1986 uppdrog regeringen åt Statens sjöhistoriska museer (SSHM) att lägga fram ett förslag till åtgärder för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg. Statens sjöhistoriska museer lämnade hösten 1988 sitt förslag i rapporten ”Segelfartyg inom kulturminnesvården”. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 1990/91 (1989/90:100, Bil 10) att en viss del av överskottet från Vasamuseets intäkter kunde användas till stöd för bevarande av de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen. Kulturutskottet tillstyrkte detta (bet 1989/90:KrU21) och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Sedan 1991 har SSHM fördelat stöd till 25 fartyg. Fördelningen har skett efter samråd i en arbetsgrupp där förutom tjänstemän från SSHM även representanter från fartygsägare (Sveriges Segelfartygsförening SSF), Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Sjöfartsverket medverkat. Den årliga stödsumman har uppgått till 500 000 kronor. Det är betydligt mindre än vad som föreslogs i rapporten 1988 och en avsevärt lägre summa än vad motsvarande verksamhet disponerar i våra grannländer.
Stödet i Sverige har alltså en begränsad omfattning och kan betraktas som en stimulans för självförvaltning. Ansvaret för bevarandet av fartyg ligger främst på fartygsägarna som kan vara såväl enskilda som föreningar och kommuner.
Frågan om stödet till de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen har behandlats i kulturutskottet 1992/93 (bet. 1992/93:KrU24) och 1996/97 (bet. 1996/97:KrU5). Statens sjöhistoriska museer och/eller representanter för fartygsägarna har sedan 1991 haft invändningar mot främst finansieringsformen, stödsummans storlek och på senare tid även mot att stödet endast kan ges till segelfartyg.
Samtliga instanser och berörda parter, såväl kulturutskottet som SSHM, RAÄ och SSF, har dock samstämmigt framhållit betydelsen av att det finns ett stöd till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg.
För att få ett långsiktigt och effektivt stöd till denna sektor av maritim kulturmiljövård bör stödet till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg finansieras genom ett särskilt anslag. Detta har framhållits av SSHM och av SSF bland annat vid en uppvaktning på Utbildningsdepartementet samt i kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU24 och av Organisationskommittén för en sammanläggning av Marinmuseum med SSHM. Samtliga framhåller betydelsen av att fartygsbevarandet finansieras med ett eget anslag. Detta framstår nu som ytterligt viktigt då Vasamuseets intäkter är osäkra och dessutom skall finansiera SSHM:s bevakningskostnader, vilket från och med juni 1997 även kan omfatta Marinmuseum.
I samband med att stödet får ett eget anslag är det rimligt att SSHM ges i uppdrag att omarbeta principerna för urval av stödmottagare så att även kulturhistoriskt värdefulla maskindrivna fartyg kan ges stöd. De senaste åren har bland annat SSHM Dnr 72/96 och kulturutskottet i sitt betänkande 1996/97:KrU5 framfört önskemål om att stöd borde kunna ges till kulturhistoriskt värdefulla fartyg i allmänhet. En sådan ordning innebär också att det svenska stödet harmoniseras med motsvarande stöd i våra grannländer.
På Sjöhistoriska museet förs ett utförligt register över kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg vilket successivt byggts upp i samband med handläggning av stödfrågor. Ett liknande register över ångbåtar har nyligen påbörjats. Det torde inte vara allt för komplicerat för SSHM att omarbeta befintliga principer så att stöd även kan ges till ång- och motorfartyg av kulturhistoriskt värde efter i huvudsak samma urvalskriterier som i dag gäller för segelfartyg. God vägledning finns bl.a. att hämta i de europeiska och nordiska kontaktnät som etablerats kring bevarandet av fartyg, där Sverige deltar med representanter från såväl museer (SSHM) som föreningar för fartygsägare (SSF).
I anslutning till att stödet till kulturhistoriskt värdefulla fartyg ges en egen anslagspost samt omfattar ett större urval fartyg är det rimligt att anslaget ökas från för närvarande 500 000 kronor per år till en summa i paritet med vad som disponeras för motsvarande ändamål i övriga Norden.
Av avgörande betydelse för att bevarandeåtgärder av fartyg kommer till stånd är de insatser som görs av fartygsägarna själva. Ansvaret för fartygsbevarande bör främst ligga på dem och på brukarna av fartyg. Ett ökat årligt anslag ändrar inte detta synsätt. Men för att stödet ska få en reell funktion så att det stimulerar fartygsägarna till behövliga renoveringsinsatser och för att kunna stödja även ång- och motorfartyg måste den disponibla årliga stödsumman ligga i nivå med t.ex. Danmarks.
Det är dessutom lämpligt att SSHM kan använda dessa medel till att inledningsvis omarbeta befintliga principer, bygga upp ett register, bedriva information och sprida kunskap om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg i samverkan med föreningar för fartygsbevarande.
Här skisserat förslag innebär som synes inte någon genomgripande förändring av nuvarande organisation och administration av stödet till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I första hand formuleras ett förslag till förändring av verksamheten på de tre ovan nämnda punkter som av flera parter genom åren framhållits som mindre ändamålsenliga. Det är naturligtvis betydelsefullt att SSHM även framdeles handlägger dessa frågor i samråd med t.ex. berörda föreningar för fartygsägare, Riksantikvarieämbetet och Sjöfartsverket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg inrättas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ång- och maskindrivna fartyg,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det årliga anslaget till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg höjs från 500 000 kr per år.
|
Göthe Knutson (m) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Erling Bager (fp) |
|
Tuve Skånberg (kd) |