Regeringens kulturpolitiska strävanden tycks i allt högre grad begränsa sig till att säkra huvudstadsinstitutionernas fortsatta liv och utveckling. Kulturhuvudstadsårets hittills bekantgjorda ambitioner förstärker denna känsla.
Den nationella kulturpolitiken måste ta större hänsyn till de större städernas vilja och ambition att utveckla ett varierat och högkvalitativt kulturliv. Det ligger helt i linje med en ansvarsfull nationell kulturpolitik. Den lovvärda men mer symboliska ansats i denna riktning som togs föregående år i och med regeringens initiativ att fördela s.k. nationella uppdrag, måste följas upp av mer konkreta ekonomiska förstärkningar till de kulturinstitutioner i de allra största regionhuvudstäderna där hittills kommunerna burit den stora bördan. I Malmö hotar bördan just i detta nu att bli för tung och ett långvarigt och mödosamt konstnärligt arbete att allvarligt skadas.
En rimlig ansvarsstruktur i kulturpolitikens Sverige måste innebära ett större nationellt åtagande vad gäller finansieringen av de allra största regionhuvudstädernas kulturinstitutioner. Det är ett självklart nationellt intresse. Ett Sverige i balans kräver spännande, professionella och resursstarka kulturinstitutioner i olika delar av landet. Riksdagen bör därför uttala som sin mening att regeringen tar hänsyn till detta vid fördelningen av de 26 engångsmiljonerna i budgetpropositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av ekonomiska resurser till de största regionhuvudstädernas kulturinstitutioner.
|
Nils T Svensson (s) |
Lars-Erik Lövdén (s) |