1 Inledning
2 En ny roll för kulturrådet
3 Renodla statens uppgifter
4 Nationella uppdrag
5 Regionala medel
6 Ökat lokalt ansvar för teater, dans och musik
7 Litteraturstöd
8 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön
9 Vidgade utställarmöjligheter
10 Ersättningar och bidrag till konstnärer
11 Kulturmiljövård och kulturstöd
12 Kulturinstitutionernas hyreskostnader
13 Klara mål för arkitektur och design
14 En bättre museistruktur
15 Arbetets museum – bristande huvudmannaansvar
16 Stöd till icke statliga kulturlokaler
17 Utställningsgarantier
18 Riksutställningar ges ny inriktning
19 TV-avgiften
20 Forskning
21 Folkbildningen
22 Ungdoms-, idrotts- och folkrörelsefrågor
23 Ny kulturfond
24 Hemställan
Moderata samlingspartiet vill verka för en större frihet på kulturens område och vi har i vår motion 1997/98:Kr238 angivit de principer vi anser bör gälla för de kulturpolitiska insatserna. Den av Socialdemokraterna förda kulturpolitiken leder till korporativism som skapar ett beroende som verkar hämmande för initiativ och nyskapande. Skatter och pålagor försvårar den konstnärliga verksamheten och gör produktionen orimligt kostnadskrävande.
De kulturpolitiska insatserna får inte styras av arbetsmarknadspolitiska aspekter. Kulturpolitiken måste garanteras mångfald, konstnärlig frihet och kvalitet. Statens och kommunernas stöd och engagemang i kultursammanhang måste präglas av viljan att ge förutsättningar för kvalitativt högtstående kulturupplevelser för den enskilde.
Vi vidhåller vår mångåriga kritik mot kulturrådets dominerande roll och de risker det medför för en vital förnyelse av kulturen. I årets budgetproposition aviseras en mindre översyn av kulturrådets uppgifter. Vi föreslår istället som ett första steg för en minskning av kulturbyråkratin en minskning av kulturrådet.
Statens kulturråd har haft en dominerande roll vid bedömning av kulturverksamheter, tilldelande av statliga medel och uppföljning av de områden där staten genom sina regelverk och medel har ett avgörande inflytande. Genom rådets konstruktion finns inte någon möjlighet att utkräva normalt politiskt ansvar. Bidragen fördelas genom bedömningsgrupper, vars medlemmar ofta har en personlig relation till det verksamhetsfält som de är satta att ta ställning till. Detta har hos många kulturaktiva skapat en känsla av skepsis mot kulturrådet. Kulturrådet fungerar också som utrednings- och beredningsorgan åt regeringen och har dessutom blivit beredande organ åt Stiftelsen framtidens kultur, som tillkom just med den avsikten att vara ett helt oberoende organ.
Kulturrådets anslag bör uppgå till 11 920 000 kronor.
Flera av de verksamheter som ryms inom anslagsposten Allmän kulturverksamhet bör ej vara statliga uppgifter. Det som inte efterfrågas eller får lokalt stöd skall inte alltid kunna räkna med att överleva genom statliga bidrag, som sedan övergår till att bli årliga anslag. Det var vår förhoppning att Kulturutredningens förslag skulle leda till en ordentlig vitalisering av svenskt kulturliv. Statens ansvarsområde måste närmare definieras och klart avgränsas. Av det skälet föreslår vi en minskning av anslaget till ett bantat kulturråd under denna utgiftspost.
Regeringen föreslår i årets budget att ett nytt organ, Forum för världskultur, skall inrättas. Dess främsta uppgift anges vara ”att initiera, stimulera och samordna verksamhet inom existerande institutioner och organisationer”. Vi utgår från att detta bör vara en uppgift för berörda organ inom deras ordinarie verksamhet. Ett samarbete baserat på verksamheters innehåll och inte genom ännu ett organ av myndighetskaraktär bör vara det naturliga. Innehåll, inte organisation skall sättas i centrum. Förutom att den skisserade verksamheten ter sig osäker föreslås att finansieringen delvis läggs på Stockholmsregionen för en verksamhet vars uppgift är att täcka hela landet. Vi anser att riksdagen bör avslå förslaget.
Anslaget bör uppgå till 80 075 000 kronor.
Fem av de sex utdelade nationella uppdragen bör fortsätta även 1998–1999. Vi vidhåller uppfattningen att museiområdet inte bör omfattas av de särskilda nationella uppdragen, så länge den annonserade översynen av organisationsstrukturen på museiområdet inte föreligger. Ett flertal museer har nationella uppgifter som en viktig del av sin ordinarie verksamhet. Dessutom måste ansvarsmuseernas roll klarläggas. Anslaget A 4 bör uppgå till 5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår en försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel.
Det är otillfredsställande att regeringen inte ger en tydligare beskrivning av hur beloppet under A 5 har räknats fram. För anslaget C1 redovisas en överföring av 1 881 000 kronor och för anslaget H 3 är beloppet 4 667 000 kronor. Statsbidraget till länsmusiken i de tre berörda länen är enligt en tabell på sid. 38 beräknat till 32 810 000 kronor för hela 1998, eller 16 405 000 för första försökshalvåret. Resterande belopp, 44 749 000 kronor, blir då det belopp som kan beräknas tillfalla de regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutionerna i de berörda länen.
Regeringen konstaterar att de riktade bidragen utgör ett viktigt instrument för att bedriva en nationell kulturpolitik och att de därför inte skall ingå i den regionala försöksverksamheten. Den säger också att storleken på den del av bidraget som avser de regionala museernas deltagande i kulturmiljöarbetet bör bestämmas på grundval av kulturpolitiska överväganden och därför inte heller skall ingå. Även kostnaderna för lönebidragsanställda undantas. De föreslagna undantagen visar med önskvärd tydlighet att regeringen delvis tagit intryck av de invändningar vi framförde i vår reservation i kulturutskottets yttrande 1996/97:KrU3y. Vårt huvudalternativ är fortfarande att ansökningar om statligt stöd i försökslänen för yttrande får passera ett förtroendevalt regionalt organ.
Det hade varit värdefullt om regeringen i samband med övervägandena om kulturmiljövårdsanslaget också hade föreslagit en utredning om en från länsmuseerna mer fristående kulturmiljövårdsorganisation. Då hade t.ex. hembygdsrörelsens roll kunnat belysas ytterligare.
Riksteatern skapades för att producera teater för hela landet. Då hade de kringresande privata teatersällskapen på mycket kort tid mer eller mindre försvunnit och det fanns inte några regionala teaterensembler skapade för att producera teater för hela landet. Sverige har i dag ett i princip täckande nät av länsteatrar, några med flera scener och dessutom turnerande. Flera av de andra institutionsteatrarna, såsom stadsteatrarna i våra tre största städer har etablerat annexscener och turnéverksamhet. Länsteatrarna har ofta ambitionen att turnera i den egna regionen och även utanför det egna länet. De fria teatergrupperna svarar numera för en omfattande turnéverksamhet som betyder mycket, främst för spridningen av barn- och skolteater.
Det är viktigt att så många som möjligt får möjlighet att ta del av utbudet på nationalscenerna och de andra större teatrarna. Vi betalar alla via skatten merparten av verksamhetens kostnader oavsett var vi bor. Utan avkall på konstnärlig kvalitet eller integritet bör det kunna hävdas att i den nya medievärld vi lever, bör det vara naturligt att ha andra medier än bara den levande scenen i åtanke vid uppsättandet av skådespel. Detta för att med en lätt anpassning kunna nå en mångdubbelt större publik via t.ex. TV och video.
Det är enligt vår mening inte rimligt att behålla en verksamhet vid Riksteatern på oförändrad nivå när det nu finns ett regionalt teaterutbud. Det är också uppenbart att förenings- och arrangörsdelen av Riksteatern på många orter känner sig bunden av utbudet från den producerande delen. Vi anser att vuxenteaterverksamheten vid Riksteatern kan upphöra och att Riksteatern genom sina s.k. specialensembler, som Tyst teater och Cullbergbaletten, skall erbjuda lokala arrangörer det som inte regionteatrarna har kapacitet till. Anslaget till Skådebanan bör upphöra och motsvarande andel överföras till teaterföreningarna för förbättrat publikarbete. Anslaget till Riksteatern bör uppgå till 109 833 000 kronor.
Rikskonserters verksamhet bör likaledes omprövas. Vi anser till skillnad från regeringen att Rikskonserters produktion kan minska ytterligare. I likhet med Kulturutredningen anser vi också att den löpande fonogramutgivningen bör ske på samma villkor som för övriga skivproducenter. Specialutgivning i anslutning till projektet bör kunna ske efter vanlig upphandling med normala konkurrensregler. Då inte Rikskonserter skall ha ett eget ansvar för blåsmusiken som genre bör någon typ av nationellt ansvar genom avtal tilldelas någon av de kvarvarande professionella orkestrarna. Anslaget till Rikskonserter bör uppgå till 34 489 000 kronor. Sammantaget bör anslaget uppgå till 598 076 000 kronor.
I likhet med en enig teaterutredning anser vi att erfarenheterna av Skådebanan är sådana att det som kvarstår av dess verksamhet skall upphöra och att motsvarande medel för publikverksamhet kan tillföras arrangörer via anslaget till Riksteatern.
Formerna för stöd till litteraturen utreds för närvarande och regeringen har aviserat att förslag kommer att avges i en särskild proposition.
Stödet inom litteraturområdet består i dag av ett antal komponenter varav utgivningsstödet är det i särklass största. Kulturutredningen redovisade att det i Sverige utges cirka 13 000 nya titlar per år varav cirka 2 000 är skönlitteratur, 1 000 barnlitteratur och 10 000 facklitteratur. Detta är enligt vår bedömning en omfattande utgivningsvolym med tanke på att Sverige är ett litet språkområde.
Det går inte att med bestämdhet hävda att denna omfattande utgivning kommer till stånd till följd av det statliga utgivningsstödet. Däremot skulle det förvåna om inte Bokutredningen kommer att redovisa brister vad gäller bokens tillgänglighet. Enligt vår mening är det rimligt att minska utgivningsstödet till förmån för ökade satsningar på ett väl spritt bokhandelsnät av hög kvalitet.
Regeringen har satsat på stödinköp av i första hand barn– och ungdomslitteratur. Vidare föreslås att 5 miljoner kronor åter skall anvisas för läsfrämjande åtgärder. Staten bör inte ta över kommunernas ansvar för någon del av biblioteksverksamheten. Vi avvisar förslagen. Anslaget bör minskas med 30 miljoner kronor.
Utgivningen av vuxenlitteratur En Bok För Alla bör upphöra, medan en utgivning av barnböcker kan anses vara befogad, inte minst genom det höga kostnadsläget i Sverige som drabbar även böcker för barn.
Sverige är ett av de länder där den kontinuerliga tillgången på klassiker i bokhandeln är lägst. Det kan gå årtionden mellan utgivning av såväl svenska som översatta utländska verk, vilket leder till att tillgången även antikvariskt är näst intill obefintlig. En god tillgång till det litterära arvet är ett av de främsta kännetecknen på en kulturnation, och som en sådan vill vi räkna oss. Det finns ett lagerhållningsstöd, som dock inte primärt är inriktat på klassiker.
Med stöd från Statens kulturråd utges sedan ett antal år en klassikerserie för gymnasieskolan av flera förlag i samverkan. Emellertid sker försäljningen av dessa utgåvor endast till skolor. Vi finner det vara en självklarhet att böckerna skall hållas tillgängliga i bokhandeln. Till anslaget C 2 bör anvisas 34 567 000 kronor.
Regeringen föreslår att de statliga bidragen för konstnärlig utsmyckning i den offentliga miljön också skall kunna användas för andra miljöer än ”de statliga”. Som exempel nämns bostadsområden samt skol– och fritidsmiljöer. Även om syftet är vällovligt innebär den föreslagna ordningen att staten på sikt förväntas svara för praktiskt taget all offentlig utsmyckning. Vår uppfattning är att staten bör renodla sitt ansvar för olika kulturverksamheter och inte ikläda sig nya ansvar och utgifter. Myndighetsanslaget D 1 bör minskas med 1 miljon kronor och anslaget D 2 med 10 miljoner kronor.
Det kan ifrågasättas om man skall inskränka rätten att betala utställningsersättning till att gälla Sveriges Konstföreningars riksförbund och Folkrörelsernas konstfrämjande. Även andra konstfrämjande och konstbildande organisationer bör kunna komma ifråga. Ännu viktigare är det att man när nu ersättningen görs rikstäckande ser över de kvalifikationskrav som hittills gällt så att risken för korporativism och vänskapskorruption minimeras. Anslaget bör uppgå till 8 207 000 kronor.
Den individuella visningsersättningen skall fördelas på ett sådant sätt att alla yrkesverksamma konstnärer som uppfyller rimliga kvalitetskrav skall kunna komma i fråga. Vi anser att medlen skall fördelas av Konstnärsnämnden och avvisar förslaget att BUS skall ges myndighetsstatus. Det kan också finnas anledning att pröva BUS ställning när det gäller förmedlingen av vidareförsäljningspengarna mot bakgrund av deras höga utdebitering av hanteringskostnader.
Långtidsstipendier är värdefulla då de ger konstnärer möjlighet att pröva sig fram och se hur långt deras konstnärskap når. Vi anser för vår del att fem år är en tillräckligt lång tid som ger en trygghet under en överblickbar period. Med bibehållen anslagsnivå kan med vårt alternativ dubbelt så många konstnärer komma i åtnjutande av stipendium vilket också gagnar mångfalden. Vi menar att dessa stipendier skall ges till i första hand unga lovande konstnärer. Stipendierna skall vara förenade med krav på att visa upp resultat i form av en utställning, konsert eller liknande.
Biblioteksersättningen har länge fördelats så att en del av beloppet har tillfallit den enskilde författaren baserat på stickprovsstatistik från ett mindre antal bibliotek. Det finns ett tak för hur mycket en författare kan få. Därutöver fördelas en del av biblioteksersättningen av styrelsen för Sveriges författarfond, som har en majoritet tillsatt av berörda upphovsmannaorganisationer. För att minska risken för korporativism och vänskapskorruption bör regeringen inför kommande förhandlingar med Sveriges författarförbund överväga om inte en större del av ersättningen skall fördelas baserat på utlåningsstatistik, med utnyttjande av modern datateknik.
En offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konstverk som saknar upphovsrättsligt skydd föreslås i SOU 1997:106. Vi finner inte heller detta vara befogat och avvisar även denna nya skatt på kulturen.
Vi anser att den verksamhet som skall finansieras under anslaget G 2 är mycket värdefull och föreslår en utökning med cirka 45 miljoner kronor. 20 miljoner kronor av dessa hämtar vi från anslaget G 1 Riksantikvarieämbetet. Beloppet motsvarar det underskott som är budgeterat för den arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Kulturutskottet har i sitt betänkande 1996/97:KrU12 erinrat om ”att UV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad och att utgrävningsverksamheten särredovisas såväl finansiellt som verksamhetsmässigt”.
Med tanke på den känsliga situationen inom uppdragsarkeologin, dels på grund av den minskade uppdragsvolymen, dels genom att vissa länsstyrelser ännu inte fullt ut uppfyller de nya bestämmelserna, är det viktigt att aktörerna arbetar under så likvärdiga villkor som möjligt. Att i det läget skattesubventionera UV med 20 miljoner kronor kan vi inte biträda.
Anslagen G 1 och G 2 kommer med våra förslag att uppgå till 116 979 000 kronor respektive 281 757 000 kronor.
Det är tidstypiskt att anslaget H 1 föreslås öka med drygt 50 miljoner kronor, främst till följd av ökade hyreskostnader. Det gäller både nybyggnader och ombyggnader. Det kan vara på sin plats att i sammanhanget uppmärksamma SOU 1997:96 Lokalförsörjning och fastighetsägande. Där föreslås en ny princip för att fastställa hyror för s.k. ändamålsfastigheter, ett begrepp som också inrymmer kulturinstitutioner. Sammanlagt betalar man till Statens fastighetsverk och Vasakronan 343 383 259 kronor i hyra för år 1997. Om den nya modellen skulle innebära lägre hyresnivåer kunde de frigjorda medlen komma till användning i den direkta kulturverksamheten.
Vi anser att design och formgivning behöver fler kunskapscentrum i Sverige än Röhsska museet. Det är bra att museet får sitt nätverksansvar men det räcker inte. All designkunskap och kompetens som finns i olika områden behöver bli synliga för landet i sin helhet. Design och formgivningsområdet behöver därför då en egen översyn, något som för övrigt föreslogs av kulturutredningen.
Det är otillfredsställande att regeringen inte heller i år lägger fram ett samlat förslag om en ny museistruktur. Ansvarsmuseirollen måste också förtydligas. Att Statens historiska museum nu har fått ställning som självständigt centralt museum är ett steg i rätt riktning.
Vi vill understryka vikten av att samtliga museer som får statliga bidrag ges i uppdrag att utarbeta gallringsplaner. De medel som avsatts för riktade insatser på museiområdet kan med fördel användas för att stimulera detta arbete. Behovet av kompetensutveckling inom museivärlden är väl dokumenterat. Den forskning som bedrivs skall i större utsträckning finansieras genom forskningsrådsmedel. De ideella krafternas insatser förtjänar att uppmärksammas och uppmuntras. Sponsorinsatser kan ytterligare stimuleras med förnuftigt utformade skatteregler.
Arbetets museum i Norrköping bedriver en verksamhet liknande den som återfinns hos ett stort antal kulturhistoriska museer samt industri- och verksamhetsmuseer. Liksom ett antal andra verksamheter har det skapats på initiativ av olika intressegrupper. I fallet Arbetets museum dock utan att man sett till att verksamheten har de medel som behövs för att fortleva av egen kraft. Av politiska skäl har sedan det ekonomiska ansvaret för verksamheten övertagits av staten. Vi har av principiella skäl vänt oss mot detta och finner ingen anledning att frångå vårt tidigare ställningstagande.
Om ett dokumentationscentrum av unik karaktär söker stöd för sin verksamhet skall detta självfallet – om det finns ett allmänintresse av verksamheten – prövas på samma meriter som andra för vårt kulturarv värdefulla verksamheter. Arbetets museum uppfyller enligt vår mening inte dessa kriterier.Vi föreslår en besparing på anslaget till Arbetets museum som också innebär bortfall av den miljon kronor som avser det nationella uppdraget på museiområdet. Enligt vår uppfattning bör frågan om nationellt uppdrag för museerna inte aktualiseras för närvarande.
Vi föreslår att anslaget för stöd till icke-statliga kulturlokaler utgår. Regeringen slår fast att villkoret för att statligt stöd skall utgå till någon kulturverksamhet skall vara att huvudmannen är beredd att svara för lokalkostnaden. Att då samtidigt ha ett statligt anslag för detta ändamål är ologiskt. Vi anser att möjligheten till handikappanpassning är viktig men att denna i så fall bör täckas av anslag inom samma utgiftsområde som andra handikappåtgärder.
Efter att riksdagen förra året godkände att garanti skall kunna avse även föremål i svensk ägo och att kretsen av garantiberättigade utställare skall utvidgas till att gälla alla som bedriver utställningsverksamhet av icke-kommersiell natur kan belastningen på anslaget H 7 beräknas öka. Vi föreslår att anslaget ökas till 180 000 kronor. Det bör då vara möjligt att tillämpa frikostigare kriterier för vilka som kan få del av garantin.
Vi anser att Riksutställningars roll mer skall motsvara den som diskuterades i Museiutredningen. Antalet egna produktioner bör minska och man bör som myndighet i större utsträckning fungera som serviceorganisation till andra utställningsarrangörer. Efterfrågestyrningen måste ytterligare förstärkas. Anslaget bör uppgå till 8 466 000 kronor.
Regeringen föreslår att TV-avgiften från den 1 januari 1998 höjs från 1 536 till 1 572 kronor per år. För år 1997 tilldelades de tre public service-företagen 4 774 miljoner kronor. Beloppet fördelas på Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion enligt en särskild fördelningsnyckel. Kostnaden för de särskilda försöken med digitala sändningar skall enligt riksdagens beslut vara 100 miljoner kronor om resultatutvecklingen medger att så sker. Denna verksamhet bör utvecklas på marknadens villkor och beslutet ändras i enlighet härmed. Vi avvisar också den föreslagna höjningen av TV-avgiften.
Det är viktigt att de medel som anslås till forskning används till så kvalificerade uppgifter som möjligt. Detta gäller även forskning inom kultursektorn. Forskning skall ske på vetenskapliga kriterier. Dessvärre finns det många exempel på att aktiviteter av lägre dignitet, såsom sammanställningar, enklare utredningar etc. införts under beteckningen forskning, utan att de uppfyller sådana kriterier. Av anslaget anser vi att 25 miljoner kronor skall ställas till forskningsrådets förfogande för forskning på kulturens område. Verksamheten skall vetenskapligt prövas på samma villkor som övrig forskning. Anslaget J 1 bör därför uppgå till 11 938 000 kronor.
Vi föreslår en besparing på 275 miljoner kronor. Av beloppet faller 40 miljoner kronor på det fortsatta anslag till fackliga och vissa andra organisationer som stöd till uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Aktiva insatser för att öka andelen uppdragsutbildning och annan icke-bidragsberoende utbildning bör kunna göras även fortsättningsvis. Folkbildningsrådet bör i sina kontakter med anslagsbeviljande kommuner och landsting peka på att dessa utformar sina bidragskriterier efter de lokala förhållandena och inte bara låter dem bli en följd av den bidragsfördelning som de statliga reglerna leder till.
Det förslag till kulturfond som presenterats i vår motion kommer också att kunna utnyttjas av folkbildningen.
Vi föreslår också en besparing med 35 000 000 kronor på anslaget för de 10 000 folkhögskoleplatser som ingår i kunskapslyftet och där kostnaden beräknas till 375 952 000 kronor. Som påpekas i budgetförslaget kan kommunerna inom ramen för kunskapslyftet upphandla folkhögskolekurser, vilket i många kommuner skett i mycket blygsam omfattning och i andra kommuner inte alls. Om kommunerna tog vara på den möjligheten i större utsträckning, skulle folkhögskoleandelen inom kunskapslyftet öka, vilket också skulle stärka kvaliteten i utbildningen.
Vi anser att det bör vara en primärkommunal uppgift att tillgodose behovet av samlingslokaler genom att upplåta t.ex. bibliotek eller skolor om inte den öppna marknadens utbud är tillräckligt. Bidraget till allmänna samlingslokaler föreslås upphöra. Bidrag till handikappanpassning till samlingslokaler skall finnas kvar men bör givetvis rymmas inom utgiftsområde 9 där övriga handikappinsatser finns.
Bidraget till den nationella och internationella ungdomsverksamheten bör minskas. I första hand bör den internationella verksamheten kunna klara sig med snävare ekonomiska ramar, men även grundbidragen till rikstäckande barn- och ungdomsorganisationer skulle kunna minskas. Detta bidrag har funnits länge och ett mål är att få fler ungdomar i föreningslivet men de flesta ungdomsorganisationer visar en minskning i medlemsantalet. Klara tecken på att ungdomsaktiviteter som inte erhåller bidrag drar till sig nya grupper. En omprövning är alltså nödvändig. Ungdomsstyrelsen får enligt vårt förslag ett mindre anslag att hantera och myndigheten borde därför också klara sig med minskade anslag.
Stödet till idrotten bör i avvaktan på Idrottsutredningens resultat uppgå till det belopp regeringen föreslår med det undantaget att anslaget 200 miljoner kronor skall riktas direkt till den lokala ungdomsverksamheten.
Moderata samlingspartiet har i motion 1997/98:Kr238 föreslagit inrättande av en kulturfond med uppgift att stödja nyskapande verksamhet inom kulturområdet som inte på annat sätt uppbär stöd av offentliga medel. Fondens uppgift är att anvisa medel motsvarande de resurser som mobiliserats genom bidrag, sponsorinsatser eller på annat sätt. Fonden bör tillföras 100 miljoner kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Statens kulturråd utgiftsområde 17 anslå 11 920 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget A 2 Allmän kulturverksamhet utgiftsområde 17 anslå 80 075 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget A 4 utgiftsområde 17 anslå 5 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Bidrag till Svenska riksteatern m.fl. utgiftsområde 17 anslå 598 076 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att anslaget B 3 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål utgiftsområde 17 minskas med 4 300 000 kr och att beloppet tillförs anslaget B 1 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget C 2 Litteraturstöd utgiftsområde 17 anslå 36 253 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget D 1 Statens konstråd anslå 3 503 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget D 2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön utgiftsområde 17 anslå 32 938 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av visningsersättning,
att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 Riksantikvarieämbetet utgiftsområde 17 anslå 116 979 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget G 2 Bidrag till kultur, miljövård och kulturstöd vid ombyggnad utgiftsområde 17 anslå 281 757 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utställningsgarantin,
att riksdagen beslutar att under anslaget H 4 Bidrag till vissa museer utgiftsområde 17 anslå 28 104 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till icke-statliga kulturlokaler, (anslaget H 5) i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget H 6 Stiftelsen riksutställningar utgiftsområde 17 anslå 8 466 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att 25 miljoner kronor av anslaget för forskning skall fördelas av forskningsråden och att anslaget J 1 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet därmed skall uppgå till 11 938 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget H 7 Utställningsgarantin och inköp av vissa kulturföremål anslå 180 000 kr,
att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd TV-avgift i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att ej anvisa medel för försöksverksamhet med digitala sändningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag att anvisa 40 miljoner kronor för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar minska anslaget L 1 i den del som avser Kunskapslyftet med 35 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen utgiftsområde 17 anslå 2 143 014 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget M 1 Ungdomsstyrelsen utgiftsområde 17 anslå 6 101 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att under anslaget M 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. utgiftsområde 17 anslå 40 389 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att avskaffa bidragen till allmänna samlingslokaler – N 1 – i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att av anslaget N 2 utgiftsområde 17 skall minst 200 miljoner kronor anvisas till den lokala ungdomsverksamheten,
att riksdagen beslutar att under nytt anslag avseende fond för förnyelse av kulturverksamheten anvisa 100 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Elisabeth Fleetwood (m) |
|
|
Lennart Fridén (m) |
Jan Backman (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Birgitta Wichne (m) |
Birgitta Wistrand (m) |
|
Patrik Norinder (m) |
Lars Hjertén (m) |
|
My Persson (m) |
Inger René (m) |