Sesam – öppna museisamlingarna har i mångt och mycket varit ett lyckat projekt. Det är viktigt främst för bevarandet, dokumentationen och ökad tillgänglighet av kulturföremål men även för arbetslösa med museiutbildning som härigenom fått arbete inom Sesamprojektet.
Sesam-projektet aktualiserar inte bara frågor om samlingarnas fysiska status, utan också om deras innehåll och vad de förmedlar. Kulturarvssektorn liksom forskningen och historiebeskrivarna har i det förflutna skildrat kulturarvet ur ett begränsat perspektiv. Kvinnornas historia har t.ex. fått stå tillbaka till förmån för männens, likaså för röstsvaga grupper i samhället.
Sverige har oräkneliga fotosamlingar i vårt land som är intressanta ur många perspektiv.
Klass, kön, kulturell bakgrund och generation är bilder som ger en spegling av dåtida liv som är otroligt viktiga för vår nutid. Just ur könsperspektiv är fotosamlingarna mycket intressanta på grund av yrkets förändring över tid. Från början var yrket främst ett kvinnoyrke. Troligtvis berodde det på att dåtida fotoutrustningar var stationära och kvinnor oftare än män hade yrken de kunde sköta i eller i närheten av hemmet, på grund av barn och familj. När sedan fotoutrustningen blev mindre och tillät mobilitet blev fotografyrket mer ett manligt yrke.
Med hänvisning till detta borde därför regeringen lägga fram förslag till foto-Sesam, dels på grund av yrkets intressanta historia men inte minst på grund av vad bilderna förmedlar. Det är även viktigt för vår samtid att få del av de fina fotosamlingar vi har och bevara dem för framtiden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av foto-Sesam.
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |