Den proposition regeringen nu lägger fram är ett mycket efterlängtat nationellt program som kan få central betydelse i svensk kulturpolitik. Det är, som regeringen skriver, en inledning till en långsiktig process för förbättrad kvalitet i den byggda miljön. Miljöpartiet vill uppmärksamma detta och påminna om vårt ansvar att ständigt våga förbättra våra redan befintliga miljöer.
Regeringen lyfter i sitt förslag fram uttalanden om att Sverige ska bli världsledande inom arkitektur, formgivning och design. Detta är inte svårt att ställa sig bakom, det gör vi med glädje. Dessa satsningar är bra för vårt land och alla människor som lever i det. Ett ökat kvalitetstänkande kommer att leda till fördjupade diskussioner om skönhet och estetiska värden, och Miljöpartiets förhoppning är att detta ska få frodas på alla nivåer i vårt samhälle: att estetik ska få bli en viktig och påverkbar fråga för alla invånare runtom i landet, och att ett helhetstänkande med respekt för våra redan befintliga miljöer inte ska utesluta ett nyskapande.
Det är ju faktiskt så att nästan allt i vår omgivning är skapat av någon!
Det är ju också så att vi som boende har behov av att få vara med i skapandet av vår vardagsmiljö, och det är Miljöpartiets förhoppning att kvaliteten ska höjas inte bara på skapandet av miljöer utan även på möjligheten för invånare att vara delaktiga på ett tidigt stadium i alla byggnads- och anläggningsprocesser.
Med detta handlingsprogram ser Miljöpartiet de gröna goda möjligheter till en utveckling av kvalitetstänkandet i processens alla led; planering, upphandling, projektering, byggande och förvaltning av våra befintliga byggnationer och anlagda miljöer. Det ekologiska perspektivet och det konstnärliga inslaget ska finnas med och genomsyra hela processen. Vi kommer i motionen att ytterligare förtydliga våra ställningstaganden och ge förslag på förstärkningar där vi anser att regeringen kunde ha visat på mer aktiva åtgärder, bl.a. inom området statlig förebildlighet och invånares delaktighet.
Regeringen har i sin proposition föreslagit en förstärkning av plan- och bygglagen med att estetik och kvalitet inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska intressen. Detta klarläggande är viktigt inte bara för arkitekter och ingenjörer utan även för dem som ska ansvara för upphandling av byggnationer av olika slag. Hur når denna kunskap ut till de enskilda politikerna ute i kommunerna? Hur kan staten agera förebild i detta sammanhang? Och hur klarar staten av att tillämpa lagen om offentlig upphandling?
Miljöpartiet vill betona vikten av att dessa frågor får en grundlig behandling eftersom de är en av grunderna för att lagen i sin föreslagna lydelse verkligen ska få någon genomslagskraft. Det är genom kunskap och kompetens frågorna ska drivas, och i detta syfte bör man säkerställa att beslutsfattare och politiker nås av kompetenshöjande insatser när det gäller beställarrollen.
Det är oerhört viktigt att här påpeka att ekologisk kunskap och tänkande ska gå hand i hand med det estetiska.
Därför vill vi ta fasta på vad Riksdagens revisorer föreslog efter genomgång av statliga upphandlingsfrågor: ansvaret för upphandling bör centraliseras för att samla och utveckla kompetens inom området. Miljöpartiet vill föreslå att staten, inom sitt kompetensområde, tar ett helhetsansvar vid upphandling för att säkerställa estetiska och andra kvaliteter. Detta för att staten tillfredsställande ska kunna leva upp till regeringens förslag att offentligt understött byggande, inredande och upphandlande på ett föredömligt sätt ska behandla kvalitetsfrågor.
Ska staten och dess myndigheter kunna leva upp till sitt ansvar och agera den förebild man sätter sina förhoppningar till är det också av yttersta vikt att ansvar även tas för att utveckla den yrkeskompetens som krävs. Tillgänglig statistik visar oss att medelåldern bland statligt anställda arkitekter är 50 år. Detta faktum måste påverka planering för kompetensförsörjning då målen för statens arbete med arkitektur, formgivning och design fastställs så att även yngre kommer in. Det måste planeras för tillförsel av ny yrkeskompetens om denna ska kunna agera förebildligt. Då denna förvärvas i det praktiska arbetet tillsammans med yrkesverksamma vill Miljöpartiet se ett program för de studerande vid landets arkitekt- och ingenjörsutbildningar där en period av praktik är självklar.
De statliga myndigheter och andra offentliga organ som skulle kunna erbjuda dylika praktikplatser bör även ägna en särskild omsorg åt nyrekryteringen av nyutbildade personer inom områdena arkitektur, formgivning, design och konst som ett led i strävan att långsiktigt säkerställa försörjningen av yrkeskompetens.
Regeringen gör en bedömning att den pågående utvärderingen av arkitektutbildningen bör ge en grund till förbättringar av grundutbildning, forskarutbildning och forskning inom arkitektur och samhällsplanering. Den arbetsgrupp som arbetat med förslaget anför att en vanlig synpunkt från sektorn är att arkitekten bör ha helhetsansvaret för byggprocessens skeden och att man på detta sätt ska uppnå ett slutresultat med hög kvalitet. Miljöpartiet instämmer och tillägger att arkitekternas ställning bör stärkas och att grundutbildningen bör använda ett konsekvent förekommande helhetsperspektiv. Människan lever i ett dialektiskt förhållande till sin miljö, och vi vill framhålla att kunskap om mänskliga funktioner och behov måste tillföras under högskoleutbildningen. Vid en jämförelse mellan olika universitets- och högskoleutbildningar kan vi konstatera att de människovårdande långa utbildningarna till psykolog samt socionom kräver en praktikperiod på två respektive en termin.
Det är oerhört viktigt att de människor som planerar den miljö andra ska bo och arbeta i har goda kunskaper om människans psyke och livsutveckling. Social medvetenhet och insikt om människors behov av en god livsmiljö och vilja att vara med och påverka denna är dessutom fundamentala för att som yrkesverksam kunna ta till sig invånarnas önskemål om förändringar.
I propositionen tar regeringen upp frågan om delaktighet i plan- och byggprocessen. Miljöpartiet vill trycka ytterligare på denna punkt som är ett av våra fundament i demokratin.
Vi har alltid förespråkat ett byggande på de boendes villkor och pekat på sambandet mellan konfrontationer vid samhällsbyggen och bristande respekt för de boendes önskemål. De boende mot byggherrarna i stället för samarbete.
Med regeringens text finner vi stöd för ett förstärkt samarbete mellan arkitekt och de boende. Vi ser att det till syvende och sist alltid är de boende som har den mesta kunskapen om hur området upplevs och hur en förändring i form av ny- eller ombyggnation ökar områdets kvalitet. De boende är brukarna av miljön, och vi anser det vara av yttersta vikt att arkitekter har kompetens och incitament att samarbeta med brukarna, även då det bara handlar om en ombyggnation av mindre mått. Miljöpartiet anser att brukarnas kunskap bör tas på allvar och vi förespråkar därför också att man vid större infrastrukturförändringar bör kunna använda sig av lokala folkomröstningar.
Regeringen talar om behovet av att uppmuntra landets kommuner att stärka kvalitetsaspekter och miljökvaliteter i den byggda miljön. För en bättre livskvalitet, vill Miljöpartiet gärna tillägga. Statens konstråd är en stor och stark del i detta arbete och vi ser det som lämpligt att ett samarbete utvecklas mellan konstrådet och Arkitekturmuseet, Stadsmiljörådet och Föreningen Svensk Form samt kommande nybildade Stadsmiljöråd. Detta är viktigt för att stärka möjligheten till ett helhetsperspektiv. Dock är det oerhört viktigt att vi med ett helhetsperspektiv och strävan efter sammanhang i det offentliga rummet inte ser en konflikt till nyskapande och mer genomgripande förändringar! Val av material kan hjälpa till att synliggöra naturlänkarna och det miljövänliga. Öppna synfältet från bostäder, gårdar, torg och gaturum mot omgivande natur för att få en atmosfär som stämmer med det vidgade ekologiska perspektivet. Den sociala karaktären i ett område ska återspegla människors samvaro och gemenskap.
Statens konstråds huvuduppgift att arbeta för att konsten blir ett naturligt inslag i den gemensamma miljön är en väg att komma närmare detta mål. Miljöpartiet vill här framhålla målet att minst 1 % av den totala investeringskostnaden vid ny- och ombyggnationer av alla sorter, dvs även vid väg-, bro- eller järnvägsbyggen, ska användas till konstnärlig estetisk utsmyckning. Givetvis ska en försköning även gälla befintliga vägar, broar och järnvägar.
Regeringen bedömer att mottagare av statligt ekonomiskt stöd bör vara väl informerade om hur stödet kan användas för att främja hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design. Miljöpartiet vill betona vikten av samarbete mellan ingenjörskonst, teknisk produktutveckling med estetisk produktdesign och hög ekologisk profil (exempelvis resurssnålhet).
Lagtexten förtydligas så att det framgår att byggnader ska ges en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande. Dock trycker flera remissinstanser på att bestämmelserna inte ger ett tillräckligt stöd för att hävda estetiska värden vid prövningen av ansökningar om bygglov. Vi anser det viktigt att lyfta denna fråga för att fortsätta diskussionen härvidlag. Vi vill här betona det kulturgeografiska perspektivet. En byggnad är aldrig en isolerad företeelse utan har en funktion. Ett bostadshus ska ge möjlighet till avskildhet och samvaro, barnens lek, närhet till butiker, tillgång till grönområden, tillgång till sol och ljus, skydd mot buller, skydd mot bilism och integreras i helheten.
När det gäller samverkan inom de områden regeringen tar upp vill vi i Miljöpartiet ge vårt stöd. Men vi vill trycka på vikten av att se det som en demokratifråga att människor kan tolka sin totala miljö för att kunna delta i debatten om denna och för att kunna påverka dess utformning.
Miljöpartiet anser att forskaren och folkbildaren bör söka föra ut debatten i boendemiljöerna! Det är oerhört viktigt att lyfta de boendes kompetens av sin miljö och söka vägar för en kommunikation som leder både till delaktighet och nytändande forskning.
I detta sammanhang är det viktigt att se hur de arkitekttävlingar som är praxis vid större ny- och ombyggnationer påverkar kommunikationen och möjligheten till samverkan. Dessa förslag presenteras i sin fullständighet och är oftast väldigt lite förhandlingsbara, särskilt för dem som berörs mest, brukarna.
Miljöpartiet vill påminna om ansvaret för utbildning och kunskapsspridning inom området då staten blir byggherre. För att säkra delaktighet och kunskaper vid t.ex. en ombyggnation av en arbetsplats bör de fackliga företrädarna få en utbildning.
Regeringen föreslår i sin proposition vikten av att forskning inom byggsektorn förstärks. Detta går inte ihop med den neddragning som finns föreslagen för Byggforskningsrådet. Frågan måste behandlas tillsammans med övrig forskning och tillsammans med Arkitekturmuseet. Miljöpartiet anser att detta bör inlemmas i den forskningspolitiska utredningen som förväntas bli klar hösten 1998.
Regeringen tar upp vikten av att kunskap om och förståelse för god kvalitet inom arkitektur, formgivning och design bör öka hos det stora flertalet medborgare. Förskola och skola utgör givetvis en stor del av denna bildningsplattform. Miljöpartiet vill i sammanhanget peka på bl.a. den pedagogiska modell som idag används inom Waldorfskolan, som genom sitt sätt att se människan som både kännande och tänkande/planerande väl motsvarar regeringens sökande efter former att hitta gränsöverskridande undervisning. Där även färg och form i den rumsliga miljön tillmäts högt pedagogiskt värde. Det är viktigt att se på det som finns och fungerar i sökandet efter nya former.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ekologiska perspektivet och det konstnärliga inslaget skall finnas med och genomsyra hela processen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten, inom sitt kompetensområde, tar ett helhetsansvar vid upphandling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att praktikplatser säkerställs för studerande vid landets arkitektur- och ingenjörsutbildningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskild omsorg om praktikplatser läggs ner vid nyrekrytering av nyutbildade inom arkitektur, formgivning, design och konst,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunskap om människans sociala behov tillmäts ökad betydelse i den framtida arkitektur- och samhällsplanerarutbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmuntra till folkomröstning vid större infrastrukturförändring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst 1 % av investeringskostnaden avsätts för konstnärlig och estetisk utsmyckning vid all ny- och ombyggnation, dvs. även vid ny- och ombyggnation av vägar, järnvägar och broar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskare och folkbildare hjälper till att föra debatt och hitta samverkansformer vid utveckling av boendemiljö,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjlighet till delaktighet skall beaktas vid arkitekturtävlingar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fackliga företrädare ges möjlighet till utbildning inom estetik, arkitektur och formgivning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det befintliga Byggforskningsrådet inte minskas under tiden den forskningspolitiska utredningen pågår, utan att frågan om Byggforskningsrådet inlemmas i utredningsarbetet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att val av material tillmäts stor betydelse vid ny- och ombyggnation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att befintliga pedagogiska skolmodeller tas till vara vid sökandet efter nya pedagogiska former,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att formkunskap ges en större tyngd i grundskolan.
|
Ewa Larsson (mp) |
|
|
Per Lager (mp) |
Barbro Johansson (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Ragnhild Pohanka (mp) |