Sedan mitten av 1970-talet har de ideella organisationernas andel av marknaden minskat kraftigt. Lotteriutredningen fastslog redan 1979: ”Om de statliga lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills finns det enligt vår mening risk för en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på de ideella spelens bekostnad.” Utvecklingen fortsatte emellertid under 1980-talet genom främst nya spelformer introducerade av såväl Penninglotteriet som Tipstjänst. De senaste åren har denna utveckling i viss mån vänt. Genom Bingolotto tillförs nu idrotten och andra organisationer betydande medel.
En förutsättning för större möjligheter till egenfinansiering inom idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer är att den större delen av den totala spelmarknaden blir tillgänglig. Det var mot denna bakgrund den förra regeringen reformerade lotterilagstiftningen med utgångspunkt i den senaste lotteriutredningens förslag. Reglerna förenklades och en ny spelform – värdeautomater – där överskottet i sin helhet skulle gå till de ideella organisationerna tilläts. Enligt uppgifter har utvecklingen av detta spel varit sämre än avsett. Det har därmed givit sämre avkastning än förväntat. Regeringen bör uppmärksamma frågan och skyndsamt medverka till att målen uppnås.
Den borgerliga regeringen föreslog och riksdagen beslutade våren 1994 om ett överförande av AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Efter regeringsskiftet hösten 1994 stoppades denna process av den nya regeringen.
Det finns två grundläggande skäl för beslutet 1994 om att överföra AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Det första var att förutsättningarna för en ökad andel av spelmarknaden för ideella organisationer skulle förbättras genom att den ökning av Tipstjänsts överskott som sker efter ägandeöverföringen i sin helhet skulle tillfalla de ideella organisationerna.
Det andra skälet var att Tipstjänsts möjligheter att utveckla nya spel för att upprätthålla en bra kompetens inom företaget hade varit starkt begränsade. På grund av debatten om statens successivt ökande andel av spelmarknaden har kritiken mot nya tänkbara spelformer från de statliga spelbolagen varit omfattande. Ett exempel var debatten om Tipstjänsts nya spel – Tipsbingo.
Genom ägandeöverföringen skulle också denna fråga lösas genom att nya spelformer som skulle öka Tipstjänsts andel av spelmarknaden och deras överskott i sin helhet skulle tillfalla ideella organisationer. Därmed skulle också det starka behovet att bibehålla en hög kompetens inom Sverige vad gäller spel tillgodoses.
Utgångspunkten var att överförandet skulle ske på ett sådant sätt att statens nuvarande intäkter från Tipstjänst i princip bibehålles genom en koncessionsavgift. Denna borde bestämmas med en viss rabatt, som finansierades av överskottet från spel med värdeautomater. Av Tipstjänsts överskott bör en viss begränsad andel gå till fördelning bland sådana organisationer som inte genom ett direkt ägande fick del.
Den socialdemokratiska regeringen avbröt arbetet på att finna former för att överföra ägandet av Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organisationer. I stället föreslog man, vilket också den nya riksdagsmajoriteten beslutade, att AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet slås samman. Det första steget är att staten placerar bolagens aktier i ett nybildat moderbolag. Beslutet att bibehålla det statliga ägandet av Tipstjänst skulle enligt regeringen kompenseras genom att ett vinstdelningssystem där det statsägda bolagets vinster delas mellan staten och föreningslivet skall införas.
Reglerna för vinstdelningen kan emellertid ändras genom riksdagsbeslut och ger därför inte alls samma ekonomiska stabilitet som ett ägaröverförande av Tipstjänst skulle medföra. Nu har sammanslagningen genomförts och AB Svenska Spel har bildats. Det innebär emellertid inte att en överföring enligt i princip riksdagsbeslutet 1994 är omöjligt. Det kan ske endera genom en uppdelning av företaget och att ägandet av den del som var Tipstjänst överförs. En annan väg är att bilda en stiftelse som äger AB Svenska Spel och där framtida överskott av de spel som är idrottsrelaterade (utöver de intäkter staten har i dag) går till idrotten. På samma sätt kunde motsvarande överskott av andra spel gå till ideella organisationer i övrigt och till kulturlivet.
Riksdagen bör därför besluta om att i princip fullfölja riksdagsbeslutet från 1994.
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige. Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i föreningarna.
Den borgerliga regeringen slopade under förra mandatperioden den skatt som togs ut på bingospel. I flera avseenden förenklades skattereglerna. Genom de sänkningar av mervärdesskatten på hotell och persontransporter som genomfördes, minskade kostnaderna för resor och inkvartering vid olika former av turneringar och tävlingar.
De kraftiga skattehöjningar på arbete som genomförts av den socialdemokratiska regeringen kommer indirekt att drabba idrotten. Med tanke på de anställda som finns inom den ideella verksamheten kommer de höjda arbetsgivaravgifterna att leda till ökade kostnader. I annat sammanhang föreslår Moderata samlingspartiet att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med 1,5 procentenheter. Därigenom uppkommer inga kostnader för idrotten. Dessutom föreslås ytterligare kraftiga sänkningar av skatten på arbete.
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad, arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas 1997.
Det är viktigt att hålla isär å ena sidan bredd- och ungdomsidrotten och å andra sidan den kvantitativt mycket begränsade elitidrotten. När idrotten äskar medel för sin verksamhet hörs ibland motargument att det finns (för mycket) pengar inom idrotten.
Antalet elitidrottsutövare i Sverige brukar anges vara 7 000. De flesta av dessa idrottsutövare uppbär inte en ersättning som på något sätt är anmärkningsvärd. Snarare är det så att de få idrottsutövare som försörjer sig på sin sport uppbär löner som är relativt låga.
I några få fall inom elitskiktet figurerar stora pengar, vilket gärna förmedlas i massmedierna. Det förhåller sig emellertid så att höga löner, stora förmåner och stora övergångssummor förekommer inom en synnerligen liten del av idrotten. Inom flertalet idrotter får till och med de aktiva i landslaget vara med och betala resor med mera.
Den kommersiellt gångbara elitidrotten finansierar sin egen verksamhet och bidrar dessutom till att finansiera offentlig verksamhet genom inbetalning av skatter, arbetsgivareavgifter, hyror av anläggningar med mera.
I vissa fall har idrottsledare visat dåligt omdöme genom ekonomiska satsningar som saknat täckning med obestånd eller konkurs som följd. Sådan ekonomisk lättsinnighet, för att uppnå idrottsliga framgångar, är till förfång för idrotten.
I sammanhanget bör noteras hur idrotten, såväl på RF- som specialförbundsnivå, antagit normer för att komma till rätta med de problem som finns. Idrottsföreningar som bötfälls eller flyttas ned i seriesystemet är exempel på det. Detta har bland annat lett till minskad skuldsättning och sundare ekonomi inom elitidrottsföreningarna.
För idrottens trovärdighets skull måste frågor som dessa lösas internt inom idrottsrörelsen.
Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig författningstext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens betydelse i skolan,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsforskningen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av medel till handikappidrotten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella förutsättningar,
att riksdagen beslutar att statlig spelverksamhet skall överlåtas till idrotten och ideella organisationer i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av reklamskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elitidrott och olympiska spel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avkastning på automatspel.2
|
Bo Lundgren (m) |
Karl-Gösta Svenson (m) |
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 6 och 9 hänvisade till FiU.
3 Yrkande 7 hänvisat till SkU.