”Konstens uppgift ...är att förklara för konstnären själv och för omgivningen vad människan lever för, vad hennes tillvaro har för mening. Att försöka förklara för människor varför de hamnat på denna planet; och om inte förklara, så åtminstone ställa frågan.” Andrej Tarkovski
Vårt samhälle kännetecknas av uppdelning och splittring. Varje sektor ansvarar för en liten del. Det som saknas är helhetssynen på människan och hennes behov av mening, sammanhang och struktur. Det är just detta som kulturen har möjlighet att bidra med. Därför är kultur en viktig grund för all utveckling. Kulturen omformas och utvecklas också själv, varje tid har sina kulturyttringar. Kultur är både historia och samtid. Målet för statens kulturpolitik måste vara att närma kulturen och människorna till varandra så att kulturen får möjlighet att bidra till en positiv utveckling både för den enskilde och samhället.
Vi kristdemokrater menar alltså att kulturen ska präglas av en helhetssyn på människan. Den innehåller såväl en individuell som en social dimension, såväl en materiell som en andlig dimension. Kulturen bidrar till att ge oss en fördjupad syn på tillvaron och hjälper oss att växa som människor. Kulturyttringar kan också tillfredsställa människans gemenskapsbehov. Friheten att växa i gemenskap med andra är grundläggande för en kristdemokratisk kultursyn.
Vi anser att ett mångsidigt kulturliv och en ömsesidig förståelse för varandras olika kulturer och kulturyttringar är en viktig förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle. Grunden för förståelse för andra är att den egna identiteten är stark. Det är därför oerhört angeläget att kulturen finns där människorna finns och ger möjligheter till självinsikt och personlighetsutveckling.
De kulturpolitiska målen skall bland annat vara att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda sig av den. Att verka för allas möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande, förhindra negativa verkningar av kommersialismen, främja mångfald och konstnärlig förnyelse och kvalitet, bevara och bruka kulturarvet samt främja det internationella kulturutbytet och möten mellan olika kulturer inom landet.
Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att göra kulturen tillgänglig för alla och att främja ett aktivt deltagande i kulturlivet. Men för att göra detta möjligt måste man vara medveten om människors skilda kulturvanor. Dessa vanor är beroende av många faktorer, bland annat traditioner, bostadsort och ålder. Att föra ut kulturen i hela landet och ge regionerna större möjligheter till deltagande är helt nödvändigt, men också att väcka intresse hos grupper av människor som av tradition inte deltar i vissa delar av kulturlivet.
Kommunernas stöd till kulturverksamheten är även i framtiden grundläggande för de offentliga kulturinsatserna. Det mesta som sker inom kulturlivet har lokal förankring och finansiering. På de platser i landet där kommunen inte har möjlighet att ge stöd bör regionen ta ansvar. Det är naturligt att koncentrationen av kulturengagemang är stor i de större städerna. Detta bör dock inte hindra samarbete och kommunikation med den övriga regionen.
Liksom tidigare vill vi understryka barns och ungas behov av kultur för sin utveckling. Barn måste under sin uppväxt få ta del av och delta i olika former av kultur. Barn uttrycker sig på många sätt, man kan säga att barn har många språk. Att tala, rita, sjunga och spela är några av uttryckssätten. Kulturen kan bidra till att utveckla dem. Hemmet ger viktiga förutsättningar, men också skola och massmedier har viktiga roller att spela för barns kulturupplevelser. Familjens betydelse i sammanhanget får inte förringas. Vi vill forma en politik som ger föräldrarna tid för samvaro med sina barn. Föräldrar och äldre syskon kan till exempel läsa mycket för de mindre barnen. Språket utvecklas på det sättet och sagorna sätter fart på barnens fantasi. Om resurser styrs till barns och ungas kulturutbud kan kulturintresset väckas och utvecklas. Tidiga kulturupplevelser kan väcka intressen man bär med sig som en god barlast i livet. Samhällets insatser för kultur till barn har ökat under senare år, men mer kan och bör göras.
Vi är idag väl medvetna om barns fysiska behov, men våra barn påverkas inte bara av materiell standard. Om vi i vuxenvärlden avstår från att skydda, förklara och ge positiva förebilder fylls våra barns sinnen av oro, otrygghet och det som förbereder våld. Vi vuxna måste bli medvetna om att det i informationssamhället krävs mer av det som skulle kunna kallas en inre miljövård.
TV har stora möjligheter att till barn förmedla olika former av kultur. Sveriges Television har därför ett stort ansvar i detta sammanhang. Det är angeläget att de program som visas, framförallt program för barn, har en god kvalitet och ett genomtänkt pedagogiskt mål. TV-programmen påverkar barnen i hög grad och därför bör våld av alla slag begränsas i barnprogrammen.
Våren 1996 presenterades den första stora vetenskapliga undersökningen av våldet i svensk TV. Det uppmätta våldet omfattade endast tydligt avgränsade våldsamma sekvenser som innehöll fysiskt och uppenbart våld. Undersökningen konstaterade bland annat att det under en vecka sändes inte mindre än 1924 våldsinslag.
Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till aggressioner. Mediavåldet ger upphov till rädsla hos barn och ungdomar men kan också innebära en tillvänjning vid själva våldet. Man tycker att vissa typer av våld är mindre skrämmande om man ser det gång på gång.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållningsvåldet i media.
Respekten för människovärdet är grunden för ett gott samhälle. Demokratin undergrävs om inte människovärdet är en levande del i människors tänkande och handlande. Människovärdet som demokratins stöttepelare hotas ständigt. Därför är det viktigt att skapa sådana relationer, normer och regler som minimerar riskerna för kränkningar av människovärdet. Information i skolorna är viktig för att förhindra det våld som genereras av underhållningsvåldet. Det är också viktigt att program med våldsinslag inte visas de tider man kan förvänta sig att barn ser på TV. Varken direkt före eller efter barnprogram bör våldsinslag få förekomma. För att få ännu mera kännedom om effekterna av mediavåldet är allsidig forskning nödvändig.
I de rapporter som Sveriges Television skall ge årligen till regeringen angående hur public service-uppdraget uppfyllts bör utvecklingen av program som innehåller våldsinslag följas särskilt noga.
För kulturell frihet och utveckling krävs vissa basstrukturer. Precis som staten har ett grundläggande ansvar för järnvägsnätet bör staten ta ett grundläggande ansvar för det kulturella stamnätet, en kulturell infrastruktur bör finnas. Förutom nationalinstitutionerna ska denna innefatta regionala stödjepunkter. Dessa behöver inte nödvändigtvis erbjuda ett brett kulturutbud eller representera breda kulturella centra. De kan representeras av en enskild institution som visat god kvalitet ur ett nationellt såväl som ett internationellt perspektiv.
Det statliga stödet varierar mellan olika kulturområden. Inom vissa områden ges stödet för att hålla god kvalité och ge ökad mångfald, inom andra för att ge större delaktighet, och bidra till bildning och utbildning. Det kan också vara ett nationellt ansvarstagande för kulturmiljöer, byggnadsminnen och arkeologiska föremål. När det gäller individer och grupper anser vi att det offentliga stödet bör prioritera kultur för barn och ungdomar. Vi kristdemokrater anser också att utgångspunkten för det statliga stödet är att det ska vara stödjande, inte styrande.
Kulturell frihet, mångfald och vidareutveckling skall främjas genom att kulturskaparna får goda arbets-och ekonomiska villkor. Det anser regeringen är ett mål som skall prioriteras även under kommande år. Tyvärr har nog inte de utövande konstnärerna känt av den prioriteringen hittills. Konstnärers kunnande behövs och behöver tas i anspråk i hela samhällslivet. Människor behöver konst i alla möjliga sammanhang. Inte bara kommunalhuset ska vara smyckat. Daghem, skolor, sjukhus, bibliotek, parker och torg är några exempel på platser där konst kan smycka och glädja. Samhället stöder samtidigt konstnärerna genom inköp av konst till sådana offentliga byggnader. Varje kommun bör ha en plan för den konstnärliga utsmyckningen. Vi kristdemokrater anser att det är önskvärt att stödet till enskilda konstnärer i större utsträckning knyts till särskilda projekt eller bestämda konstnärliga uppdrag.
Det tryckta ordet ger kunskap, skapar förståelse och påverkar på många olika sätt. Oavsett var man befinner sig kan man med litteraturens hjälp stiga in i en helt ny värld. Litteraturen är historiens och nutidens pelare. Den speglar människans behov av att uttrycka sig, att samtala, att utbyta tankar. Andra människors insikter och erfarenheter blir tillgängliga i litteraturen. Genom det tryckta ordet får vi möjlighet att förstå vilka tankar och idéer som påverkat och skapat det samhälle vi lever i. Det tryckta ordet har stor betydelse för opinionsbildning och folkbildning. Boken intar en särställning i kulturverksamheten.
De flesta av oss minns de böcker vi läste som barn. Högläsningen före sängdags är en högtidsstund i många familjer och borde vara det i många fler. Böckernas betydelse för barn kan inte nog betonas. Böcker inspirerar och utvecklar. Att läsa och lyssna är det bästa sättet att få ett rikt språk och därigenom också en möjlighet att kunna uttrycka sina tankar och kommunicera med andra. Idag lever många barnfamiljer under stark ekonomisk press. De kan inte proritera inköp av barnböcker, andra utgifter måste gå före. Det är vanligt att en barnbok kostar omkring 150 kronor. Att låna böcker är ett bra alternativ, men det är värdefullt att också få äga en bok. Inte minst för att kunna återvända till den. Barn älskar att höra samma berättelse gång på gång.
Många länder har ingen eller låg mervärdesskatt på böcker. I Sverige är nivån 25 %, vilket måste anses vara mycket högt. Vi kristdemokrater anser att all litteratur bör vara befriad från mervärdesskatt. Bokförsäljningen har sjunkit kraftigt under senare år och en sänkt mervärdesskatt skulle få stor betydelse. I nuvarande ekonomiska situation ter detta sig svårt att genomföra generellt.Under 1995 fick staten in 669 miljoner kronor i momsintäkter från böcker. Därav var statens intäkter från barnböcker cirka 70 miljoner kronor.
Enligt Förläggarföreningens statistik har försäljningen av barnböcker mätt i värde minskat under de senaste 4–5 åren. Budgetåret 1991/1992 såldes barnböcker för 211 miljoner kronor medan försäljningen bara uppgick till 179 miljoner kronor år 1995, en minskning på 15 % på fyra år.
Om man ser till antalet sålda volymer gällande ny utgivning så har antalet minskat från 4 123 000 böcker budgetåret 1991/1992 till 3 288 000 böcker år 1996 vilket är en minskning på 20 % på fem år.
Vi kristdemokrater föreslår som en början att barnböcker undantas från moms. Det är i linje med den prioritering som det råder stor enighet om, nämligen att i större utsträckning än tidigare satsa på kultur för barn. Vi anslår 60 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
På sikt bör all litteratur undantas från mervärdesskatt. Det hade varit önskvärt att direktiven för den utredning som i dagarna färdigställs om böcker och förlag också hade omfattat en översyn av mervärdesskatten på böcker. Vi föreslår att en ny utredning får till uppgift att göra en översyn av denna fråga varefter regeringen bör återkomma till riksdagen.
Biblioteken har en viktig uppgift när det gäller att nå ut till alla, inte minst barn och ungdomar. Bibliotekens utlåning sker också i mycket hög grad till denna grupp. Antalet utlånade barnböcker har ökat, ändå har antalet barn som har daglig kontakt med böcker minskat. Cirka en tredjedel av alla lån görs av barn och ungdomar. På några ställen i landet gör bibliotekarien hembesök. Små barn får i hemmamiljö möjlighet att stifta bekantskap med vad som finns på ett bibliotek. Försöket har fallit mycket bra ut. Böckerna blir en naturlig del av vardagen. Bibliotekens utåtriktade verksamhet till hem, förskolor och skolor bör stödjas. Ett gott samarbete med förskola och skola behövs för att skapa positiva läsvanor. Särskilt viktigt är att uppmärksamhet ges åt läshandikappade barn och invandrarbarn för att främja deras språkutveckling. Vi anser att de medel regeringen föreslår till läsfrämjande verksamhet via kulturrådet i stället bör gå till bibliotekens verksamhet ute på fältet. Den kompetens bibliotekarierna har är oerhört värdefull och bör utnyttjas i detta sammanhang.
Under senare år har inresset för teater beklagligtvis minskat. Statens insatser skall syfta till att tillgängligheten förbättras, att teaterutbudet blir allsidigt och håller god kvalitet, att barn och ungdomar får tillgång till teater av hög kvalitet, att den regionala teatern utvecklas och att nationalscenernas ställning stärks. Detta kan förhoppningsvis leda till att efterfrågan ökar.
Att barn tidigt får komma i kontakt med teater och lära sig uppskatta denna kulturform anser vi är av avgörande betydelse för en positiv utveckling för teatern i framtiden.
Teatern är en konstform som ger stora möjligheter till inlevelse och identifikation.
Teaterverksamhet i skolorna för att till exempel motverka rasism har varit mycket framgångsrik. Möjligheten för eleverna att själva delta är avgörande för att väcka intresset för teater hos nya grupper.
Operan och Dramaten är nationalskatter men också i högsta grad levande kulturklenoder. De är viktiga delar av vårt lands kulturarv. Det är viktigt att dessa nationella institutioner är öppna och tillgängliga för en bred allmänhet så att den del av kulturarvet som de förmedlar kan föras vidare till kommande generationer.
Marionetteatern är Sverigas första och största dockteater. Förutom sin ordinarie verksamhet svarar teatern för yrkesutbildningen i landet och har skapat ett museum för stiliserad scenkonst, Marionettmuseet.
Inför kulturhuvudstadsåret håller teatern på att genomföra en stor omstrukturering för att säkra återväxt och kvalitet. Man hoppas kunna öka egenintäkterna genom ökad publiktillströmning och ett större museum. Teaterns goda världsrykte gör att den internaionella efterfrågan stadigt ökar.
Marionetteaterns möjligheter till medverkan under kulturhuvudstadsåret bör säkras och en uppräkning av teaterns anslag ske. Kulturrådet bör föra samtal med Marionetteatern om deras framtida möjligheter. Vi kristdemokrater föreslår att en omförelning görs från konto B 3 Bidrag till vissa teater- dans- och musikändamål.
Dans som konstnärligt uttryck har länge betraktats som en exklusiv konstform. Dansen befinner sig sedan några år i ett expansivt skede och intresset för att se dans på scen har ökat. Dans är ett uttrycksmedel för individen, samtidigt som den har en social funktion och kan stärka gemenskap och samarbetsförmåga.
Dansare har kort karriär, även utan skador i arbetet kan de fysiska förutsättningarna att utöva yrket upphöra i 40- årsåldern, ofta mycket tidigare. Då återstår många år i yrkesverksamhet. Därför bör det i grundutbildningen alltid finnas en förberedelse till en alternativ karriär och en planering för dansares omskolning eller vidareutbildning.
Dansare som lämnat karriären har erfarenheter som skulle kunna tas till vara inom olika delar av samhället.
Musik är en viktig del av många människors liv. Att lyssna på musik eller att själv traktera ett instrument förhöjer livskvaliteten. Musiken står för guldkanten i de flesta festliga sammanhang, antingen de är privata eller offentliga. Oavsett ålder, nationalitet eller språk kan människor kommunicera med varandra genom musiken. Intresset för musik skapar kontakter över alla gränser. Ungdomar identifierar ofta sin grupptillhörighet utifrån en speciell musikstil.
Statens insatser för musiklivet ska syfta till att fler får tillgång till musiklyssnande, möjlighet att utöva musik, skapa intresse för olika slags musik och främja kvalitetssträvanden.
Kommunernas musikskolor har under de senaste decennierna grundlagt och utvecklat många människors musikintresse. Barn i alla åldrar har tagit sina första stapplande steg in i musikens värld genom dessa skolor. Alltifrån den första lektionen i blockflöjt till ett livslångt spelande på tuba har musiken blivit till glädje under hela livet. Även som åhörare till musik har man stor behållning av de grunder musikskolan lagt. I de flesta familjer finns inte tillgång till ett musikinstrument. Musikskolan är för de allra flesta den möjlighet som erbjuds att pröva hur det känns att själv få fram toner ur ett instrument. Man får också uppleva hur det är att spela i grupp och att varje instrument har sin viktiga uppgift i en orkester.
Musikskolans betydelse för framväxten av professionella musiker är omvittnad. Musikindustrin är en av våra största exportindustrier idag. Många anser att det har sin grund i den höga kvalitet och den omfattning som musikskolorna haft under de senaste årtiondena.
Det är mot denna bakgrund olyckligt att kommuner i ekonomisk kris nödgats banta musikskolan. Det är angeläget att betona betydelsen av fortsatta kommunala satsningar på musikskolan. Varje barn bör även i framtiden under sin skoltid få möjlighet att själv spela ett instrument. Vi kristdemokrater anslår sammantaget 4,5 miljarder kronor utöver regeringen till den kommunala sektorn tiden fram till år 2000.
I budgetpropositionen föreslås en minskning av bidraget till länsmusiken med 25 miljoner kronor år 1998 och 25 miljoner 1999. Detta sker trots att det i den överenskommelse mellan berörda huvudmän som träffades 1986 om ändrat huvudmannaskap uttalades att ingen kostnadsövervältring skulle ske till landstingssektorn, varken vid övertagandet eller därefter.
Med de minskningar som nu föreslås minskas förutsättningarna för en regionalt förankrad musikverksamhet. Många orkestrar hotas av nedläggning så även den pedagogiska skolkonsertverksamhet som länsmusiken är ensam om att förvalta. Den professionella regionala musiken står ofta som förebild för amatörorkestrar och musikensembler.
Neddragningarna kan innebära att vissa regioner förlorar sin enda professionella musikensemble. På det sättet hotas även de dans- och teaterverksamheter vars förutsättning är den regionala musikresursen. Inte minst viktigt är att hänsyn tas till de län som redan gjort stora organisationsförändringar när deras försvarsavtal upphörde. Neddragningen stämmer illa med uttalanden om att kulturen måste ut i regionerna, att ingen övervältring skulle ske på länen och att förslaget innebär mycket stora nackdelar för regionalt kulturliv. Därför motsätter sig Kristdemokraterna den neddragning som regeringen föreslår och anslår 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag för år1998.
Stockholms län är det enda län som saknar egen länsmusikavdelning. Stockholms Spårvägsmäns musikkår, SSM, är i dag Sveriges största professionella symfoniska blåsorkester, med en mycket bred konsertverksamhet. SSM har landstinget som huvudman och fyller i vissa avseenden vad avser repertoar och verksamhet en länsmusiks plats. Det finns ett stort behov av en länsmusik i Stockholms län och SSM skulle väl fylla de behov som regionen har.
SSM är en blåsorkester på hög internationell nivå. Den har också sju mindre ensembler och har nått höga konstnärliga resultat med stor kostnadseffektivitet.
Ett dilemma är dock att orkestern inte kan erbjuda heltidstjänstgöring till sina musiker. Deltidstjänstgöring medför problem för de anställda och för orkestern. Sedan regeln om att deltidsanställda inte får stämpla infördes har flera orkestermedlemmar tvingats säga upp sig och stämplar nu på heltid. Detta är knappast samhällsekonomiskt lönsamt. Några kombinerar fortfarande musikertjänsten med trafiktjänst men det är svårt att driva en rationell verksamhet på denna nivå med en deltidsanställd orkester.
Vi anser att det är viktigt att Stockholms län får en egen länsmusik och att SSM väl motsvarar de krav som kan ställas på en sådan. Kulturrådet bör därför av riksdagen få uppdraget att å statens vägnar föra förhandlingar med berörda intressenter, t ex Stockholms stad, Stockholms län och Försvaret för att komma fram till en lösning på orkesterns ohållbara situation.
Musikarrangörer i samverkan (MAIS) består av sex ideella riksorganisationer: Kontaktnätet (ungdomsföreningar för rockmusik m m), Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer (RSK), Riksföreningen för Folkmusik och Dans (RFoD), Riksförbundet Sveriges AmatörOrkestrar (RSAO), Svenska Jazzriksförbundet (SJR), Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund (SOR). De representerar tillsammans mer än 800 arrangörer av musikevenemang i alla landets kommuner och består av 100 000 enskilda medlemmar.
Dessa ideella arrangörsföreningar spelar en avgörande roll för att göra levande musik tillgänglig i hela landet.
Antalet arrangerande musikföreningar har ökat under senare år, men så icke stödet till föreningarna. Som alltid i den ideella sektorn ger det ekonomiska stödet stor effekt. Varje satsad krona ger stor utdelning genom det ideella arbete som tillförs. Musiklivets eldsjälar är många.
I kulturutskottets betänkande KrU1 kan man läsa att ”regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen för år 1998 och år 1999 föreslå att ytterligare 4,8 miljoner kronor anvisas för vartdera budgetåret för ökat stöd till arrangerande musikföreningar och förstärkta insatser i övrigt för det fria musiklivet.”
Det har naturligtvis knutits stora förhoppningar till det utlovade stödet som till och med funnits på pränt i utskottets betänkande. Regeringen har nu beslutat minska stödet till 1,8 miljoner kronor. Vi kristdemokrater anser att riksdagen av anständighetsskäl bör stå fast vid de 4,8 miljoner som utlovades i KrU1. Vi anslår därför ytterligare 3 miljoner kronor för detta ändamål.
Filmen som konstform och kulturbärare är unik och gränsöverskridande.
Det statliga filmstödet har en viktig uppgift när det gäller att främja värdefull svensk filmproduktion och främja spridning och visning av värdefull film.
Många svenskar har genom åren bidragit till att föra den svenska filmen ut i världen. Dessa ambassadörer har självklart betytt mycket för intresset för svensk film både här hemma och utomlands.
Men också filmproduktion i mindre skala, på det lokala planet är viktig. Barn och ungdomar kan till exempel genom filmen spegla sin omgivning och situation, vilket blir en värdefull kulturhistorisk dokumentation för framtiden.
Vi stöder den ökning av filmstödet som regeringen föreslår för regionala resurscentrum för film och video.
Sverige är ett biograftätt land. De små landsbygds-och kvartersbiograferna har ett stort socialt och kulturellt värde. De är också en förutsättning för att skolbio skall kunna förekomma. Att gå på bio på skoltid är ett sätt att lära nästa generation biobesökare att upptäcka biografen och att visa dem ett brett filmutbud, av god kvalitet och avsett för deras ålder. Nära en halv miljon barn såg film vid slutna barn- och skolbiovisningar under läsåret 1996/97.
Genom filmen ger vi våra barn en möjlighet att vidga sina vyer, lära sig förstå sig själva och andra och inte minst viktigt – att ha roligt. Filmen är ett lättillgängligt medium som uppskattas av de flesta barn. Det ställer stora krav på barnfilmsproducenterna att hålla en hög kvalitet.
Barnen i Bullerbyn, Pippi Långstrump, Saltkråkan, Ture Sventon och Sagan om Sune är exempel på bra svensk barnfilm, som producerats under åren. Filmerna är uppskattade och välkända och har betytt mycket för många barn. Ofta bygger barnfilmer på sedan länge älskade barnböcker. Böckerna skapar därför en nyfikenhet på filmen. Men det kan också fungera den motsatta vägen. Filmen kan bli en väg in i böckernas värld. Den korsbefruktningen är viktig när det gäller att utveckla barns intresse för kultur i vid mening.
Nästan all tecknad barnfilm produceras i utlandet. I bästa fall dubbas filmerna till svenska. Om det inte görs , blir de otillgänglig för de flesta barn. De kommersiella krafterna runt dessa filmer är ofta starka. Reklamen utformas på ett sätt som små barn har svårt att värja sig för.
Av det stöd som ges för att upprätthålla och utveckla svensk filmproduktion anser vi kristdemokrater att minst hälften bör gå till barnfilm av hög kvalitet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnböcker skall undantas från mervärdesskatt,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om mervärdesskatt på böcker,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsverksamhet i skolorna om våldets konsekvenser,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning vad gäller underhållningsvåldets påverkan på barn och ungdom,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges Televisions årliga rapport till regeringen angående hur public service-uppdraget uppfyllts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till enskilda konstnärer i större utsträckning skall knytas till särskilda projekt eller bestämda konstnärliga uppdrag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Marionetteatern,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av dansutbildningen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunala musikskolorna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsmusiken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stockholms Spårvägsmäns Musikkår,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stöd till musiklivets arrangörsled,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till produktion av svensk barnfilm.
|
Fanny Rizell (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 3, 4 och 8 hänvisade till UbU. Gotab, Stockholm 1997