Den 28 juni 1997 invigdes Karlskronas moderna Marinmuseum. Redan efter dess första månader i verksamhet måste man beskriva utvecklingen som en succé. Trots den mycket varma, och därför för museibesök olämpliga sommaren, hade man under de första två månaderna 107 000 besökare. Detta skall ses i jämförelse med 45 000 besökare förra året.
Trots att Marinmuseet i Karlskrona nu fått nya moderna lokaler är det ett mycket gammalt och traditionstyngt museum. Redan 1752 grundades, efter en statlig förordning, en sk. modellkammare – en modellkammare som sedermera utvecklades till ett av världens förnämaste museer för marin försvarshistoria.
Att man redan 1752 valde att uppmana örlogsstationen i Karlskrona att anlägga en modellkammare kom sig naturligt eftersom hela Karlskrona präglades av just sin örlogsstation. Detta är också en av huvudanledningarna till att Marinmuseet sedan har utvecklats till vad det är idag. Karlskrona är intimt förknippat med marin örlogshistoria – mer intimt förknippat med detta än någon annan svensk stad, kanske mer än någon annan stad i världen.
En del av den kulturhistoriska visionen bör vara att levandegöra helheten och därmed inte bara bevara utan också kunna uppleva historien i en fortsatt levande marin miljö. Precis som det står i Nils Holgerssons Underbara Resa bör vi ge våra barn möjligheten att uppleva den marina historien. Tiden och rummet för denna vision finns i Karlskrona – det var här det började och det är här det pågår, fortfarande i samma rum.
Efter det att man beslutade lägga samman de sjöhistoriska museerna till en myndighet, Statens Sjöhistoriska museer, har frågan om var dess ledning skall finnas lokaliserad diskuterats, debatterats och sedermera också utretts. Frågan har behandlats i utredningen SOU 1997:100. Den utredningen fick i ett tillägsdirektiv uppgift att redovisa förutsättningarna för en lokalisering av myndigheten till Karlskrona.
I juni 1997 redovisade utredningen sitt slutbetänkande och av det framgår att det finns förutsättningar för att placera ledningen i Karlskrona både fysiskt och miljömässigt, i synnerhet vad gäller arbetsmiljön. Man anför också att en sådan utlokalisering är helt i linje med statsmaktens intentioner rörande den nya kulturpolitiken och det principiellt viktiga i att öka den geografiska spridningen av museala ansvarsfunktioner. Därtill kan läggas att kulturutskottet i sitt betänkande (1996/97:KrU1) konstaterar att det finns såväl kulturpolitiska som regionalpolitiska skäl som talar för att myndigheten skall ha sitt säte i Karlskrona.
När nu förutsättningarna finns både vad gäller lokaler och den unika maritima miljön i Karlskrona bör riksdagen slå fast att lokaliseringen av ledningsfunktionen för Statens sjöhistoriska museer bör ske till Karlskrona. För att ytterligare understryka Karlskronas unika marinhistoriska miljö har regeringen under året beslutat att till FN föreslå att uppta Karlskrona på världsarvslistan. Detta just på grund av de unika ursprungliga marinhistoriska anläggningar som finns kvar i sitt ursprungliga skick.
Karlskrona har alltså en mycket spännande utveckling framför sig, bl.a. mot bakgrund av det gamla marina arvet, men det som gör det extra spännande är att det nu kombineras med ultramodern IT-industri. Dessutom har Karlskrona/Ronneby högskola profilerat sig inom IT-området. Denna mix av historia och framtid kan och bör ytterligare stärka och utveckla förutsättningarna för fler människor att ta del av de museala samlingar som finns inom myndigheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera ledningen för myndigheten Statens sjöhistoriska museer till Karlskrona.
|
Magnus Johansson (s) |
|
|
Jan Björkman (s) |
Christer Skoog (s) |
|
Karin Olsson (s) |