Idrott och motion är ett sätt för nutidens människor att vårda sin kropp. Tidigare rörde vi oss naturligt i det dagliga livet. I dag rör de flesta sig för litet. Kroppen far illa. Många kvinnor drabbas redan i unga år av belastningsskador. En del måste t o m förtidspensioneras. Detta är självfallet tragiskt för den enskilde men det medför också en belastning för samhället. Förslitningsskador är mycket vanliga t ex hos kvinnor anställda inom vård- och omsorgsyrken.
Det europeiska institutet för kvinnors hälsa redovisar att var fjärde kvinna i Europa är över 60 år år 2010. I den åldern debuterar också krämpor i form av hjärt- och kärlsjukdomar. Sjukdomar måste förebyggas redan i unga år. Idrott och motion är en del i det förebyggande arbetet.
Samhällets resurser fördelas mycket ojämnt mellan flick- och pojkidrotter. Det har vi länge kunnat konstatera. Det framgår också tydligt i utredningen ”Fritid i förändring”. Idrottsutövandet är viktigt för det uppväxande släktet. Dessvärre har detta minskat både på fritiden och genom skolans ändrade timplaner. Detta är oroande.
Pojkar i åldern 7–15 år är betydligt oftare medlemmar i idrottsföreningar än flickor, visar statistik från SCB. Skälen är svårtolkade. Ett är säkerligen att tävlingsmomentet inte är lika viktigt för flickor. Ju äldre ungdomarna blir, desto större blir skillnaderna. Flickors intresse för idrott i föreningsregi avtar med stigande ålder. Många fortsätter dock att motionera i ”Friskis och svettis” eller i ”work-out”-aktiviteter.
Kvinnors hälsa har försämrats under senare år. Den utvecklingen måste brytas, bl a måste förutsättningarna för motions- och idrottsutövning för flickor/kvinnor förbättras.
Det finns inget centrum för motionsidrott i vårt land, där forskning kan bedrivas. För elitidrotten finns många. Ledare och utövare får skaffa sig kunskaper genom eget intresse och genom att ta del av andras erfarenheter. Det finns inte möjlighet till tester och vetenskapliga studier på motionsidrottens område.
Motionsidrotten gynnar folkhälsan och behöver få en högre status. Ett utbildnings- och forskningscentrum för motionsidrott skulle även bidra till att ge kvinnors motionsidrott ökad legitimitet.
Ett utbildnings- och forskningscentrum för motionsidrotten bör inrättas i Sverige. Därmed skulle folkhälsan förbättras och samhällets höga utgifter för vård skulle på sikt kunna minska.
Det samhällsekonomiska perspektivet på kopplingen mellan motion och sjukvårdskostnader har ingen egentlig forskningsförankring. Därför krävs tvärvetenskaplig forskning. I det arbetet måste vården och det förebyggande arbetet relateras till kvinnors livscykel. Helhetssynen på kvinnans livssituation måste beaktas. Stressen som många kvinnor lider av beror på det dubbla ansvaret för familj, hem och yrkesliv. För att få fram fakta som kan leda till förändringar inom yrkeslivet och i levnadsför-hållandena behövs mer forskning kring sambandet mellan motion och hälsa och dess ekonomiska konsekvenser ur ett kvinno- och samhällsperspektiv.
Det är kommunerna som fördelar resurserna inom fritidsområdet. Erfarenheterna visar tyvärr att denna fördelning sker orättvist. Sporter som utövas av pojkar och män erhåller oftast mycket större bidrag än de sporter som utövas av flickor och kvinnor.
Av barns och ungdomars motions- och idrottsutövning sker 75 % i idrottsanläggningar, medan hemmet, skolan och lekplatsen svarar för endast 10 %. Ca 70 % av kostnaderna för idrott och föreningsliv går till idrottsanläggningarna. Bland flickorna t ex är ridning en vanlig sport. Då många, t o m de stora kommunerna saknar kommunala ridhus får flickorna stå för kostnaderna själva. Då flickor/kvinnor inte har samma möjligheter att utnyttja dessa dyra anläggningar för sin motionsutövning måste resursfördelningen ses över.
Många av kommunerna måste minska sina utgifter vilket ofta sker genom nedskärningar inom idrottsområdet. Vi anser att det är mycket viktigt att man har kunskap om vad kommunernas medborgare vill använda sin fritid till och vilka konsekvenser nedskärningar får ur jämställdshetssynpunkt.
Med tanke på de framtida konsekvenserna av för lite motion föreslår vi att en könsfördelad statistik tas fram för att belysa fördelningen av medel inom idrottsområdet. De vunna kunskaperna måste sedan leda till att resursfördelningen inom idrotten blir mera jämställd.
Spontanidrotten bör ägnas mer uppmärksamhet. Den har många fördelar då den uppmuntrar barn och ungdomar att skapa egna regler, egna aktiviteter, organisera och iordningställa själva utifrån en gemenskap och utan prestationskrav. Där platsar alla.
Spontanidrotten danar ungdomar i moral och normbildning, något alla har nytta av. I och med att spontanidrottens möjligheter har minskat på bekostnad av de stora anläggningarna går vi miste om värden som demokratisk fostran. Pojkarna utvecklas vidare då de fortsätter i föreningslivet och i de etablerade idrotterna. Pojkarna ges därigenom även möjlighet att tränas in i styrelsejobb och ledarskap, något som flickorna/kvinnorna skulle behöva i lika stor utsträckning då de är underrepresenterade i styrelser och på chefsbefattningar i yrkeslivet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att vi har en jämställd och rättvis fördelning inom idrottsområdet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildnings- och forskningscentrum för motionsidrotten,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring sambandet mellan motion och hälsa och dess konsekvenser ur ett kvinno- och samhällsperspektiv,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall tas fram statistik om hur fördelningen och jämställdheten ser ut i dag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spontanidrottens betydelse för demokratifostran och jämställdhetsarbete.
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till UbU.