Regeringens proposition markerar en positiv inställning till folkbildningens nuvarande verksamhet och framtida utveckling. Det som anges vad gäller utökade målformuleringar om demokrati och att statsbidraget ska bidra till att bredda kulturintresset i samhället ser Miljöpartiet som mycket positivt. Vi noterar med glädje ett allmänt erkännande av folkbildningens betydelse. Vi vill också lyfta fram att statsbidraget ska leda till ökad delaktighet i kulturlivet, eget skapande och kulturupplevelse. Särskilt vill Miljöpartiet lägga tyngd vid folkbildningens roll som kunskapsförmedlare i omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart land. Vi lägger också till folkbildningens betydelse för levandegörande och utveckling av kulturarven.
Vi saknar dock sensationer och framför allt pengar. Det är också svårt att hitta konkreta åtgärder beträffande forskningssidan. Vi kommer att följa upp detta med några frågeställningar i denna motion.
Människor lär sig i en mängd olika situationer. Merparten av det lärandet är inte bundet till den strikta organisation som utmärker skola och utbildning utan äger rum i studiecirklar, folkhögskolekurser och i vardagliga aktiviteter, t.ex. i arbetslivet och på fritiden samt i möten mellan människor. Vi talar om icke-formellt och informellt lärande.
Skolan är idag på väg mot en rejäl omprövning och erfarenheterna från folkbildning och det intressestyrda lärandet blir särskilt intressanta. Helt säkert kan skolan lära något av allt detta lärande som äger rum utanför dess väggar!
Miljöpartiet saknar en mer grundlig genomlysning av dessa frågor och anser att det skulle vara välgörande för skolan, den pedagogiska forskningen och för folkbildningen om vi fick en professur med ansvar för dessa områden.
Det alternativ regeringen tar upp i sin proposition kring att Folkbildningsrådet får en kvalificerad forskartjänst som har till uppgift att stimulera och utveckla tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete inom området är intressant.
Fler alternativ i dagsläget är att den tvärvetenskapliga professur som redan är på gång inom pedagogik, utbildning och bildningsområdena får en bred inriktning med uppgift att täcka inte bara det formella lärandet (som förknippas med skola och utbildning) utan med en särskild profil mot vad som kallas för icke-formellt och informellt lärande, dvs lärande som äger rum inom folkbildning, arbetsliv och fritid.
Miljöpartiet anser att kunskap om dessa lärandeprocesser är viktiga för bildning på alla nivåer, såväl i skolan för barn som för studenter på universitet.
Vi kan också tänka oss en professorstjänst inom Mimers ram. I dag ligger Mimer inklämt i den pedagogiska disciplinen och kan svårligen förhålla sig självständigt. Vi vill också tillägga att folkbildning inte får identifieras alltför mycket med det vuxenpedagogiska fältet. Faktum är ju att folkbildningen innehåller åtskillig ungdomsverksamhet och engagerar också skolungdomar.
För att möjliggöra för forskare som är fristående från folkbildningen att utvärdera folkbildningens verksamhet bör ytterligare medel tillföras folkbildningen. Det är viktigt att forskningen/utvärderingen görs av oberoende forskare och att dessa resurser inte konkurrerar med annan verksamhet. Det är av stor vikt att skapa incitament för att befästa folkbildningen som ett självständigt forskningsområde. Vi ser fram emot en spridning av folkbildningsforskning över hela landet.
Den frihet som folkbildningen har att bedriva undervisning ska alltid utgå från att det är en fri och frivillig verksamhet där deltagarnas behov står i centrum. Att den inte längre måste skilja sig från det offentliga skolväsendet innebär inte att en pedagogisk förnyelse ska avstanna, tvärt om. Folkbildningsrådet bör ta som sin uppgift att initiera pedagogisk utveckling inom folkbildningen.
Folkbildningens möjligheter att bedriva högskoleutbildning bör utvecklas. Distansstudier och ”participatory research” innebär möjligheter där folkbildningen kan låta forskningen nå nya grupper och öka delaktigheten. För att underlätta för detta bör uppdragsutbildningsförordningen (SFS 1997:845) och högskoleförordningen (SFS 1997:846) ändras. Flera folkhögskolor har samverkan med högskolor och detta kan utvecklas för att nå nya grupper av studerande. Här anser vi det dock viktigt att understryka att ingen dubblerad statsbidragsfinansiering får förekomma. Som ett led i folkbildningens högskolekoppling kan nämnas nya forskningsområden där kultur och miljö är två exempel. Stensunds folkhögskola har med sitt forskningsprojekt ”Vattenbruket” framgångsrikt förenat miljöarbete och internationellt engagemang. Dess forskning väger tungt som förebild i den pågående utvecklingen.
Folkbildningens rätt att utfärda egna intyg ska stå orubbad. Därav följer att även studieförbund bör kunna ges möjlighet att intyga deltagarnas kompetens. Folkhögskolans studieomdöme behöver få en starkare och med betygen mer likvärdig ställning. Omdömet ska även fortsättningsvis gälla för högskoleantagning vilket bör regleras i högskoleförordningen.
Kunskapslyftet för kultur och bildning bör användas till att vidga synen på kunskap, kompetens och bildning. Det livslånga lärandet bör sättas i centrum. Folkbildningens möjligheter att knyta samman det formella och informella lärandet är en bas för reformeringen av vuxenutbildningen. Detta synsätt medför en reformering av kunskapslyftets regelverk och folkbildningen måste få en resursförstärkning. Särskilt som det på flera håll inom kunskapslyftet visats att folkbildningen har fått ägna sig åt orienteringskurser medan Komvux har tagit hand om kompetensgivande utbildning.
Folkhögskolornas roll ska vara mer fristående och det särskilda redovisingskravet på 10 000 platser inom kunskapslyftet bör tas bort. Vi anser att den enskilde bör anses myndig nog att själv välja den studieform som passar bäst.
Amatörkulturen präglas idag av stor vitalitet och utgör en bärande del av kulturlivet. Studieförbundens engagemang och kompetens inom kulturområdet har tyvärr försvagats de senaste åren. Amatörkulturernas riksorganisation har här en betydelsefull uppgift. Organisationen kan hjälpa till att överbrygga klyftan mellan folkbildning och kultur. Amatörkultur och eget kulturellt skapande är en viktig del av kulturlivet, vilket betonades i samband med beslut om de kulturpolitiska målen. Amatörkulturernas organisation behöver få en stärkt ekonomisk ställning och stärkt relation till folkbildningen så att organisationens kunskaper och andra resurser kommer till bredast möjliga användning.
Folkbildningens roll i arbetet att forma ett ekologiskt hållbart samhälle kan inte nog understrykas. Staten har tagit bort sitt stöd för Agenda 21-arbete och menar tydligen att det arbetet ska ingå som en naturlig del i folkrörelserna. Utveckling kräver resurser! Det är viktigt att vara öppen för vägar som kan visa sig under resans gång.
Det studiearbete som sker inom miljörörelser av typ ”trädkramare” och ”skogsockupanter” tar sig många gånger inte fram enligt de gängse formerna. Vi anser att folkbildningen bör ta sig större frihet att stödja nya uttryckssätt.
Ett aktivt arbete har pågått i många år med utveckling av nya typer av mötesplatser baserade på musik och dans från olika kulturer. Brister och behov har kartlagts och samarbete har skett mellan olika studieförbund, Rikskonserter, Kulturrådet, Kultur i hela landet, Dansens Hus m.fl. Det har under arbetets gång klart framgått att ett ”Vattenhål” för folkmusik behövs. Genren behöver en centralpunkt för sitt utvecklingsarbete och för att bättre kunna ta till vara de kunskaper och erfarenheter som vunnits genom åren.
Den folkliga musik- och danskulturen är eftersatt inom folkhögskoleväsendet. I dag är det endast en folkhögskola som erbjuder längre utbildning i folkmusik och en som erbjuder längre utbildning i folkdans. Längre utbildningar med musik och dans från invandrarkulturer saknas helt. På motsvarande sätt är utbildningen av ledare för produktion av studiematerial eftersatt inom studieförbunden. Miljöpartiet vill se en utveckling av anslaget till dessa ändamål.
Regeringen nämner inget om folkbildningens roll i ett internationellt perspektiv. Den nordiska folkbildningen framstår för många andra länder som mycket intressant och med stora möjligheter. Biståndsprojekt till både syd och öst arrangeras för att lokalt utveckla folkbildning. Svensk folkbildning borde också kunna gå på EU-export. För att utveckla detta samarbete anser vi att Folkbildningsrådet bör få resurser att stödja denna utveckling.
Det statliga stödet till folkbildningen har reellt sett kraftigt minskat de senaste åren. Samhället ska inte överta ansvaret från landsting och kommun men det är viktigt att betona folkbildningens beroende av samhälleligt stöd. Vi vill inte att folkbildningen ska tvingas överleva med konsultverksamhet eller konferenshotell som grund för sin finansiering. Då är den fria folkbildningen hotad. Vidare ska man se folkhögskolorna som en stor resurs i arbetet med att integrera olika grupper i samhället. Både invandrare och svenskar möts här på lika villkor. Och den betydelse som folkhögskolor har för kvinnogrupper och handikappade kan inte nog understrykas. Mångfald är en bra beskrivning av svensk folkhögskola och folkbildning idag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga medel så att alla förslag som finns nämnda kan bli verklighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkbildningens mål också skall innefatta levandegörande och utveckling av kulturarven,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flera professurer och forskartjänster inrättas inom folkbildningens område,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tvärvetenskaplig forskning uppmuntras,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att incitament skapas för att befästa folkbildningen som ett självständigt forskningsområde,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkbildningsforskningen sprids över hela landet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fri och frivillig verksamhet där deltagarnas behov står i centrum även fortsättningsvis skall vara styrande för folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkhögskolor och högskolor ges möjlighet att utveckla sitt samarbete,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkhögskolans studieomdöme ges en starkare och med betyg mer likvärdig ställning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Amatörkulturernas riksorganisation ges en stärkt ställning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Agenda 21-arbete ingår som en naturlig del av folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkbildningen håller sig öppen för att stödja nya uttryckssätt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den folkliga musik- och danskulturens ställning stärks inom folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till centralpunkt för folkmusik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkbildningsrådet ges möjlighet att arbeta internationellt.
|
Ewa Larsson (mp) |
|
|
Per Lager (mp) |
Barbro Johansson (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |