Motion till riksdagen
1997/98:Kr305
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Kulturpolitiken


Inledning

1.1 Personlighet

Den enskilda människan är Folkpartiets utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser. Vi har alla vår egen personlighet och våra drömmar om framtiden. Vi är utrustade med förnuft, känsla, samvete, förmåga att ta ansvar och att utvecklas. Oavsett bakgrund, begåvning, fysisk och mental styrka måste alla människor få många livschanser, många möjligheter att växa och utvecklas. Det som benämns KULTUR har en viktig roll i den personliga utvecklingen.

1.2 Självständighet

Även om varje människa är unik förenas vi av vissa gemensamma andliga och materiella behov. Vi har alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samtidigt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar alla. Liberal individualism är därför oförenlig med en egoism där man bara ser till sig själv. Folkpartiet betraktar alla människor som jämlikar - men inte som lika. Kraven på jämlikhet betyder inte att alla skall leva likadant, utan att alla skall ha möjligheter att utvecklas som självständiga människor. Även i den utvecklingen erbjuder det som benämns KULTUR en mångfald i vilken var och en av oss kan finna sin del. Kulturpolitiken skall uppmuntra och underlätta den individuella processen.

1.3 Tilltro till människans möjligheter

Folkpartiet verkar för ett samhälle där den kulturella och moraliska traditionen präglas av tilltro till den enskilda människans möjligheter, medkänsla med de svaga och beredskap att ta strid för öppenhet, mångfald och tolerans. Humanismens och demokratins ideal kan endast hållas levande genom att ständigt hävdas i en öppen kamp om människornas övertygelser.

En sådan tradition behöver ofta lång tid för att växa sig stark. Samtidigt lär oss historien att det som vuxit fram under mycket lång tid snabbt kan förloras. Kulturpolitikens uppgift är att stärka förutsättningarna för humanismens ideal att leva vidare och utvecklas. Våra moraliska val kan aldrig göras i ett tomrum. De förutsätter en bakgrund av erfarenheter, tolkningsmönster och problemställningar som kulturen gör levande. Kulturarvet får aldrig betraktas som något statiskt eller musealt.

1.4 Andlig frihet

Grunden för idé- och normbildningen måste vara en omfattande andlig frihet. Rätten att fritt skildra verkligheten och fritt uttrycka åsikter, erfarenheter och värderingar skall ha starkt grundlagsskydd. Endast då kan människor i fredliga former påverka och låta sig påverkas av andra. Ett utbyte av tanker, idéer och argument är grunden för varje samhälle som präglas av växande.

En levande kultur förutsätter många fria kulturskapare. Idag är medier, organisationer, konstnärer och forskare ofta direkt beroende av bidrag från den offentliga sektorn. För att minska beroendet av den offentliga makten bör kulturlivet i större utsträckning stimuleras genom generella metoder som avdragsrätt för gåvor till kulturella ändamål och gynnsamma skattevillkor för kulturutövare.

1.5 Religionsfrihet

Kristendomen har i tusen år varit den dominerande religionen i Sverige. Kunskapen om och förståelse för detta arv och humanismens betydelse för vår kultur är en viktig grund i det svenska samhällets utveckling. Staten har ett ansvar för att säkra en fri religionsutövning men skall inte ta ställning för en viss religion eller ett visst samfund. Politiken måste respektera den religiösa mångfalden i dagens Sverige. Staten har ett ansvar för att kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader bevaras.

1.6 Arv för alla

Vetenskapen och den humanistiska kulturtraditionen bygger ytterst på samma grundvärden - respekt för den enskilde och tilltro till fritt skapande och fritt sökande efter sanningen. Våra kunskaper kan alltid öka och vårt synsätt alltid förändras genom att var och en fritt får pröva olika lösningar på gamla och nya problem. Forskningens frihet är en omistlig del av den andliga friheten. Genom skola, folkbildning och ett rikt kulturliv skall vårt kulturella och vetenskapliga arv vara tillgängligt för alla. Folkpartiet verkar för ett samhälle som är en kunskapens och kulturens demokrati.

1.7 Mångfald och tradition

Internationella kontakter berikar och förnyar kulturen. Världen i all sin mångfald erbjuder ständigt nya möjligheter till nytänkande och utveckling som vi kan ta tillvara genom internationella kontakter och den etniska mångfald som i dag präglar Sverige. Samtidigt är det en viktig uppgift för kulturpolitiken att värna om Sveriges egna kulturella traditioner.

1.8 Kulturarv

Att vårda kulturarvet innebär att bevara kunskap, idéer föremål och miljöer som speglar äldre tiders livs- och samhällsformer. Inte minst gäller detta det kulturlandskap som människor under generationer har skapat. Kulturarvet ger perspektiv på vår samtid och nya idéer om hur vi kan forma vår framtid. Sverige har länge brustit i vården av detta arv. I en tid då landet förvandlats från etnisk enhetlighet till etnisk mångfald, är det viktigt att den enskilde lär känna sina egna rötter. Det ger oss den identitet som vi behöver för att känna trygghet och värdighet i tillvaron. Kulturarvet är också en viktig grund för den kulturella utvecklingen Den som känner sin egen tradition blir mer öppen inför det främmande.

En mängd organisationer liksom enskilda personer – till exempel hem­bygdsföreningar, byalag, slöjdare, släktforskningsföreningar, folkbildnings­organisationer, vänföreningar för museer, institutioner och ensembler av olika slag liksom andra traditionsvårdande grupper – håller gamla kunskaper levande i det svenska samhället. Sådan verksamhet skall uppmuntras.

Väsentliga delar av kulturarvet kan göras tillgängligt på elektroniska nätverk. Varje dag läggs nya delar till vårt gemensamma kulturarv. Därför är det viktigt att bevara och dokumentera sådant som kan vara till glädje för framtida generationer.

1.9 Offentlig arkitektur

Arkitektur och stadsbyggnad vittnar inför framtiden om olika epokers estetiska värderingar. Det är därför viktigt för varje generation att ställa krav på den offentliga arkitekturen, på stadsrummets gestaltning, på den estetiska utformningen av infrastrukturen och andra anläggningar.

1.10 Föreningsliv

Människors engagemang och arbete i föreningar och samfund är en viktig kraft för ett gott samhälle. Politiken bör bidra till att föreningslivet får goda förutsättningar. En jämnare fördelning av hemarbetet är en förutsättning för att både kvinnor och män skall ha goda möjligheter till föreningsaktiviteter.

Politiken bör uppmuntra människor till ett ökat medborgerligt ansvarstagande genom att överföra verksamheter från centrala till lokala nivåer, från offentliga förvaltningar till frivilliga sammanslutningar. Stat och kommun bör till exempel till idella föreningar överföra drift av vissa anläggningar och viss verksamhet. Utrymmet för ideella insatser i vård och omsorg, utbildning och kultur, bistånd och totalförsvar måste öka. Det kan ge människor ökad makt över sin vardag men också stimulera till det aktiva medborgarskap som är en förutsättning för ansvarstagandet i en demokrati.

1.11 Radio/TV

Den tekniska utvecklingen förändrar snabbt villkoren för radio och television. Mångfalden ökar och tidigare begränsningar i etableringsmöjligheterna försvinner. Så länge tillgången på frekvenser är begränsad bör de frekvenser som inte används av de statligt ägda kanalerna fördelas genom regelbundet återkommande auktioner. Särskilt viktigt är att tillåta nya rikstäckande radiokanaler som kan konkurrera med det statliga riksradiomonopolet. Staten har även i fortsättningen ett ansvar för att det finns en svensk reklamfri kvalitetsproduktion av radio- och TV-program. Folkpartiet utvecklar synen på mediepolitiken i en särskild motion.

1.12 Konsterna

Konsten i form av texter, bilder, ljud, föremål och gestaltningar är en stark samhällsförändrande kraft. I tider av politiskt förtryck har frihetskampen ofta hållits levande just genom konsten. Politiker kan inte skapa kreativitet eller kommendera fram nyskapande konst, men politiken kan underlätta för människor att pröva nya idéer.

Politiken skall understödja konstnärlig mångfald och utveckling samtidigt som äldre tiders skapande hålls levande. Ytterst handlar det om att öka den enskildes möjligheter till personlig utveckling, att ständigt ge möjligheter till nya upplevlser och ny förståelse av sig själv och sin omgivning.

En engagerad och kritisk publik är konstens viktigaste stöd. Konstens värde kan dock inte mätas enbart i marknadstermer eller publiksiffror. Utan ett offentligt kulturstöd skulle många konstyttringar inte överleva och färre människor skulle då få möjlighet att möta konsten. Stödet till konsten skall ske i former som garanterar mångfald och oberoende av den politiska makten. Konststödet skall främja sådan kvalitet som bygger på kunskap om respektive konstforms uttrycksmedel.

1.13 Proffs och amatörer

Ett aktivt kulturliv förutsätter både professionella yrkesutövare och amatörer – både djup och bredd. Ett rikt konstliv måste vara tillgängligt för alla medborgare, oavsett bostadsort, utbildning, ekonomi och etnisk tillhörighet. Ett brett regionalt kulturutbud också utanför storstadsregionerna behövs. Verksamheter med nationellt ansvar som till exempel våra nationalscener skall garanteras ett ekonomiskt stöd av staten.

1.14 Kultur för barn och ungdom

Kultur för barn och ungdom bör ha särskilt stöd. Förskolan och skolan skall ge alla barn tillgång till kulturupplevelser. Musik- och kulturskolorna är viktiga för barns och ungdomars möjligheter till kulturutövande. De har också avgörande betydelse för rekryteringen till professionell utbildning av musiker och andra konstskapare. Högskolor med kulturell utbildning, liksom de ideella folkrörelserna och folkbildningen bidrar till ett omfattande och mångsidigt kulturliv.

Allmän kulturverksamhet

Riksdagen var enig i 1996 års beslut om de nationella kulturpolitiska målen:

Målet för ungdomsfrågorna är att främja goda levnadsvillkor för ungdomar samt att stärka ungdomars delaktighet i samhällsutvecklingen.

Målet för folkrörelse- och idrottsfrågor är att stärka medborgarnas engagemang samt inflytande och delaktighet i samhället.

Den gemensamma synen när det gäller målen behöver inte nödvändigtvis resultera i samsyn när det gäller utformningen av kulturpolitiken. Folkpartiet stöder mycket av de åtgärder som föreslås i regeringens proposition om kultur, men vi redovisar också i denna motion förslag på förändringar i förhållande till propositionen.

2.1 TV-avgift

Regeringen föreslår att 7 § lagen (1989:41) om TV-avgift ändras så att TV-avgiften från den 1 januari 1998 höjs från 1536 kronor till 1 572 kronor per år. Folkpartiet motsätter sig den höjningen och anser att TV-avgiften ej skall höjas för närvarande.

Kulturåret 1998

EU:s kulturministrar har utsett Stockholm till Europas kulturhuvudstad 1998. Det har fått till följd att regeringen föreslår att kulturhuvudstaden tillförs sammanlagt 150 miljoner kronor utöver den satsning som görs via befintliga och nya kulturinstitutioner. Därutöver gör regeringen enligt propositionen genom Kultur i hela landet-satsningen insatser för kulturåret.

Folkpartiet ser positivt på att kulturårssatsningen omfattar hela Sverige. Det är angeläget att statens anslag på kulturområdet fördelas och inte koncentreras till huvudstaden och övriga storstadsområden.

Forum för världskultur

Regeringen föreslår att en försöksverksamhet, benämnd Forum för världskultur, inleds våren 1998. Syftet med verksamheten anges vara att öka den konstnärliga och kulturella mångfalden i Sverige genom att initiera och samordna presentationen av kulturyttringar från hela världen. Det skall särskilt gälla sådana länder och miljöer vilkas kultur inte genom etablerade kommersiella eller institutionella kanaler naturligt blir tillgänglig för en publik i Sverige. Regeringen föreslår att försöksverksamheten skall ha sitt administrativa centrum i Stockholm och att ett världskulturhus etableras i Södra teatern där.

Folkpartiet anser att syftet med verksamheten är god. Vi motsätter oss dock att ett fristående nytt organ inrättas för denna verksamhet. Folkpartiet föreslår i stället att Forum för världskultur sammanförs med det nya världskulturmuseet som enligt riksdagens beslut skall etableras i Göteborg. Det finns så många beröringspunkter mellan Världskulturmuseet och Forum för världskultur att en gemensam institution i Göteborg kan bli ett kraftfullt centrum för denna viktiga verksamhet. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Teater, dans och musik

5.1 Dramatiska Teatern

Regeringen begär i förslaget till tilläggsbudget för budgetåret 1997 riksdagens bemyndigande att överta Dramatiska Teaterns lån om 25 miljoner kronor i Riksgäldskontoret. Folkpartiet motsätter sig den åtgärden och förslår riksdagen att avslå regeringens begäran om att överta lånet, så att riksdagen i stället i budgeten för 1998 kan anslå 25 miljoner kronor till Dramatiska Teatern för återbetalning av det aktuella lånet.

Regeringens förslag presenteras som en lämplig form för ägartillskott till Dramatiska Teatern. Propositionen visar dock att det inte alls är fråga om något reellt ägartillskott utan att Dramaten under perioden 1998–2000 ur sitt ordinarie anslag skall återbetala lånet med ränta.

Det finns säkert anledning att vara kritisk mot viss del av Dramatens tidigare ekonomiska förvaltning. Det är dock angeläget att Dramatiska Teatern ges möjlighet till fortsatt framgångsrik konstnärlig verksamhet utan betungande följder av åtgärder som nuvarande styrelse och ledning ej kunnat påverka. Folkpartiet föreslår att riksdagen vid behandling av budgeten för 1998 visar ägaransvar genom att överta det aktuella lånet på 25 miljoner kronor utan återbetalningsskyldighet och därmed ökar anslaget till Dramatiska Teatern för 1998 från 162 972 000 kronor till 187 972 000 kronor.

5.2 Marionetteatern

1998 har Marionetteatern i Stockholm funnits i 40 år. Marionetteatern är föregångare inom barnkulturen. Den är Sveriges första representant för scenkonstformen dockteater. Marionettetaren har vunnit stor uppskattning vid gästspel över hela världen. Teatern svarar för yrkesutbildning inom sin genre och den har skapat ett unikt museum för stiliserad scenkonst – Marionettmuseet. Folkpartiet föreslår att det statliga stödet till Marionetteatern ökas från
1 062 000 kronor till 2 062 000.

5.3 Dans

Dansares yrkeskarriär slutar oftast vid relativt låg ålder.Yrkesdansare med fast anställning vid teater pensioneras vid 41–44 års ålder. Det är inte ovanligt att dansare på grund av skador nödgas avbryta sin yrkeskarriär vid ännu lägre ålder. För dansare utan fast anställning – frilansdansare – gäller för närvarande ingen annan pensionsålder än den allmänna.

Det är önskvärt att dansare finner en ny yrkesinriktning efter danskarriärens slut. Det skulle stärka dansarens självkänsla och ge möjlighet till många år av insatsmöjlighet där även en relativt kort yrkeserfarenhet som dansare kan vara värdefull bakgrund.

Det krävs speciell kunskap om dansares utbildning, arbetssituation och kvalifikationer för att ge råd till dansare vid yrkesbyte sedan karriären som yrkesdansare upphört. Därför är det önskvärt att det vid åtminstone någon institution i landet finns personal med specialinriktning på rådgivning till dansare.

Rådgivningen kan organiseras som en fristående enhet men också så att till exempel något arbetsförmedlingskontor etablerar en avdelning som kan kallas rådgivningscenter för dansare. Regeringen bör utreda möjligheten att inrätta ett sådant rådgivningscenter för dansare.

5.4 Länsmusiken

Regeringen föreslår att riksdagens beslut 1996 att minska det årliga stödet till länsmusiken med 60 miljoner kronor fördelat under en tvåårsperiod inte bör genomföras fullt ut. Regeringen nöjer sig med att i stället föreslå att stödet till länsmusiken minskas med 50 miljoner kronor under motsvarande period.

Länsmusiken svarar för den största delen av det professionella konsertutbudet i respektive region. Redan nu har åtskilliga delar av denna viktiga kulturverksamhet stora ekonomiska problem. Storleken på anslagen från staten och från de regionala huvudmännen är sådan att det på många håll är närmast omöjligt att uppehålla den kvalitet som man lyckats uppnå.

Folkpartiet anser att de regionala huvudmännen bör ges ytterligare tid till förfogande för att justera sina ekonomiska insatser i enlighet med av riksdagen uttalade riktlinjer för stödet till länsmusiken. Att regeringen reducerar den förutskickade minskningen av statsbidraget visar att regeringen också noterat problemen för länsmusiken. Folkpartiet föreslår därför att anslaget till Länsmusiken ökar med 26 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag så att bidragsnivån för 1997 uppnås även för 1998 och att de föreslagna minskningarna av de enskilda anslagen till länsmusiken ej genomförs. Inom denna utökade ram kan dessutom den av regeringen föreslagna – av Kulturrådet förordade – ökningen av 1999 års anslag till länsmusiken i Kalmar och Gävleborgs län ske redan budgetåret 1998. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter

Yttrandefriheten kräver fria, oberoende medier. Mediernas frihet är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion.

Läsning ger stora möjligheter till eftertanke och till abstrakta och nyanserade resonemang. Boken, tidningen och tidskriften har därför en särskild betydelse för kunskaps- och idébildningen. Det är en viktig politisk uppgift att värna och utveckla den skriftliga kulturen. Många hushåll saknar i dag dagstidning – ofta av ekonomiska skäl. Böcker, tidningar och tidskrifter skall ha generösa skatteregler.

Dagstidningarna är en omistlig tillgång för demokratin. En fri dagspress skall fungera utan statliga bidrag. Presstödet bör därför upphöra. Folkpartiets uppfattning inom detta område utvecklas ytterligare i en särskild motion om mediepolitik.

Fler bibliotek bör utvecklas till kultur- och informationscentra. De skall tillhandahålla medier för syn- och hörselskadade samt på invandrarspråk. Kommunerna skall inte ta ut avgifter för boklån.

Folkpartiet var motståndare till den bibliotekslag som riksdagen nyligen fattat beslut om. Det finns en risk att den lagen stimulerar kommunerna till minskad satsning på biblioteksverksamhet – i enlighet med lagens minimikrav. Folkpartiet anser att kommunernas ansvar för bibliotekens ställning bör vara väsentligt större än vad som krävs enligt den till ytterst litet förpliktigande bibliotekslagen.

Mångfalden i etermedierna har ökat. Utvecklingen av informations­tekniken kommer att ge ytterligare möjligheter. Yttrandefriheten i elektroniska medier bör skyddas i grundlagen. Riksdagen bör uppdraga åt regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om sådan ändring av grundlagen.

Bild och form samt konsthantverk

7.1 Bidrag till bild- och formområdet

Under denna rubrik vill Folkpartiet aktualisera stödet till Folkrörelsernas Konstfrämjande. Den organisationen bildades 1992 sedan det tidigare Konstfrämjandet avvecklats. I Folkrörelsernas Konstfrämjandes målsättning ingår att med verksamheten nå människor som tidigare har ringa erfarenhet av bildkonstområdet. Dess verksamhet är omfattande. Sedan 1992 har mer än 25 000 konstverk – ägda av konstnärerna själva – förmedlats och 5 000 utställningar genomförts runt om i landet. Folkrörelsernas Konstfrämjande arrangerar därutöver konstresor, studiebesök, konstvisningar m m.

Frågan om statsbidrag till Folkrörelsernas Konstfrämjande behandlades av riksdagen första gången 1993. Beslutet då innebar att Kulturrådet anvisade medel som återstod av anslaget till det nedlagda Konstfrämjandets riksförbund. Därefter har Folkrörelsernas Konstfrämjande erhållit statligt stöd under anslagsposten Bidrag till bild- och formområdet. Kultur­utredningen föreslog i sitt slutbetänkande 1995 att det statliga stödet till Folkrörelsernas Konstfrämjande skulle ökas väsentligt, bland annat för utställningsersättning.

Årets budgetproposition innehåller inte några förslag om ökningar av anslagsposten Bidrag till bild- och formområdet. Folkpartiet anser dock att en ökning av stödet till Folkrörelsernas Konstfrämjande är befogat. Vi föreslår därför att stödet ökas med två miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag och att en miljon kronor därav avser ökning av uställningsersättningen. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Bidrag till regional arkivverksamhet

Regeringens förslag om ett nytt anslag – Bidrag till regional arkivverksamhet – främst avsett för de regionala folkrörelsearkiven är mycket välkommet. Folkpartiet stöder den uppfattning om folkrörelsearkivens – ett 80-tal – betydelse som är grund för regeringens förslag. De regionala arkiven förvaltar betydande arkivbestånd och samlingar med stort kulturhistoriskt värde. De arbetar på uppdrag av ett rikt föreningsliv och en ideell sektor och de är en resurs för såväl offentlig som privat sektor. Arkiven efterfrågas bland annat inom vetenskaplig forskning, släkt- och hembygdsforskning, skola och kulturliv.

Inför den satsning på dokumentation om industrisamhällets historia som regeringen bland annat stöder genom ökning av anslaget till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek anser Folkpartiet att även Folkrörelsearkivens resurser bör förstärkas ytterligare. Det som i Arbetarrörelsens Arkiv redovisar de centrala organisationernas historia motsvaras på regional och lokal nivå av Folkrörelsearkiven. För den historiska helheten är det angeläget att även den lokala verksamheten dokumenteras på ett för forskningen lämpligt sätt. De två regioner som i en första etapp ingår i arbetet med det industrihistoriska kulturarvet är Västerbotten och Västsverige.

Tre landsting och ett 50-tal kommuner går samman i Västra Götalands län. Det öppnar möjligheter för en koncentrerad och sammanhållen insats inom ramen för befintliga arkivinstitutioner i den nybildade kommittén Väst­svenska Förenings- och Folkrörelsearkiven. För arbetet med det industri­historiska kulturarvet i Västra Götlands län föreslår Folkpartiet ett anslag på 400 000 kronor.

Folkrörelsearkivet i Västerbotten behöver stöd bland annat för sin andel av ett samarbete med Umeå universitet i arbetet med det industrihistoriska kulturarvet. Folkpartiet föreslår att Folkrörelsearkivet i Västerbotten erhåller statligt stöd med 500 000 kronor.

Folkpartiet föreslår dessutom att Folkrörelsernas Arkivförbund bland annat för sin utbildningsverksamhet erhåller ett statligt anslag på 800 000 kronor.

De här föreslagna anslagen på totalt 1 700 000 kronor till olika delar av folkrörelsearkiven torde för att projekten skall kunna fullföljas behövas för ytterligare två år. Folkpartiet föreslår att anslaget Bidrag till regional arkivverksamhet ökas från 3 022 000 kronor till 4 722 000 kronor. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Museer och utställningar

9.1 Hyresprinciper

I de statliga museernas ekonomiska förvaltning upptar ofta hyreskostnaderna en betydande del av utgifterna. Nya principer har införts, där hyressättningen gjorts efter en sorts allmän kostnadsnivå för lokaler inom området. Folkpartiet anser att detta oftast har fått orimliga konsekvenser och att den redovisningsmetoden ger en felaktig bild av lokalernas marknadsvärde.

Det finns exempel på museer vars styrelser har reagerat häftigt på hyresprinciperna och vidtagit okonventionella åtgärder för att markera det orimliga i situationen. Folkpartiet har stor förståelse för att sådana reaktioner blir följden.

När staten låter bygga byggnader för museer görs detta givetvis för respektive museums behov och inte för en tänkt uthyrning där det är en tillfällighet att just museet blir hyresgäst.

Folkpartiet anser att principerna för hyressättning av museer och andra liknande statliga byggnader bör ses över så att inte en fiktiv hyra debiteras med fantasibelopp som ger en felaktig uppfattning om aktuellt statligt stöd till verksamheten. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att göra sådan utredning och återkomma till riksdagen med förslag.

9.2 Världskulturmuseet

Riksdagen beslöt under förra riksmötet att ett samlat etnografiskt centralmuseum – ett museum för världskultur – skall inrättas i Göteborg från och med 1999. I detta skall ingå det förstatligade Etnografiska museet i Göteborg samt Folkens museum – etnografiska i Stockholm, Medelhavsmuseet i Stockholm och Östasiatiska museet i Stockholm. Folkpartiet motsatte sig förslaget och ingår alltså inte i den majoritet som är underlag för riksdagens beslut.

Folkpartiet anser att den förändring som riksdagsbeslutet innebär är särskilt anmärkningsvärd med tanke på Östasiatiska museet och Medelhavs­museet.

Östasiatiska museet är ett renodlat konstmuseum och inte ett etnografiskt museum. Det bildades så sent som 1959 genom att de statliga samlingarna av östasiatisk konst sammanfördes. Ungefär hälften av museets konstsamling tillhör Nationalmuseum. Östasiatiska museet är totalintegretat med Nationalmuseum och har sina lokaler i dess närhet där också Moderna museet finns. En mängd praktiska problem löses gemensamt mellan de tre museerna – till exempel transporter och bevakning. Den kompetens som finns på Östasiatiska museet är helt inriktad på museet som konst- och arkeologimuseum. Eftersom riksdagens beslut innebär att Östasiatiska museets publika verksamhet skall bevaras i Stockholm finner vi ingen som helst anledning att överföra Östasiatiska museet till Göteborgs världskulturmuseums ansvarsområde. Folkpartiet anser därför att beslutet om världskulturmuseet skall ändras så att Östasiatiska museets knytning till Statens konstmuseer består och att det fruktbärande och naturliga samarbetet mellan Nationalmuseum, Moderna museet och Östasiatiska museet kan fortsätta. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Även beslutet om att sammanföra Medelhavsmuseet med Världs­kulturmuseet är synnerligen tveksamt. Ungefär hälften av Medelhavsmuseets samlingar tillhör Nationalmuseum. Om en omorganisation som påverkar Medelhavsmuseet skall ske, är det enligt Folkpartiets uppfattning mer naturligt att överföra Medelhavsmuseet till Statens konstmuseer än till det nya Världskulturmuseet. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

9.3 Nordiska Akvarellmuseet

Nordiska Akvarellmuseet är en gemensam satsning av den ideella organisationen Nordiska Akvarellsällskapet och Tjörns kommun. Projektet har rönt stort intresse i hela Norden. Museet, som blir det första i sitt slag i Europa, har betydelse på det kulturpolitiska, det näringspolitiska och det sysselsättningspolitiska planet.

Investerings- och planeringskostnaderna för projektet är beräknade till 45 miljoner kronor. Av detta investeringsbelopp är redan 32 miljoner kronor tillgängliga för projektet. Folkpartiet anser det befogat att staten bidrar med de återstående 13 miljonerna och föreslår att i statsbudgeten för år 1998 upptas fem miljoner kronor och för år 1999 upptas åtta miljoner kronor.

10 Film och medier

Folkpartiet anser att censuren av vuxenfilmer skall avskaffas och att enda skälet till granskning skall vara att sätta en åldersgräns för den granskade filmens publik. Det skulle innebära att biofilm som ej granskats ej heller får visas för barn och ungdom. En ny åldersgräns på 18 år bör införas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag i detta ärende – i god tid före filmcensurens 100-årsjubileum år 2011.

11 Trossamfund

Regeringen föreslår att anslaget Stöd till trossamfund skall minskas i förhållande till föregående års anslag. Huvuddelen av anslaget fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Regeringen har i propositionen markerat att det antal personer som betjänas av de trossamfund som får del av det statliga stödet har ökat avsevärt under de senaste åren. Det gäller i hög grad de samfund som betjänar invandrare. Regeringens slutsats efter detta konstaterande är att anslaget föreslås minskas med 1 600 000 kronor. Folkpartiet anser att regeringens konstaterande om de aktuella trossamfundens ansvarsområde i stället motiverar en höjning av anslaget. Därför föreslår Folkpartiet att anslaget Stöd till trossamfund ökas med 4 300 000 kronor – i förhållande till regeringens förslag – till 60 000 000 kronor.

12 Folkbildning

Regeringen aviserar att den under våren 1998 kommer att förelägga riksdagen en särskild proposition om folkbildningen. I väntan på denna avstår Folkpartiet från omfattande förslag på detta område. Vi förutsätter att regeringen i den kommande propositionen bland annat kompenserar folkbildningen för de kostnadsökningar som andra utbildningsanordnare erhållit, men som i stort sett uteblivit för folkbildningens organisationer.

Folkbildningen – studieförbund och folkhögskolor – har en viktig roll i den femåriga vuxenutbildningssatsning som benämns Kunskapslyftet. Riksdagen har tidigare påpekat vikten av att kommunerna vid upphandling av insatser inom Kunskapslyftet inte ensidigt utnyttjar den egna kommunala vuxenutbildningen komvux utan ger studieförbund och folkhögskolor reella möjligheter att få sina koncept prövade. Regeringen markerar sitt ansvar för den möjligheten bland annat genom att föreslå att Folkbildningsrådet får fördela 10 000 studieplatser på folkhögskolor inom Kunskapslyftets ram. Folkpartiet anser att även studieförbunden bör garanteras motsvarande andel av medel ur Kunskapslyftets ram för fördelning av Folkbildningsrådet. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Regeringen föreslår ett bidrag till stöd för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Bidraget skall uppgå till 40 miljoner kronor och fördelas mellan de fackliga organisationerna LO, TCO och SACO samt LRF och Sveriges fiskares riksförbund SFR. Regeringsförslaget innebär bland annat att LO av statliga medel får stöd samtidigt som LO ger bidrag till det socialdemokratiska partiet. Vi ställer oss mycket tveksamma till ett sådant förfarande och avvisar förslaget.

13 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift, så att TV-avgiften ej höjs,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöksverksamhet med Forum för världskultur ej genomförs i Stockholm utan att verksamheten etableras i Göteborg i anslutning till det planerade Världskulturmuseet,

  3. att riksdagen avslår regeringens begäran i förslaget till tilläggsbudget under utgiftsområde 17 anslag B 1 om bemyndigande att överta Dramatiska Teaterns lån på 25 miljoner kronor i Riksgäldskontoret,1

  4. att riksdagen beslutar att Dramatiska Teaterns lån i Riksgäldskontoret på 25 miljoner kronor avskrivs med ett engångsbelopp och att anslaget till Dramatiska Teatern 1998, utgiftsområde 17 B 1, därför ökas från 162 972 000 kr till 187 972 000 kr,

  5. att riksdagen beslutar att till Marionetteatern, utgiftsområde
    17 B 3, anvisa 1 000 000 kr utöver vad som anslogs år 1997, således totalt 2 062 000 kr,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att som fristående enhet eller som avdelning vid arbetsförmedlingskontor inrätta rådgivningscenter för dansare som efter danskarriärens slut söker ny yrkesinriktning,2

  7. att riksdagen beslutar att anslaget till Länsmusiken, utgiftsområde 17 B 2, skall ökas med 26 miljoner kronor från av regeringen föreslagna 227 910 000 till 253 910 000 kr och att av detta belopp anslaget till Länsmusiken i Kalmar län ökas med 610 000 kr och anslaget till Länsmusiken i Gävleborgs län ökas med 600 000 kronor,

  8. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur yttrandefriheten i elektroniska medier kan skyddas i grundlagen,3

  9. att riksdagen beslutar att anslaget till Folkrörelsernas Konstfrämjande ökas med 2 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag och att 1 miljon kronor därav avser ökning av utställningsersättningen,

  10. att riksdagen beslutar att stödet till folkrörelsearkiven, utgiftsområde 17 F 5, ökar från 3 022 000 kr till 4 722 000 kr fördelat med 400 000 kr till Västsvenska Förenings- och folkrörelsearkiven,
    500 000 kr till Folkrörelsearkivet i Västerbotten och 800 000 kr till Folkrörelsernas Arkivförbund,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principerna för hyressättning av museer och andra liknande statliga byggnader ses över och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag i ärendet,1

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Östasiatiska museets knytning till Statens konstmuseer består och att museet därför ej överförs till det nya världskulturmuseet i Göteborg,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Medelhavsmuseet ej överförs till det nya världskulturmuseet i Göteborg utan i stället överförs till Statens konstmuseer,

  14. att riksdagen beslutar att till Nordiska Akvarellmuseet för budgetåret 1998 anvisa 5 miljoner kronor och för budgetåret 1999 8 miljoner kronor,

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att censuren av vuxenfilmer avskaffas, att ny åldersgräns på 18 år införs och att enda skälet till granskning skall vara att sätta en åldersgräns för den granskade filmens publik,3

  16. att riksdagen beslutar att anslaget Stöd till trossamfund, utgiftsområde 17 K 1. ökas med 4 300 000 kr från 55 700 000 kr till
    60 000 000 kr,

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studieförbunden ur ramen för Kunskapslyftet skall garanteras medel motsvarande 10 000 studieplatser för fördelning av Folkbildningsrådet,4

  18. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra bidrag om 40 miljoner kronor till LO, TCO, SACO, LRF och Sveriges fiskares riksförbund (SFR) som stöd för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

  19. att riksdagen till anslag L 1 Bidrag till folkbildningen anslår 40 miljoner kronor mindre än regeringens förslag eller 2 378 000 000 kr.

Stockholm den 6 oktober 1997

Lars Leijonborg (fp)

Anne Wibble (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Carl-Johan Wilson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Christer Eirefelt (fp)

1 Yrkandena 3 och 11 hänvisade till FiU.

2 Yrkande 6 hänvisat till AU.

3 Yrkandena 8 och 15 hänvisade till KU.

4 Yrkande 17 hänvisat till UbU.