Inom kulturområdet föreligger särskilt markanta skillnader mellan hög- och lågutbildade vad gäller andelen som inte läser böcker. Nära hälften av alla män över 45 år med enbart folkskola/grundskola har inte läst någon bok under det senaste året. Läsning av facklitteratur är ännu mer beroende av utbildning än läsning av skönlitteratur.
Till skillnad från befolkningen i genomsnitt har besök på bibliotek inte blivit mer utbrett bland lågutbildade. Lån på bibliotek domineras alltmer av den välutbildade befolkningen. Nära 60 % av de lågutbildade har inte någon gång under året besökt ett bibliotek. Andelen har dessutom minskat något under 1990-talet, samtidigt som andra gruppers användning av biblioteken ökat.
Föräldrarnas utbildningsnivå har stor betydelse även för små barns kontakter med böcker. Andelen förskolebarn som dagligen kommer i kontakt med böcker har minskat betydligt bland barn till lågutbildade föräldrar, men inte bland barn till högutbildade föräldrar.
Även besöken på bibliotek visar stora skillnader. Bland föräldrar med barn i åldrarna upp till sex år lånade 38 % av de lågutbildade föräldrarna någon gång en bok, medan motsvarande siffra för högutbildade var 71 %.
Dessa och andra uppgifter om läs- och biblioteksvanorna finns i bl.a. Kulturrådets statistik Kulturen i siffror och i LO:s rapport Kultur, klass och kön.
LO skriver i sin rapport: ”Om det är så att läsandet och skrivandet öppnar nya infallsvinklar, ger stimulans till att tänka i nya banor – och därmed också kraft och mod att ifrågasätta det bestående och söka formulera nya alternativ – kan man ställa frågan; vad kan detta betyda för framtiden?”
Men vad gör vi? Vi vet av erfarenhet att väl fungerande biblioteksfilialer på arbetsplatser ökar bokläsandet bland de grupper som annars inte alls skulle låna böcker eller som endast läser böcker mycket sällan. Vi vet också – och detta är en viktig erfarenhet – att utlåningen av barn- och ungdomsböcker är mycket stor på arbetsplatsbiblioteken.
Trots denna kunskap är intresset för arbetsplatsbibliotek inte särskilt stort. I nedskärningstider har de flesta lagts ner. Kvar finns endast några få filialbibliotek samt utlåning som sköts av fackliga organisationer och/eller av ”En bok för alla”.
En anledning till detta – utöver att arbetsplatsbiblioteken av olika anledningar inte har prioriterats – är att det statliga anslaget till arbetsplatsbibliotek har ”försvunnit” och att man ofta möts av argumentet ”det finns inte längre några bidrag till arbetsplatsbiblioteken”.
De flesta av Kulturrådets utvecklingsanslag har under senare år förts samman under en rubrik, vilken finns t.ex. i kulturpropositionerna. Underrubriken, Utveckling av biblioteksanslag, en anslagspost i Kulturrådets budget, ser oftast endast de som ingående följer kulturpolitiken. Och det är antagligen ännu färre som vet att arbetsplatsbiblioteksanslaget finns under rubriken. Det är nog enbart i Kulturrådets anvisningar Statsbidrag till folkbibliotek som rubriken Arbetsplatsbibliotek finns. Hur många kulturpolitiker t.ex. i kommunerna läser den typen av skrivelser? Men från detta anslag kan kommuner ansöka om bidrag. Utöver detta anslag finns det möjligheter för de fackliga organisationerna att söka bidrag via KIA-anslaget till att i egen regi eller i samarbete med huvudbibliotek eller ”En bok för alla” låna ut böcker. Men på samma sätt är ordet arbetsplatsbibliotek även här borta från de allmänna texterna om anslaget.
I föreliggande proposition fokuseras de läsfrämjande åtgärderna på barn och ungdom. Jag anser att föräldrarnas roll samt erfarenheterna från arbetsplatsbiblioteken visar att dessa är viktiga även för barn och ungdom. Men de är självklart viktigast för den vuxna generationen.
Vi vet att läsandet är en av de viktigaste vägarna för att lära känna sig själv och andra människor, att få erfarenheter av andra livsbetingelser än sina egna, att få kunskap och glädje. Och vi vet också att man dessutom får en språkvana och ett bra ordförråd, vilket är avgörande för individers möjligheter att delta i det demokratiska skeendet; att kunna påverka i ord eller skrift.
En åtgärd är att sprida aktivare information om dessa anslag och att lyfta fram arbetsplatsbiblioteken samt att informera om litteratur och läsfrämjande åtgärder. Medel bör därför avsättas i syfte att öka informationen om arbetsplatsbiblioteken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsplatsbibliotek.
|
Johnny Ahlqvist (s) |