År 1998 är Stockholm Europas kulturhuvudstad. En av målsättningarna med kulturåret är att vidga det kulturella utbytet mellan länderna. Trots att alla instämmer i att detta är en viktig målsättning är detta ett område där det har funnits och fortfarande finns stora brister i den svenska kulturpolitiken.
Det är således inte alls ovanligt att svenska kulturinstitutioner och kulturarbetare inbjuds att medverka i kultursammanhang i många länder både i och utanför Europa. För många av dem som fått inbjudningar har det varit rent pinsamt att inte kunna återgälda sådana inbjudningar.
I den examination av den svenska kulturpolitiken som genomfördes 1990 av en europeisk expertgrupp konstaterades också att det i Sverige fanns ”en viss brist på kontakt med andra länders konstnärer och konstnärliga produktion”. I sin sammanfattning angående resursfördelning och politik på kulturområdet föreslog examinatorerna att ett nytt stöd till kulturen bör syfta till att ”erbjuda mer utländsk kultur i Sverige (särskilt när det gäller teater, dans, musik och bildkonst) för att skola publiken och stimulera konstnärerna, både i och utanför Stockholm”.
Kulturhuvudstadsåret 1998 kommer att leda till ett ökat internationellt kulturutbyte. Det av regeringen föreslagna Forum för världskultur kan också bidra till ett vidgat kulturutbyte. Men vad som framför allt behövs är ökade anslag till de institutioner – Kulturrådet och Svenska institutet – som kan sägas ha det dagliga ansvaret för att ett internationellt kulturutbyte kan komma till stånd. I denna motion föreslås att Kulturrådets anslag till internationellt kulturutbyte utökas med 3 milj. kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen till A 2 för budgetåret 1998 anvisar 3 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för internationellt kulturutbyte enligt vad i motionen anförts.
|
Per Sundgren (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig (v) |
|
Marie Engström (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Stig Sandström (v) |
|
Alice Åström (v) |