Regeringen har på olika sätt uppmärksammat bevarandefrågorna och särskilt insatserna för det industrihistoriska kulturarvet. I landets drygt 80-talet folkrörelsearkiv spridda över hela landet finns ett omfattande kunskapsmaterial samlat, belysande hur landet industrialiserades och hur de demokratiska idéerna påverkat vardagsliv och arbetsliv. Folkrörelsearkiven innehåller material från åtskilliga 10.000-tals arkivbildare och det är här historien underifrån finns lagrad. Sammantaget omfattar materialet lokalsamhällets/regionens/nationens skrivna folkrörelse- och föreningshistoria liksom betydande samlingar foton (drygt 1 miljon), fanor och standar, filmer, affischer etc. De små och stora kollektivens historia finns bevarad liksom de många eldsjälarnas insatser.
Till gruppen folkrörelser, föreningar, grupper av skilda slag räknas i arkivsammanhang politiska, religiösa, fackliga och kooperativa organisationer, idrotts- nykterhets-, handikapp- och samlingslokalhållande organisationer, byggnads- och fastighetsföreningar, studieförbund, hembygds- och miljöföreningar, byalag etc.
Åtskilligt återstår dock fortfarande att samla in, dokumentera och göra tillgängligt för forskning, kulturliv och folkbildning. Genomgående har resurserna till folkrörelsearkiven varit klart otillräckliga. Därför behövs en successiv upprustning personellt och en modernisering av tekniska hjälpmedel.
Nu behövs en koncentration på det industrihistoriska kulturarvet. En sådan kraftsamling kan inte ske över hela landet samtidigt. Enligt Folkrörelsernas Arkivförbund (FA) behövs i en första omgång insatser i två regioner jämte en central förstärkning. FA anser att stödet bör utgå under tre år i denna första etapp.
Centralt behövs en modern kunskapsbas som både omfattar information om befintliga samlingar hos förbundets arkiv och medlemsorganisationer och som därtill har kapacitet att ta emot ny information. Kunskapsbasen ska vara till hjälp för forskare och forskningsinstitutioner, organisationer och folkbildning, kulturliv och medier av olika slag. Såväl översikter som mera detaljerad kunskap ska genereras från denna bas som kräver tre saker: modern teknik, kvalificerad personal och informationsresurser.
De två regioner som i en första etapp ingår i arbetet med det industrihistoriska kulturarvet är Västsverige och Västerbotten. Tre landsting och ett 50-tal kommuner går nu samman i en ny regional organisation: Västra Götalands län. Det öppnar möjligheter för en sammanhållen insats inom ramen för befintliga arkivinstitutioner, den nybildade kommittén Västsvenska förenings- och folkrörelsearkiven jämte andra intressenter. Arbetet med det industrihistoriska kulturarvet i Västra Götalands län behöver en kvalificerad arkivarietjänst och därtill resurser för resor, viss teknisk utrustning, möten, seminarier etc. Tillsammans beräknat till 400.000 kronor.
I Västerbotten är möjligheterna till en omedelbar igångsättning av arbetet med det industriella kulturarvet goda. Folkrörelsearkivet i Västerbotten behöver stöd för en kvalificerad arkivarie och därtill för resor, viss teknisk utrustning etc. Totalt 550.000 kronor. Forskningsarkivet vid Umeå universitet har genom FRN fått resurser att köpa modern datateknik, bl.a. för framställning av CD-skivor. Folkrörelsearkivet i Västerbotten får möjlighet att använda denna utrustning i arbetet med det industrihistoriska kulturarvet. Professorn i nordiska språk vid Umeå universitet, Lars Erik Edlund, har av Riksbankens Jubileumsfond fått medel till ett större forskningsprojekt kring den ”kulturgräns” som finns i bygderna mellan Norrbotten och Västerbotten. Även med detta projekt öppnas möjligheter till samverkan.
För centrala insatser behövs 800.000 kronor som främst avser en kvalificerad tjänst och därtill för köp av tjänster på områden som teknisk utrustning, information och kontaktarbete.
De resursbehov som här redovisas gäller för ett budgetår.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av insatser genom Folkrörelsernas Arkivförbund för det industrihistoriska kulturarvet.
|
Nils-Erik Söderqvist (s) |
Berndt Ekholm (s) |